I trettio år har Karin Bramford arbetat som barnmorska på Visby lasarett. Hon ser mycket nöjd ut när hon berättar om sitt arbete på samma arbetsplats under ett helt yrkesliv.
– Det är ett spännande arbete, som aldrig blir tråkigt. Man vet aldrig vad man kommer att möta på jobbet, säger hon.
Att arbeta på en ö som Gotland, med stora variationer i befolkningsmängd mellan sommar och vinter och med mindre resurser än de stora universitetssjukhusen, innebär särskilda utmaningar. Dels är antalet förlossningar relativt få, ungefär 500 per år, dels tar man inte förlossningar före vecka 32+0. Men är det för sent för transport, som sker med helikopter, så finns det inga alternativ.
– Då får vi ta det som det kommer och lösa situationen, konstaterar Karin Bramford och fortsätter:
– Det är som det är. Vi kan inte skicka en patient som är i aktiv i förlossning i en helikopter. Och ibland är det för dåligt väder för helikoptern att flyga.
Barnmorskegruppen håller sig uppdaterad genom att resa till fastlandet för att gå på utbildningar eller genomgår utbildningar via länk (framför ultraljudsbarnmorskorna). Barnmorskorna reser även till andra kliniker i hela Sverige för att ”förlösa upp sig”, som Karin Bramford uttrycker det
Vi får ta det som det kommer och lösa situationen. Det är som det är.
På sommaren ökar Gotlands befolkningsmängd från ungefär 60 000 till 600 000 människor. Detta påverkar förstås även hälso- och sjukvården. Karin Bramford berättar att man de senaste två somrarna försökt införa ett tak på förlossningen på grund av den pressade situationen. Något som visat sig svårt att hålla.
– I praktiken kan vi inte säga nej till de som kommer, det går ju inte att hänvisa vidare eftersom det inte finns någon annanstans att åka, säger hon.
Trots, eller kanske tack vare, Karin Bramfords coola uppsyn när hon konstaterar att ö-barnmorskorna bara måste gilla läget när något händer skapas en känsla av dramatik i det vanliga, svenska, lysrörsupplysta sjukhusrummet. En barnmorska måste göra vad en barnmorska måste göra, helt enkelt. Vad hon än ställs inför.
Karin Bramford beskriver en arbetsplats där utvecklingen hela tiden drivs framåt av nyfikna och driftiga medarbetare.
– Det finns ett sug i gruppen, man vill hänga med i utvecklingen och jobbet här är brett. När vi tycker att något inte fungerar eller när något är extra aktuellt så jobbar vi aktivt med det. Vi går utbildningar, tar fram nya pm och genomför förändringar, säger hon.
Det finns ett sug i gruppen, man vill hänga med i utvecklingen och jobbet här är brett.
Själv har hon varit drivande i något som kallas Obstetriska Projektet, som startades 2013 för att förbättra och utveckla det obstetriska arbetet, bland annat att minska andelen kejsarsnitt, bristningar och instrumentella förlossningar, samt för att förebygga blödningar.
– Projektet var värdefullt, det fyllde en viktig funktion och har medfört förbättringar på kliniken. Nu är projektet slut men verksamheten har permanentats i något som heter ”obstetriska arbetsgruppen ”som driver frågorna vidare kontinuerligt.
Karin Bramford har under många år även arbetat med ultraljud under en del av sin arbetstid.
Det senaste i utbildningsväg på kliniken handlade om bäckenbottenutbildning; BLUBB, en uppdragsutbildning för prevention, diagnosticering och behandling av förlossningsskador på Karolinska institutet, som samtliga barnmorskor och även läkare genomgått.
– Det betyder jättemycket med de här utbildningarna, att man får komma iväg och träffa nya personer och utbyta erfarenheter som vi sedan kan använda här, säger Karin Bramford.
