Följ samordningsbarnmorskan Malin Vikström i arbetet inom mödrahälsovården i Stockholm.
År 2020 har utsetts till sjuksköterskans och barnmorskans år av världshälsoorganisationen WHO. Det är stort!
Barnmorskor är väldigt duktiga på att arbeta med hälsofrämjande insatser för folkhälsan i allmänhet och för kvinnor och barn i synnerhet. WHO rekommenderar i dagsläget 4-6 mödravårdsbesök under en graviditet medan vi i Sverige har vi betydligt fler rekommenderade besök för att bevaka en normal graviditet. Medicinska basprogrammet och övriga vårdprogram utarbetas av mödrahälsovårdsöverläkare (mhöl) och samordningsbarnmorska (samba) i samverkan med kvinnosjukvården. Syftet med det medicinska basprogrammet är att upptäcka komplikationer under graviditeten och identifiera riskfaktorer som kan leda till komplikationer. Därmed blir det möjligt att vidta åtgärder som kan förebygga allvarliga följder för mor och barn. Basprogrammet ser dock lite olika ut över landet. Exempelvis utökas nu (mars 2020) basprogrammet till 14 besök för en förstföderska och 11 besök för en omföderska i Region Stockholm. Ökningen beror bland annat på införande av ett obligatoriskt besök i graviditetsvecka 16 som ska ha en psykosocial karaktär. Genom ett strukturerat samtal om psykiskt mående med hjälp av EPDS kan vi ”fånga” upp gravida som har en psykisk ohälsa tidigt i graviditeten. Även eftervården (postpartum/puerperiet/postnatalvård) förstärks till två obligatoriska besök.
Det preventiva arbetet som har bedrivits inom exempelvis mödrahälsovården har haft betydelse för den svenska folkhälsan och har det än idag. I Sverige är mödradödligheten bland de lägsta i världen – 4-7/100 000 levande födda – vilket naturligtvis beror på flertalet faktorer, däribland gratis och hög tillgänglighet till mödravård.
Men det gäller att inte luta sig tillbaka och slå sig för bröstet för fina siffror. Förändring och förbättringsarbete ska vara ständigt pågående och genomsyra alla verksamheter inom hälso- och sjukvården. I min region har vi varit priviligierade under de senaste åren då medel från den så kallade förlossningssatsningen bidragit till flertalet förbättringsarbeten. Bland annat har en nationell studie pågått sedan 2018 i syfte att skapa en jämlik vård nationellt för kvinnor med graviditetsdiabetes, minska obstetriska komplikationer och stora barn. Ett annat projekt är Goda levnadsvanor vars syfte är att utveckla hjälpmedel och arbetssätt som förenklar arbetet med att främja goda levnadsvanor inom mödrahälsovården.
Stockholm har haft lägst andel eftervårdsbesök i landet därför startade eftervårdsprojektet. Målet var att förbättra kvaliteten på eftervårdsbesöken samt att öka andelen kvinnor som kommer på eftervårdsbesök (postpartum/puerperiet/postnatalperioden). Jag kan berätta att statistiken enligt Graviditetsregistret tyder på en ökning och projektet är nu implementerat i basprogrammet.
Jag vet inte om jag kan kalla min skriftliga input för blogg längre. Det liknar mest halvårsinlägg. Tiden under terminerna är knapp för en samordningsbarnmorska.
Jag vill avsluta detta halvårsinlägg med att uppdatera er kära läsare i det projekt som ligger mig varmt om hjärtat. Ni som känner mig vet vad det handlar om. Förbättrat omhändertagande av kvinnor som är könsstympade och besöker barnmorskemottagning. Rekordlång titel men jag vill egentligen inte kalla det för kvinnlig könsstympning, även om det är mest praktiskt ibland. Vi pratar faktiskt om livs levande, varma flickor och kvinnor som blivit utsatta för ett övergrepp – en ”tradition” som är ett brott mot kvinnors mänskliga rättigheter – under sitt liv, i detta fall en stympning av könet.
Inom ramen för projektet har vi tagit fram en vägledning och information som inkluderar både bilder och stödtexter. Materialet är tänkt att användas i samtal med kvinnor och familjer som lever nära traditionen. Bilderna är framtaget i ett nära och intensivt samarbetat med en god vän till mig. Keya är byggnadsingenjör till vardags och har konsten som en hobby. Könsstympning var väl inte det som Keya gick omkring och tänkte på till vardags, men attans med vilken entusiasm hon tog sig an ämnet och arbetet! Eftersom det är sparsmakat med fotografier fick arbete baseras på annat; befintliga illustrationer och 3D modeller för att illustrera anatomin, Google för att hitta rätt hudfärger, behåring etc. Allt blandades med mail, sms och fikastunder där skisser blandades med långa samtal om traditioner, påverkansfaktorer, kvinnors rättigheter och mänskliga rättigheter. Vår gemensamma ambition var att försöka skapa så verklighetstrogna bilder som möjligt, med en variation av hudfärg, behåring, storlek och symmetri /asymmetri av blygdläppar. Det kändes viktigt för att illustrera att traditionen förekommer i skiftande delar av världen, inte bara i centrala delar av Afrika. Samtidig ville vi betona att kvinnor ser olika ut. Varje barnmorskemottagning i Stockholm har fått ett exemplar av informationsmaterialet och jag hoppas att det kommer att underlätta det viktiga samtalet om könsstympning av flickor och kvinnor.
BILD: Barnmorskan Lena Rolfhamre är projektanställd på Mödrahälsovårdsenheten i Stockholm. Lena är en av pionjärerna och började jobba med könsstympning på 1990-talet. Skam den som ger sig!
