Följ professorbloggen #Barnmorskansdecennium år 2022. Här bloggar legitimerade barnmorskor som är professorer och berättar om det som engagerar och tankar om professionen, barnmorskeriet, kvinnors och barns hälsa, srhr och egen forskning.
Professorsbloggen: Marie Oscarsson
Efter vinter kommer vår. Det låter som en kliché men i år känner jag att vintern varit mörk och lång. Nu när solen kommer åter och kvällarna blir längre så stiger mitt humör och allt går så mycket lättare. Pandemirestriktioner är borta och livet återgår till det mer normala med personliga möten och färre webbmöten.
Jag blev kontaktad av Jordemoderns redaktör om att skriva på Professorsbloggen och tänkte att nu ska det äntligen bli av. Men så kom nyheten att Ryssland invaderat Ukraina. Det är svårt att samla tankarna och jag hör dagliga vittnesmål om tung beskjutning, familjer som splittras, om tusentals människor som levde vanliga liv och nu befinner sig på flykt. Som barnmorska funderar jag givetvis på alla kvinnor som väntar eller nyligen fått (fött) barn, barn som behöver neonatalvård deras familjer och all oro. Vad kan vi som barnmorskor bidra med förutom pengar och kläder och utrustning? Det känns tudelat att sitta här på mitt trygga kontor och skriva en blogg men jag gör ett försök.
Mitt forskningsområde
Under de senaste åren har jag kunnat dra många paralleller med mitt forskningsområde och arbete under pandemin med att bekämpa coronaviruset. Både Coronavirus och Humant Papillomavirus (HPV) har vi möjlighet att begränsa med hjälp av bland annat vaccinering. Min forskning har främst inriktat sig på primär och sekundär cervixcancerprevention som sker genom skydd mot sexuellt överförbara infektioner, vaccinering och deltagande i gynekologisk cellprovskontroll. Alla tre preventionsområden aktualiserar många etiska frågor men här kommer jag främst att ta upp vaccination och screening.
Utrota cervixcancer
WHO har utlyst ett globalt mål att om att utrota cervixcancer. Detta är fullt möjligt och de medicinska möjligheterna finns. Det finns ett väl beprövat vaccin och i många länder finns välutvecklade screeningprogram. Det som krävs i både vaccinationsprogram och screeningprogram är att få hög täckningsgrad av hela befolkningen.
Cervixcancer är ett globalt folkhälsoproblem och är den fjärde vanligaste formen av cancer både vad gäller incidens och mortalitet bland kvinnor. Årligen uppskattas cirka 570 000 kvinnor insjukna i sjukdomen och fler än 310 000 dör. Cervixcancer, är relativt ovanlig i Sverige jämfört med världen i övrigt. Detta beror på att organiserad screening infördes i Sverige på 1960- talet och därmed halverades incidens och mortalitet. Cirka 500-600 kvinnor insjuknar och cirka 140-150 kvinnor dör varje år i Sverige.
Individens behov och samhällsnyttan
I vaccinations- och screeningprogram kan det föreligga en konflikt mellan den enskilda individens behov och samhällsnyttan. Därför ska alltid en avvägning göras om man ska avstå eller införa en vaccination eller screening. Individerna har själva inte sökt hälso- och sjukvården för ett specifikt symtom utan blivit inviterade att delta i en specifik undersökning eller få en vaccination. Vaccination eller nationell screening kan vid en första anblick verka tilltalande men i praktiken finns många komplicerande faktorer att ta hänsyn till. Till exempel kan kvinnor som deltar i gynekologisk cellprovskontroll ha förväntningar att allt är ”normalt”. De flesta har inga besvär och upplever sig friska. Stor oro uppstår ofta oavsett allvarlighetsgraden av den avvikande förändringen.
Screening
För att en screening skall införas så måste den förebygga eller hindra allvarliga sjukdomar eller sjukdomar som är utbredda. I ett screeningprogram krävs en säker diagnosmetod som är tillräckligt känslig att både identifiera men också utesluta sjukdom hos friska. Undersökningen bör vara någorlunda enkel att genomföra så att individer accepterar detta. Det bör heller inte vara för kostsamt. Det skall också finnas effektiva behandlingsmetoder som mildrar eller stoppar sjukdomens förlopp. Hälsovinsterna måste vara stora och stå i rimlig proportion till effekterna. Screening mot cervixcancer uppnår alla dessa kriterier.
Vaccinationsprogram
I princip gäller liknande övervägande för vaccinationsprogram. För att ett vaccinationsprogram ska lyckas krävs ett säkert beprövat vaccin, att få så många som möjligt att delta och att det finns en välfungerande organisation. Täckningsgrad, hörsamhet och flockimmunitet har blivit begrepp som under coronapandemin har förmedlats via media.
Trots att vi vet att vaccinationsprogram tillsammans med tillgång av rent vatten är de mest framgångsrika och kostnadseffektiva metoderna för att förhindra global sjukdomsbörda så utsätts vaccinationsprogram för ständig kritik. Vaccinkritiker mot HPV har framfört svagt grundade påståenden om biverkningar av HPV-vaccin. Säkerhet, behov och motiv för vaccination har ifrågasatts och det har bildas grupper som gör motstånd. Många sjukdomar där ibland cervixcancer är så sällsynta att många inte har någon personlig erfarenhet av dessa. Människor i allmänhet har ingen kännedom om sjukdomarnas allvarliga konsekvenser och kan paradoxalt nog tycka att oro för biverkningar av vaccination är större än konsekvenserna av sjukdom. En annan ständigt återkommande diskussion kring vaccination är tvång kontra individens självbestämmande. I Sverige har valet att vaccinera sig alltid vilat på frivillighet och vaccinationsprogrammen har en hög täckningsgrad.
Icke-deltagande
De som avstår vaccination av HPV eller inte deltar i gynekologisk cellprovskontroll är ingen homogen grupp och tveksamheten kan ha många olika orsaker. Forskning visar att de finns många faktorer som påverkar deltagande i screening eller vaccinationsprogram. Socioekonomiska faktorer minskar deltagande. En grupp som uteblir screening i hög grad är utlandsfödda kvinnor. Vår forskning visar också att det finns många psykologiska orsaker till att kvinnor avstår, rädsla för gynekologisk undersökning, spruträdsla, tidsbrist, sjukdom eller en tilltro till alternativa metoder. Det finns många komplexa skäl som ligger bakom ”icke-deltagande”.
Barnmorskan har en central roll
Enbart medicinskt inriktad information är inte en framgångsfaktor för högt deltagande i vaccination och screeningprogram. Människors beslutsfattande påverkas av många parametrar, inhämtad information, egna känslor, normer i samhället och sociala faktorer. Framtida kommunikativa strategier som riktar sig till att öka deltagandet måste ta hänsyn till social-psykologiska faktorer. Individer bör ges möjlighet att uttrycka sina tankar och känslor, få ställa egna frågor. Alla människor förtjänar respekt och det gäller att inte överdriva motsättningar utan skapa en meningsfull dialog. Barnmorskan har en central roll i denna kommunikativa strategi. Barnmorskan bör vara lyssnade och respektfull, ge individuellt utformad information. Detta ställer stora krav på kunskap, samt förmåga att tillgodose behoven hos varje enskild individ. Det är förutsättningar för att nå målet att utrota cervixcancer.
