Över 500 barnmorskor från hela Sverige deltog på Svenska Barnmorskeförbundets fullspäckade, vetenskapliga konferens i oktober. Stämningen var på topp och programmet dignade av den omfattande forskning som barnmorskor skapar.
Första dagen dyker rätt in i vad som skulle kunna kallas aktiv fas. En grupp barnmorskor från Stockholms lokalförening spurtar tillsammans med förbundsstyrelsen för att allt ska vara på plats när deltagarna till Reproduktiv hälsa 2021, den första live-konferensen efter pandemin går av stapeln. Planeringen finslipas och arbetsuppgifter fördelas, lådor och pinaler flyttas till rätt plats i rask takt.
Entrén fylls av barnmorskor från när och fjärran, som återser varandra i kramar eller covidsäkrade hälsningsvarianter, medan utställarna gör sig redo för nyfikna barnmorskor. Efter ett kort digital intro av ordförande Eva Nordlund sätter bandet It`s a Good Day ton för dagen med sin medryckande musik, som får publiken att gunga, dansa och skratta igång konferensen.
Därefter kliver före detta utrikesminister Margot Wallström upp på scenen och inleder med att läsa upp ett fejkat pressmeddelande från Kabul, Afghanistan, där hon bytt ut kvinnor mot män. Wallström radar upp de förändrade förhållanden männen under nya talibanstyret ställts inför; ändrade klädregler, minskad rätt till skolgång, arbete och så vidare. Illustrationen av det pågåendet skedet i Afghanistan, som slår mest mot kvinnor, inte mot män, håller publiken fången tills Wallström i nästa andetag, med avstamp i sin egen familjehistoria, bjuder på en ljusare resa igenom den enorma utveckling som det svenska samhället och kvinnorörelsen genomgått under de senaste 100 åren.
Statskvinnan Wallström blandar mörker och ljus i sitt anförande, som både tangerar barnmorskans arbetssituation och olika arbetsfält. Kring sitt uppdrag som FNs särskilda sändebud för att bekämpa sexuellt våld i konflikter:
– Det arbetet påverkade mig djupt men gav också hopp, säger hon och beskriver hur våldtäkter hindrar kvinnors deltagande i samhällslivet, något som i sin tur bidrar till att minska möjligheterna till fred.
– Hållbar fred kan endast uppnås om kvinnor finns med i samtalen, säger Wallström, men konstaterar också att våldtäkt enbart nämndes i 18 av 300 fredsavtal, trots att det är ett krigsbrott. Och att man räknar med att det på varje våldtäkt som anmäls går 20 stycken oanmälda.
Därefter tar Anneka Knutsson, chef för avdelningen för sexuell och reproduktiv hälsa vid FN:s befolkningsfond (UNFPA), vid via länk. Hon gör snabbt tydligt att det saknas 900 000 barnmorskor för att uppnå de globala hållbarhetsmålen i Agenda 2030. Och att fler barnmorskor skulle bidra till att rädda miljontals liv varje år. Torrt konstaterade hon:
– Vi vet vad som krävs, ändå går det så långsamt. Man kan inte annat än förundras när man ser hur annan forskning implementeras så mycket snabbare än den forskning som barnmorskor gör.
Emellan de två keynote-talarna får publiken följa med på en drygt tre minuter kulturupplevelse genom en förlossnings alla stadier i musikvideoverket Birth Metal.
Publiken reagerar med förtjust överraskning och är sedan redo för barnmorskan och professorn Saraswathi Vedam, vid medicinska fakulteten vid Universitetet i British Columbia, Kanada. Hon beskriver sin forskning i studien Giving Voice to Mothers, där hon undersökt erfarenheter av respekt, diskriminering och ojämlikhet i vården för färgade människor.
Dagen fortsätter sedan i rask takt med vetenskapliga presentationer från den ena barnmorskan efter den andra. En av dem, doktoranden Malin Hansson, presenterar sin kommande avhandling, som löper över yrkets samtliga fält, och skissar raskt fram en bild av barnmorskans arbetssituation och arbetsmiljö i dag:
– Barnmorskor idag är tvungna att arbeta väldigt fort vilket medför risker, särskilt i kombination med att ha litet inflytande över den egna arbetssituationen och de höga känslomässiga kraven i yrket, säger hon.
Doktoranden Louise Lundborg, vid Karolinska institutet har tagit tag i frågan om normal förlossningstid. Hon konkluderar:
– Alla kvinnor föder i olika takt och på olika lång tid, det vet nog alla vi som jobbar med födslar. Men vad händer då med alla kvinnor som på något sätt avviker när vi försöker pressa in alla i samma tidsmall? Det här är inte så beforskat så vi bestämde oss för att undersöka det.
Under det vetenskapliga seminariet om förlossningsupplevelser är rummet fyllt till bristningsgränsen. Djupt engagerade barnmorskor sitter på alla stolar, står och sitter längs väggarna, lyssnar och ställer frågor. Särskilt presentationen om obstetriskt våld väcker engagemang. Kanske för att den frågan än så länge varit ganska tyst i Sverige trots att den är flitigt debatterad internationellt.
Dag två inleds i en pregnant stämning med salen full av barnmorskor som under gårdagskvällen dansade fram till Askungeslaget då de tog sig hem för en stunds vila innan Jonna Bornemarks inledning. Hon säger ”Jag brukar kalla filosofi för gubbologi!” och kastar sig sedan in i en föreläsning som utlöser skratt mitt i det allvarliga budskapet. I sin vetenskap refererar hon till egna upplevelser som en del i hur hennes forskning utvecklats. Hur hennes egna förlossningar och graviditeter färgat hennes arbetet och liv målar en bild av vikten av ett holistiskt synsätt för graviditet, födslar och kvinnoliv.
Sedan tar barnmorskan och docent Helena Lindgren, tillsammans med några ur den stolta skribentgruppen för ”The Swedish Midwifery Report 2021”, plats på scenen. Rapporten, som lämnas ut till alla konferensdeltagare, beskriver bland annat den stora betydelsen som svenska barnmorskor har haft, nationellt och globalt. Och Helena Lindgren uppmanar deltagarna att använda den konkret i sina egna arbeten.
I vår ganska mörka tid är det ljusbringande att se hur professionens mödosamma arbete haft avgörande betydelse för livsviktiga frågor som exempelvis att minska svensk mödradödlighet med 50 procent. Helena Lindgren belyser också betydelsen av att de nyutbildade barnmorskorna i Sverige har en magisterexamen.
– Den akademiska biten är jätteviktig om vi ska vara med och påverka i internationella sammanhang, säger hon.
Den ena kraftfulla presentationen avlöser den andra: Arbetsmiljö, internationellt arbete, samband mellan förlossningstid och övervikt och mycket mer blandas med fika, lunch, utställningsbesök och efterlängtad samvaro mellan kollegor från Sveriges alla hörn. Och när det avslutande panelsamtalet mellan nuvarande och för detta ordföranden för Svenska Barnmorskeförbundet är över är deltagarna påfyllda av stort och smått och sådant som behövs för att möta de viktiga frågor barnmorskor står inför.
Text & bild Elisabeth Ubbe
___________________________________________________________
Texten är tidigare publicerad i Jordemodern nr 8 December 2021.
___________________________________________________________
