Oktober månad har passerat. En månad då höstlöven flammar i rött och gult, luften är klar men så kall och det biter i kinderna på morgonen. Det är full aktivitet med möten, kontaktbesök, utbildningar, arbetsgrupper, RiksSambamöte och mailen strömmar in i inkorgen.
Mitt i höstterminen, då är det lätt att man drömmer sig tillbaka till sommaren emellanåt. Jag hade bestämt mig för att bara slappna av under semestern. Ladda batterierna. Vidga mina vyer och samla nya intryck, göra saker som jag inte hinner med annars, motionera och njuta av livet och inte ägna en tanke på jobbet, även om jag har världens roligaste jobb. Under en vecka i Danmark bestämde vi oss för att gå på konstmuseum Lousiana, som låg runt hörnet vid vårt Airbnb hyrda hus i Hummelbaekk Danmark. Ett fantastiskt läge för ett konstmuseum med härlig trädgård och sundet i förgrunden.
What???
I en av utställningssalarna hängde bilder som genast fångade mitt intresse. En hel lång vägg full av linoleumsnitt i blått, rött och blått som illustrerade hela förlossningsförloppet och eftervård, belyst med spottar och bildtexter till!
Direkt så tänkte jag på jobbet.
Ind i verden med Dea Trier Mørch
Utställningen ”Ind i verden” utgjordes av bilder av författaren och konstnären Dea Trier Mørch, en av pionjärerna i den feministiska konsten i Danmark. Hennes bilder från romanen Vinterbarn från 1976, skildrar en kvinnoklinik med födelseavdelning. Bilderna är tydliga, verklighetstrogna utan att försköna, förminska eller på något sätt dölja det normala förlossningsförloppet. De visar en respekt för den födande och det arbete som den födandes kropp gör för att föra barnet ”Ind i verden”. Jag uppfattar det unika samspelet som ofta uppstår i förlossningsrummet mellan den födande, barnmorskan och partnern.
Bilderna är tydliga, verklighetstrogna utan att försköna, förminska eller på något sätt dölja det normala förlossningsförloppet.
I mitten av 70-talet var det inte helt vanligt med partners som närvarande vid förlossningen men Dea Trier Mørch lyfter fram partnerns roll på ett ödmjukt och självklart sätt i sina bilder och för den tiden troligtvis på ett ovanligt sätt.
Dea Trier Mørchs bilder användes när det begav sig som förlossningsförberedelse till blivande föräldrar. Föräldra- och förlossningsförberedande utbildning är ett återkommande tema inom mödrahälsovården i Sverige. De senaste åren har det varit en trend i Region Stockholm att arrangera så kallade storföreläsningar eller aulaföreläsningar via barnmorskemottagningarna eller förlossningsklinikerna.
De traditionella föräldragrupperna med begränsat antal deltagare och återkommande träffar har minskat och möjligheten till anpassade grupper för icke svensktalande har också minskat. Barnmorskeutbildningarna kan inte längre ställa krav på att studenterna ska hålla en föräldraförberedande utbildning under sin verksamhets förlagda utbildning (VFU) då det inte erbjuds via barnmorskemottagningarnas regi längre. Min åsikt är att det medför en risk för en sämre kompetens hos våra blivande barnmorskekollegor.
Med dryga fyrtio år på nacken har Dea Trier Mørchs ambition att belysa partnern som en självklar pusselbit givetvis nått viss framgång, framförallt inom verksamheter som förlossning och eftervård på BB där partnern förväntas närvara och har en roll. Men tyvärr finns mycket kvar att önska.
”Vårdgivaren ska befrämja hälsan hos kvinnan under graviditet och minska dödlighet, sjuklighet och skada hos mamma och barn
Fortfarande år (2019)2020 har inte barnmorskemottagningarna i Region Stockholm uppdraget att vårda hela familjen. I förfrågningsunderlaget går att läsa ”Vårdgivaren ska befrämja hälsan hos kvinnan under graviditet och minska dödlighet, sjuklighet och skada hos mamma och barn genom att tidigt upptäcka avvikelser och tidigt behandla sjukdomar…”. Dock anges att båda föräldrarna ska erbjudas föräldrastöd.
Men vad gör barnmorskan då familjen består av en frisk gravid med normal graviditet men där partner, den andra blivande föräldern, av en eller flera orsaker inte fungerar och riskerar att påverka den blivande familjen och förmågan till ett tillfredsställande föräldraskap? Rent krasst. Hur mycket kan vi hjälpa en icke fungerande partner? Ingår det i uppdraget? Vad får vi betalt för? Hur långt sträcker sig vårt ansvar? Var dokumenterar vi partnerns behov? Hur följer vi upp åtgärder som gäller partnern – den blivande föräldern?
