Region Stockholm har tydligt pekat ut att klinikernas barnmorskor ska arbeta med en födande – en barnmorska. Det gör att barnmorskor i Stockholm befinner sig mitt i en stor diskussion och många upplever frustration. Hur ska det gå till?
Det saknas många barnmorskor men samtalen handlar också om olika sätt att se på barnmorskearbetet och om vilken evidens som finns för att det faktiskt ska vara just en barnmorska under den aktiva fasen av födseln. Vad innebär då en aktiv fas i praktiken?
Det finns barnmorskor som tycker att det går utmärkt att gå emellan föderskor och som gärna vill arbeta med undersköterskor. Kan vi göra olika när det kommer till det praktiska? Ska jag sitta på rummet med en sovande kvinna som fått en epidural?
Ja, som ni förstår pågår det ett tankearbete inom professionen på de kliniker som orkar och har utrymme att jobba med frågan. Pengarna till att förstärka barnmorskebemanningen är på ingång till klinikerna.
Den evidens som vi ofta hänvisar till i svensk förlossningsvård är Cochrane Library som regelbundet uppdaterar och går igenom all forskning om kontinuerligt stöd under födsel och redovisar de resultat som kan ses.
Det visar sig att såväl medicinska utfall som förlossningsupplevelse förbättras när den födande har kontinuerligt stöd. Men det går inte att utifrån global forskning säga att det bästa är att en barnmorska ger stödet eftersom det finns stora skillnader i hur förlossningsvården är organiserad i olika länder.
I Norge finns till exempel ett statligt beslut på att en föderska ska erbjudas kontinuerligt stöd av en barnmorska så tidigt som möjligt i aktiv fas. Om det inte sker ska en avvikelse skrivas. Även dansk förlossningsvård har haft en tydlig riktning mot en födande – en barnmorska och klarar målet mestadels. Forskningen ger oss alltså inte alla svar.
Det är oerhört viktigt att vi som profession tar bollen och tänker ett steg längre. Den svenska barnmorskan är unik med sin kompetens och sitt kunnande och som kår kan vi staka ut den gemensamma riktning som barnmorskeprofessionen anser vara den bästa. En riktning som samtidigt kan ge en bättre arbetsmiljö.
Det som händer i Stockholm väcker intresse i hela landet och kan bli en förebild. Det är rimligt att en födande ska kunna vara trygg i att ha en barnmorska vid sin sida när hon är i aktiv födsel. Jag vill sticka ut hakan och påstå att de flesta svenska barnmorskor kanske inte vet hur det är att inte behöva dela sitt fokus mellan flera födande. Vården är organiserad utifrån bemanningsmål där barnmorskor effektivt ska gå emellan flera föderskor eller åtminstone alltid vara på vänt för det. I det är vi normaliserade. Det tar ett antal månader att ”lugna ner sig” och förstå att stöd också kan innebära att ”bara vara” och utöva vaksam närvaro och att detta kan vara en kraftfull intervention. Det innebär en fysisk och själslig upplevelse för en barnmorska att få ge stöd i lugn och ro i en kontext där det förväntas.
Jag föreslår att vi samlar oss i barnmorskekåren och ser det stora värde som en kompetent barnmorska har i ett föderum och att vi med de medel som står till buds från och med nu arbetar för en födande – en barnmorska.
Hej så länge!
Eva
