Jag och vice ordförande Eva Nordlund är i Norrbotten och besöker Luleå, Gällivare, Jokkmokk och Sunderbyn. Med oss på resan är Eva Estling från Sveriges Kommuner och Landsting (SKL) som är samordnare för regeringens satsning på kvinnors hälsa. Det är en överväldigande resa.
Att förstå och faktiskt uppleva dessa avstånd här uppe är en unik upplevelse. Regionen som är nästan en tredjedel av Sveriges yta och befolkas av 2,5 procent av Sveriges befolkning är enormt stor. De flesta som bor här bor utmed kusten, men det finns byar och mindre städer i hela regionen. Även om det är en glesbygd med fler äldre än unga, finns det familjer och kvinnor som är gravida och föder barn i hela regionen. Det finns ungdomar som behöver rådgivning och vård på ungdomsmottagningar och det finns kvinnor med gynekologiska besvär.
Att se till att det finns tillgänglig och jämlik vård i hela regionen är minst sagt en utmaning och jag är imponerad av organisationen och de fantastiska samarbeten som demografin kräver. I regionen finns nästan 40 hälsocentraler som har ett uppdrag från vaggan till graven som en säger här uppe. Det innebär att det ska finnas minst en barnmorska på varje hälsocentral. Det finns två förlossningsavdelningar, en i Gällivare med cirka 600 födslar per år och en i Sunderbyn med cirka 1900 födslar per år. De har jämförelsevis låga siffror på akuta snitt, låg andel bristningar, låga aborttal och hög andel ungdomar med långtidsverkande preventivmedel. Barnmorskearbete och folkhälsoarbete!
Det är inte avstånden som är problemet utan en akut brist på barnmorskor.
Barnmorskorna erbjuder ungdomsmottagning vid flera hälsocentraler och barnmorskor driver abortmottagningar på några ställen. Flera barnmorskor är dubbelkompetenta och är både distriktsköterskor och barnmorskor. Det gör att de arbetar både med BVC och MVC. Ändå in på 1960-talet fanns det distriktsbarnmorskor i många mindre byar i Norrbotten. Nu har centraliseringen gjort att kvinnor måste resa för att träffa barnmorskan.
Resor och avstånd.
Båda jag och Eva kom upp hit med föreställningen att det var just det som var huvudproblemet för kvinnorna i Norrbotten och därför också för barnmorskorna.
Vi hade fel.
Det är inte avstånden som är problemet utan en akut brist på barnmorskor. Cirka 50 procent av barnmorskekåren i regionen är 50-talister och börjar gå i pension inom fem år. Nyrekryteringen täcker inte på något sätt det framtida behovet. Många av de äldre barnmorskorna har en enorm, och för mig helt unik, kompetens som kommer sig av att de ofta arbetar helt ensamma och måste göra betydligt mer själva – och ta beslut helt själva.
Många reser många mil flera gånger i månaden för att täcka upp luckor i regionen för att kvinnorna ska få den vård de behöver. Flexibiliteten är ständigt närvarande och avstånden är bara så det är. Viljan att utveckla vården så att den blir mer tillgänglig och nära för kvinnorna är stor.
Det finns ingen tid att vänta, åtgärderna måste komma nu!
Här kommer E-hälsa säkert ha en stor potential och barnmorskorna kommer att driva utvecklingen framåt. Nya arbetssätt är nödvändiga och jag tror att övriga landet kommer att kunna lära sig mycket av Norrbotten som står inför stora utmaningar som bara måste lösas. Att stärka vårdkedjan är helt nödvändigt och barnmorskorna på hälsocentralerna vill ta större ansvar för kvinnorna efter födseln så att de kan få vård i sitt närområde.
Bland de barnmorskor vi träffade var de viktigaste frågorna:
- Högre lön (barnmorskorna i Norrbotten ligger lägre än övriga landet).
- Bättre scheman med exempelvis ett lägre heltidsmått.
- Åtgärder för de seniora barnmorskorna så att de kan och orkar jobba hela vägen till pension och gärna ända till 67 år.
- Mer tid för egen kompetensutveckling.
- Möjlighet att i större utsträckning få arbeta med vårdutveckling.
- Mer tid för att utföra den patientnära vården och mindre tid för kring saker (på hälsocentralerna har i princip all kringpersonal tagits bort).
Som ni ser är de flesta fackliga frågor, vilket gav oss råg i ryggen att fortsätta vår utredning att bilda ett eget fackförbund. Här är behoven tydliga och om ingenting görs kommer det få enorma konsekvenser.
I Region Norrbotten är alla medvetna om barnmorskans viktiga roll och diskussioner om vad som krävs för att locka fler att utbilda sig till barnmorska och vara verksam i Norrbotten måste pågå hela tiden. Det finns ingen tid att vänta, åtgärderna måste komma nu!
En profession – En organisation!
Vi hörs,
Mia
