Målet med budgetsatsningen på förlossningsvård och kvinnors hälsa och neonatalvården är att förstärka vården och bidra till ökad tillgänglighet och kvalitet i hela landet. Det finns också ett uttalat övergripande mål om att öka jämställdheten mellan kvinnor och män.
Budgetpropositionen från Socialdepartementet pekar ut insatser som omfattar bland annat nationella riktlinjer för en sammanhållen förlossningsvård. Insatser som syftar till att främja kontinuiteten för kvinnan under graviditet, förlossning och eftervård. Det överensstämmer med vad Myndigheten för vård- och omsorgsanalys (Vårdanalys), kommer fram till i slutrapporten Förlösande för kvinnohälsan? En uppföljning av satsningen på kvinnors hälsa (30 september, 2020). För att öka den regionala jämlikheten pekar Vårdanalys på behovet av ett nationellt vårdprogram för graviditet, förlossning och eftervård.
Många barnmorskor har varit delaktiga i satsningen sen starten år 2015. I regionerna har det sammanlagt påbörjats mer än 1100 insatser, varav fler än hälften inom graviditetsvårdkedjan, drygt en tiondel inom neonatalvården och knappt en femtedel inom övrig primär- respektive specialistvård. I arbetet har regionerna haft stor frihet att själva välja vad de vill använda medlen till, utifrån lokala och regionala behov. Mindre ofta har valet skett utifrån dialog med patienter eller befolkning. Den största delen har varit riktad mot en förbättrad förlossningsvård och andra insatser för kvinnors hälsa samt insatser för att stärka kompetensförsörjningen. Vem som styrt över vilka projekt som ska få tillgång till budgetmedlen på den regionala nivån har varierat.
Hur ska arbetet gå vidare nu? Vad händer när budgetmedlen tar slut för alla de små och stora projekt som initierats men inte implementerats?
Vårdanalys lyfter i slutrapporten svårigheterna med att göra en samlad bedömning av vilka effekter som uppnåtts på kort och lång sikt, eftersom variationen av gjorda insatser varit och är så stor. Regionerna har i en del fall inte planerat för utvärderingar eller haft tydliga mål. Därför gör Vårdanalys ett medskick till regeringen om att framtida överenskommelser behöver innehålla tydliga, mätbara mål och utgå från en analys av horisontella prioriteringar.
Med tanke på var vi står i dag och hur satsningen har utvecklats, är det nu oerhört viktigt att det finns ett övergripande perspektiv för vilken riktning satsningen ska ta de sista åren.
I budgetpropositionen vill regeringen att de kommande nationella riktlinjerna ska syfta till att främja kontinuiteten för kvinnan under graviditet, förlossning och eftervård. En sammanhållen vårdkedja med kontinuitet hela vägen ökar tryggheten för den födande kvinnan. Den ökar också möjligheterna till en kvalitativ eftervård under postnatalperioden där det blir enklare att fånga upp de mammor som lider av fysiska eller psykiska problem efter en förlossning. Det är extra angeläget eftersom, enligt Vårdanalys slutrapport, det inte har förbättrats nämnvärt trots allt arbete med satsningen. De rekommenderar därför att regionerna ska genomföra en särskild översyn av vården och uppföljningen av kvinnor som har fött barn. För att säkerställa förutsättningarna för en personcentrerad vård rekommenderar de att följa upp patienternas upplevelser och erfarenheter samt följa upp och utvärdera befintlig information.
Det här är tydliga besked, anser jag, om att det nu ska öppnas upp än mer för en mångfald och alternativ för de gravida och födande och att det ska finnas nationella riktlinjer för en ökad jämlikhet mellan regionerna. En sammanhållen vårdkedja inom förlossningsvården har redan testats framgångsrikt på ett par håll, men den behöver utvecklas i hela landet.
Det betyder att alla ni barnmorskor som vill förändra och utveckla till exempel kontinuitet genom caseload midwifery, eller andra vårdformer och kontinuitetsmodeller som gagnar såväl kvinnor som barnmorskor, ska lyfta frågan vidare och använda de underlag som finns för att driva på utvecklingen mot en evidensbaserad vård som utgår från vad kvinnor önskar och behöver.