Jag tycker att vi har en jättebra arbetsgrupp, vi är många som har arbetat ihop väldigt länge. Vi har fått barn och haft ett helt yrkesliv tillsammans.
Alla barnmorskor på kliniken roterar mellan bb/gyn/förlossning. Eftersom det inte finns några andra arbetsgivare på Gotland så finns det ingen möjlighet att byta arbetsplats om man inte vill byta till mödrahälsovård eller ungdomsmottagning. Det kan vara en utmaning om det uppstår konflikter. Men för det mesta är stämningen god. Det är lätt att se att en arbetsgrupp kan svetsas samman av en sådan situation som Karin Bramford beskriver att ö-barnmorskorna har: Ett lugnare vinterhalvår, med mer tid för vidareutbildning och utvecklingsprojekt, och ett sommarhalvår, som ofta medför ett högt förlossningstryck och en ökad arbetsbelastning på grund av mycket festande och semesterliv på ön som även medför till exempel fler våldtäkter relaterade till alkohol och droger.
– Jag tycker att vi har en jättebra arbetsgrupp, vi är många som har arbetat ihop väldigt länge. Vi har fått barn och haft ett helt yrkesliv tillsammans, säger hon.
Det finns en liten underton i det hon säger, att många arbetat länge tillsammans innebär förstås också att många har blivit äldre. Arbetsgruppen består av ganska många femtiotalister och återväxten av yngre barnmorskor är mindre än behovet. Redan nu finns det lediga jobb på kliniken och hur situationen ska lösas framöver vet inte Karin Bramford.
– Som det är nu hjälps vi åt när det behövs, då och då ringer någon för att det behövs fler på natten och då hoppar man ju in, säger hon och passar på att skicka en uppmaning till läsarna:
– Du som läser det här kan gärna reflektera över om du skulle vilja jobba hos oss på Gotland. Du är så välkommen!
Hösten 2015 när ett stort antal flyktingar kom till Gotland, precis som till övriga Sverige, tvingade barnmorskorna att förändra sitt arbete.
– Vi hade inga extra resurser, det blev kulturkrockar och språksvårigheter. Vi mötte helt andra förlossningar med kvinnor som uttryckte sig på andra sätt. Och vi mötte andra sätt att hantera barnet. Det tog mycket tid, men det gick, säger hon.
Hennes beskrivning av sin arbetsplats återkommer hela tiden till förmågan att möta oplanerade och oväntade belastningar och händelser. Och att lösa det som uppstår på bästa möjliga sätt. Något som de flesta barnmorskor antagligen känner igen, men som ställs på sin spets oftare på en ö som Gotland.
Karin Bramford avslutar med att berätta vad en nybliven pappa sa till henne en gång: ” Vilket ansvarsfullt jobb du har”.
– Då tänkte jag att jag aldrig skulle köra en oljetanker, som han gjorde, men sedan har jag tänkt på det. Han har ju rätt.
Viktigast för kåren framåt:
”Att se till att barnmorskor har en bra arbetssituation för att fungera bra i jobbet, men också för att de ska må bra. Det måste finnas tid för återhämtning och man ska inte behöva vara orolig för att stressen ska göra att man begår misstag. Att det är så kan vara avskräckande för de som vill bli barnmorskor tror jag. För oss på ön är det viktigt att fortsätta med utbildningar, att alla känner att de är uppdaterade. Det skulle också vara roligt med ett utbyte, både att vi åker till fastlandet men också att det kommer barnmorskor hit.”
Bästa med jobbet:
”När någon fött barn, glädjen i det är obeskrivlig! Det är verkligen högsta vinsten att få ha en bra förlossning där alla mår bra.”
Sämsta med jobbet:
När det varit en dag då man känner att man inte har räckt till utan bara hunnit göra det man måste. Det blir en känsla av otillfredsställelse, att det inte blev riktigt bra för föräldrarna. Eller när det händer något jättetråkigt, till exempel ett dött barn.”
