Den 7:e maj hölls det årsmöte i Västernorrlands barnmorskeförening. Ett 20-tal barnmorskor samlades i Härnösand. På plats fanns även Ulrica Sjöstrand från Svenska barnmorskförbundet.
– Jag var inbjuden för att presentera Barnmorskeförbundets utredning samt för att föra en dialog om viktiga barnmorskefrågor, säger Ulrica Sjöstrand.
Även Vårdförbundet var, med anledning av fackföreningsutredningen, inbjudna av lokalföreningen och fanns på plats med tre representanter; vice ordförande Johan Larsson, Åsa Holgersson, avdelningsordförande i Västernorrland samt Kennet Byström, vice ordförande i Västernorrland.
– Johan Larsson tog stor plats under mötet. Han redogjorde för Vårdförbundets syn på fackföreningsutredningen och framhöll deras farhågor samt poängterade deras åsikt att vi kommer få svårigheter med inflytande när det gäller samverkan på central nivå, säger Ulrica Sjöstrand och fortsätter:
– Han uttryckte oro för splittring av barnmorskekåren men sa att Vårdförbundet går segrande ur den striden på alla plan.
Ulrica Sjöstrand underströk att Barnmorskeförbundet delar oron för splittring och att utredningen är just en utredning med syfte att ta reda på vad barnmorskor vill, inte en konflikt med Vårdförbundet.
När Ulrica Sjöstrand väl fick ordet gick hon igenom bakgrunden till utredningen (medlemsmotioner) samt nuläget. Diskussionen började lite försiktigt och Vårdförbundets representanter gick återigen in och lyfte upp sina, redan uttalade, åsikter, innan de samlade barnmorskorna fick utrymme att själva ställa frågor.
– En sak som kom upp är att man, som barnmorska i den stora fackföreningen, känner sig liten. Och att man inte riktigt upplever att barnmorskornas frågor finns på agendan, säger Ulrica Sjöstrand.
När lönefrågan kom upp, brände det till ordentligt och barnmorskorna ifrågasatte Vårdförbundets prioriteringar i lönefrågor med tanke på barnmorskors dubbla legitimationer och egna unika ansvarsområde. När det gäller löneutvecklingen finns det ett tydligt missnöje. Man uppfattar att Vårdförbundet strävar efter jämvikt mellan de förbund som ingår.
– Att vi har två legitimationer, att vi är en egen profession och inte specialistutbildade sjuksköterskor är inget som Vårdförbundet fokuserar på. När jag hade redogjort för våra konkreta mål blev barnmorskornas engagemang i dialogen mer kraftfull och det blev uppenbart att den typen av frågor inte funnits på Vårdförbundets agenda, säger Ulrica Sjöstrand.
För Birgitta Larsson, som arbetar på barnmorskeutbildningen på Mittuniversitetet tydliggjorde mötet varför hon tar ställning för ett eget fackförbund för barnmorskor.
– Problematiken är att Vårdförbundet inte driver våra frågor per automatik. Deras vice ordförande, pratade så att vi andra knappt fick en syl i vädret, och sa att vi bara skulle ha nackdelar av att kliva in i ett annat förbund, men när Ulrica Sjöstrand presenterade Barnmorskeförbundets mål med att ha ett eget fackförbund så blev fördelarna tydliga. Och när Vårdförbundet lämnade oss så var det många som sa: vad bra nu vet vi vilka vi inte ska välja! De gav en så negativ känsla, säger Birgitta Larsson.
I Västernorrland, när det gäller förlossningsvården där Birgitta Larsson länge har arbetat är de viktigaste frågorna arbetsmiljö, inklusive arbetstider, att kunna vara med en kvinna i taget, att det ständigt är kort om folk, trots att man är en liten klinik med relativt bra bemanning.
– Vi har kanske i större utsträckning, lugna pass då man kan förkovra sig och arbeta i ett lugnare tempo, men vi är inte bemannade så att man kan vara med en födande i taget.
Birgitta Larsson beskriver en bemanning som konstant ligger på miniminivå. Detta medför att det ofta kommer sms om att det är ont om folk och att man behöver ställa upp för sina kollegor. Det finns också en frustration bland barnmorskorna över att inte kunna vara med de födande så mycket som man skulle vilja för att ge bästa möjliga vård.
Barnmorskorna i Västernorrland stannade kvar en stund efter mötet för att få utrymme att diskutera frågorna med varandra.
– Vi resonerade och kom fram till att det finns andra delar, utöver lön, som är otroligt viktiga och att vi troligen får en bättre bevakning av professionsfrågorna genom att bli ett eget fackförbund, säger Birgitta Larsson.
