Förlossningsavdelningen Södertälje sjukhus den 23 augusti 2019.
06.55 kliver barnmorskan Anja Lundström in på förlossningsavdelningen på Södertälje sjukhus. Det är fredag och ett av de sista arbetspassen denna sommar. Barnmorskestaben är nu fulltalig efter en semesterperiod med minskad grundbemanning. Anja Lundström har lång erfarenhet och är en rutinerad barnmorska, men den alltmer pressade arbetssituationen tar ut sin rätt.
– Den här sommaren har varit vidrig. Alla pass har varit vidriga. Jag har inte haft ett enda normalt arbetspass, säger hon.
Idag är Anja Lundström koordinator med ansvar för BB och förlossning. Det innebär att hon samordnar och planerar arbetet på avdelningen. Det är också koordinatorn som har ansvar för telefonen dit patienter och andra kliniker ringer. Med ett glas med kaffe och mjölk i handen går hon in för att få rapport från nattpersonalen. På BB är det fullt. På förlossningen finns ett par rum lediga. Än så länge. En kvinna, som ringt under natten när vattnet gick, är på väg in.
Efter rapporten går hon raskt in på barnmorskeexpeditionen. På med telefonens headset, sedan är hon redo för sitt fjärde arbetspass denna vecka. De tre föregående har varit lika pressade som resten av sommaren, men med skillnaden att barnmorskegruppen varit fulltalig.
– Igår var vi sju barnmorskor, det kändes bra men det var ju ändå högtryck. Till exempel ringde de från KS tre gånger på en timme för att försöka skicka hänvisningar, säger hon.
Att kvinnor hänvisas till ett annat sjukhus än de listat sig på när det är dags för förlossning är en återkommande fråga under somrarna i Stockholm. Och det är koordinatorn som har ansvar för att hitta en plats på en annan klinik åt kvinnan om det är fullt när hon behöver komma in till sjukhuset. Telefonen ringer.
– Vad är det för färg på fostervattnet, sparkar bebisen, hur långa är värkarna och hur långt är det mellan dem, frågar hon kvinnan.
Allt låter bra. De enas om att kvinnan ska ringa igen när värkarna tilltar. Så snart samtalet är avslutat ringer det igen. Södersjukhusets koordinator undrar om det finns plats för en hänvisning. Inte precis just nu. Samtidigt behöver barnmorskan Jenny Netz stämma av en fråga. Det handlar om en kvinna som nu ska gå hem efter en kontroll i tidigt förlossningsarbete. Eftersom kvinnan varit på utlandssemester under graviditeten kan extra åtgärder vara motiverade.
– Kolla om hon besökt någon vårdinrättning utomlands, i så fall behöver du odla för MRSA-bakterier, säger Anja Lundström.
Jenny Netz arbetar sin tredje sommar på förlossningen. Det har varit tufft tycker hon.
– Jag vill vara på förlossningen men vi får se hur länge jag orkar. De som hade tidig semester i år är redan helt slut, säger hon innan hon försvinner in till sin patient.
I de korta mellanrummen mellan telefonsamtal och konsultationer passar Anja Lundström på att beskriva sin bild av situationen. Att det handlar om mycket mer än siffror över antalet hänvisningar. Att det tär på barnmorskorna när de tvingas arbeta på ett sätt där man inte kan ge familjerna den vård som utlovas och som man vet är bäst. Att förlossningsklinikerna under sommaren tvingas dra ner på verksamheter som kommit till för att ge extra stöd till förlossningsrädda och utlandsfödda kvinnor för att förebygga komplikationer och minimera risker. Att neddragningarna äventyrar patientsäkerheten. Hon menar att det inte är ok att ha en minskad kvalitet under sommaren i den här vården och att det borde gå att upprätthålla god kvalitet och evidens året om.
– Det har varit jätteslitsamt att ta emot familjer som fått utlovat ett extra stöd men där jag inte kunnat ge det. Det är den samvetsstressen som gör att många barnmorskor slutar inom förlossningsvården, säger Anja Lundström.
09.00 Dags för rond. Efter den vanliga genomgången passar överläkaren Johanna Molin på att beskriva ett patientfall från gårdagen och berömma barnmorskornas arbete.
– Ni gjorde ett jättebra jobb med både smärtlindring och stöd, sammanfattar hon.
Direkt efter ronden återgår Anja Lundström till sin position på expeditionen. Hon poängterar att diskussionen om läget i förlossningsvården måste vidgas till att inte enbart handla om hänvisningar. Det är lika viktigt att fundera över situationen där man håller födande hemma längre än kvinnan vill och behöver och hur detta påverkar patientsäkerheten och kvinnans trygghet.
