Välkommen till min blogg om statistik och klinik. Jag heter Lotta Elvander och är en barnmorska med ett stort intresse för siffror, utveckling och forskning.
Ju mer vi ”hjälper till”
Den nordiska förlossningsvården är unik. Stark tilltro till kvinnors kapacitet att föda barn har länge visat sig i en förlossningsvård med låg andel interventioner och goda utfall. Vi har inte dragits med i vågen av medikalisering som syns i Sydeuropa, Sydamerika, USA eller andra delar av världen där den spontana förlossningsstarten blir allt mer sällsynt. På bara ett par generationer föder kvinnor inte utan medicinsk hjälp. Sorgligt.
Det är lätt att tänka att ju mer vi ”hjälper till” med interventioner desto bättre borde resultatet bli. Det är ju ändå 2022 och vi har möjlighet att starta, pausa, accelerera och avsluta graviditeter och födslar. Jättebra när så behövs. Det är inte heller ”svårt” att använda mycket interventioner på många kvinnor. Men det är oprofessionellt då vi kan orsaka skada och vi nyttjar resurser felaktigt.
Förlossningsvården är inte unik vad gäller ökad medikalisering. I Dagens Medicin (20221014) kan vi läsa en gästkrönika av Linus Källgård (ST-läkare allmänmedicin).
Han skriver
”I British Medical Journals artikelserie ”Too much medicine” diskuteras överdiagnostik och onödig vård och dess skadliga inverkan på individ, folkhälsa och vårdsystem. Några vanliga orsaker listas: medikalisering, hälsoångest, kommersiella intressen, förväntningar från patienter, screeningprogram och ny teknologi. Samtliga dessa verkar öka. Uppdraget att skydda patienter mot medicinsk överaktivitet blir allt viktigare i vården.”
Vi vill så gärna förebygga, fixa, åtgärda och behandla. Vi intervenerar förebyggande för att inte står där med skägget i brevlådan när det dåliga utfallet inträffar. Även om risken var 1 på 1000 eller 1 på 10. Det är här finliret kommer in och vår professionalitet. Är det okej att intervenera förebyggande i 100, 500 eller 1000 kvinnors graviditeter för att förbättra utfallet för en individ? Skulle du vilja vara en av de 999 kvinnor som får längre vårdtid, fler interventioner och en sämre upplevelse för att den 1000:e kvinnan ska få det bättre? Hur ska vi tänka?
Strävan efter att rädda barn och förbättra utfall finns hos oss alla som arbetar med gravida. Att intervenera mer i stora grupper av gravida är inte vägen framåt utan då bidrar vi till en utveckling av förlossningsvården som bygger på lägre tillit till födandet och en övertro till medikaliseringens nytta. Vi orsakar på kort och lång sikt sämre utfall för majoriteten av kvinnor och barn.
Däremot kan vi intervenera mer korrekt och i större samråd med kvinnan. Vi kan ta fram bättre ”Decision Aid Tools” för att förbättra delaktighet i beslutsfattande. Sist men inte minst så måste vi ha en helhetssyn när vi förändrar vården och tänka på ALLA gravidas bästa.