Samtidigt beskriver Anja Lundström det faktum att ett antal kvinnor kommer att komma in till sjukhuset fast det är fullt och varken finns rum eller personal tillgängliga. Det är kvinnor som inte har ringt i förväg och även kvinnor som kommer med ambulanstransport. När de väl är på plats måste de tas om hand. Sedan ett par år har förlossningsklinikerna börjat föra statistik över dem under rubriken ”går ej att hänvisa”. Bara under denna sommar rör det sig om hundratals kvinnor.
– Sommaren har varit hemsk, jag har vid upprepade tillfällen tvingats slänga över ett lakan över en använd förlossningssäng som inte hunnit bäddas rent. Där har sedan en annan kvinna fått föda, säger Anja Lundström.
Hon beskriver att hon som koordinator i de här fallen kan behöva flytta ut en kvinna, som nyss fött, ur förlossningsrummet där hon egentligen skulle stannat i minst två timmar efter förlossningen. Eller att kvinnor i förlossningsarbete inte får komma in på ett förlossningsrum utan istället får genomgå stor del av värkarbetet i till exempel ett samtalsrum.
Vid 11-tiden blir Anja Lundström ombedd att komma in på ett förlossningsrum för att ge en second opinion på en bristning. Sedan ringer SÖS igen och vill skicka en patient. Denna gång finns det plats. Hon kan tacka ja till patienten. Under dagen stämmer undersköterskor, läkare och barnmorskor kontinuerligt av olika frågor med Anja Lundström. En av dem, barnmorskan Jennie Nordensved, inskolas på förlossningen efter fem års bortovaro. Hennes patient har blivit igångsatt under gårdagen, men ännu inte fött.
– Håll lite extra koll på henne, hon har hamnat lite i kläm eftersom det var så stressigt igår, säger Anja Lundström.
Telefonen ringer igen. När det är kort tid mellan samtalen är det svårt att hinna dokumentera. Det gäller för koordinatorn att hålla allt i minnet samtidigt som hon måste vara tillgänglig för sina kollegor och kunna rycka in vid akutsituationer.
Dagen går i ett lågintensiv men ständigt pågående arbete, endast avbruten av tio minuters matuppehåll. Med telefonen bredvid tallriken. Anja Lundström passar på att kommentera regionens chefläkare Johan Bratts uttalande om att läget var under kontroll, till SVT i början av sommaren.
– Jag förstår inte vad han menar, var får han sin information ifrån? Någonstans brister det, hur kan man säga att vi har koll på läget när man går in i en sommar med tusentals tomma arbetspass?
De tidigare nedläggningarna av förlossningskliniker i Stockholm (Södra BB och BB Sophia, båda 2016) har gjort att barnmorskor lämnat förlossningsvården, att otryggheten bland kvinnor ökat och att de kvarvarande barnmorskorna har jobbat enormt mycket mer, menar Anja Lundström:
– Jag kan inte maxa mer. Jag har gjort mitt yttersta under lång tid, jag vill inte längre sitta i kläm mellan kvalitet, evidens och verklighet.
Mia Ahlberg, ordförande i Svenska Barnmorskeförbundet bekräftar att det är en akut platsbrist i Stockholm och att detta även gäller på nationell nivå.
– När man stänger ner fungerande kliniker så förlorar man inte bara platser utan även barnmorskor, som lämnar vården. Vi har inte råd att förlora en enda barnmorska som läget är nu i Sverige, säger hon.
13.46. Eftermiddagsrapporten är avklarad och telefonen överlämnad till kvällskoordinatorn. Anja Lundström drar sig undan för att utan störningsmoment ringa till en kvinna vars förlossning hon assisterade. Det syns inte på henne hur trött hon är. Att arbeta som koordinator innebär att hela tiden behöva driva på kollegorna att arbeta hårdare, när de redan är på bristgränsen, och att sitta emellan vetskapen om hur saker borde göras och de möjligheter som faktiskt finns. Födande, kollegor och andra klinikers koordinatorer hamnar ständigt i kläm under sommaren.
– Jag älskar mitt jobb, men på något sätt är det inte värt det. Ibland när jag kommer hem klarar jag inte av ljud eller att vara med familjen. Antingen får jag gå och sova, om jag kan, eller gråta.
___________________________________________________________
Artikeln är tidigare publicerad i Svenska Dagbladet 20190915
En dag på förlossningen: ”Älskar mitt jobb, men det är inte värt det.”
___________________________________________________________
