Vi kämpade som blådårar! Det säger Berit Svensson, pensionerad barnmorska. Nu vill hon ge några råd till Svenska Barnmorskeförbundet i fackföreningsfrågan.
Berit Svensson lämnade Svenska Barnmorskeförbundet vid nyår. Det var dags.
– Jag lämnade förbundet när jag fyllde 80, jag kände att den delen livet var färdig, säger hon. Ändå skrev hon en kommentar i en facebooktråd om barnmorskeförbundets utredning kring att bilda ett eget fackförbund.
Du skrev lycka till och att du minns kampen ni förde för 40 år sedan, berätta:
– Jag har också varit med om att som barnmorska försöka bilda ett eget fackförbund i början på 1970-talet. Vi kämpade som blådårar!
Berit Svensson ger sig in i en berättelse om en kamp som för tankarna till fröken Frimans krig: Ett strejkförbud fick nästan hälften av barnmorskekåren i landet att säga upp sig i slutet av 50-talet. De ville ha bättre löner och avtal. Sedan ett hängavtal genom sjuksköterskeföreningen som gav mindre inflytande än barnmorskorna ville ha. Ett ljumt mottagande när barnmorskorna försökte komma med i Saco, som inte tyckte att barnmorskorna hörde hemma bland dem. Konkurrens mellan sjuksköterskor och barnmorskor som tilltog efter uppsägningskampanjen.
– Arbetsgivarna höjde lönerna, de blev så skrämda när barnmorskorna sa upp sig och vi fick högre lön och högre lönegrader än sjuksköterskorna. Det gjorde att sjuksköterskorna såg till att bromsa barnmorskornas löneutveckling när de fick förhandlingsrätten för oss. Det fanns en gammal animositet mellan barnmorskor och sjuksköterskor, vi har alltid varit mer enade än sjuksköterskorna, kanske för att det är lättare att hålla sams när man inte är så många?
Så småningom bildades SHSTF, som sedan blev Vårdförbundet. Berit Svensson valde att föra kampen för barnmorskors rättigheter inom SHSTF.
– Jag valde att engagera mig och arbeta inom den representativa demokratin. Fick vi inte vara ett eget fackförbund så fick jag jobba inom det förbund som fanns. Jag fann mig, säger hon.
Hon är tveksam till om det skulle gå vägen för barnmorskor att driva ett eget fackförbund, men hon tycker samtidigt att det vore roligt.
– Jag tycker att barnmorskeyrket är så speciellt och jag tycker att man är värd en bättre lön. Jag tror att det skulle vara lättare att få upp lönen i ett mindre förbund om man lyckas hamna i en så stor organisation så att barnmorskorna får förhandlingsrätt.
Även om hon tror att Saco kanske skulle vara bättre för barnmorskorna än Vårdförbundet (TCO) så skulle hon tycka att det vore tråkigt om barnmorskorna lämnade. Och hon tror att det kommer bli mycket svårt.
– Barnmorskorna kommer att mötas av samma motstånd som vi gjorde på vår tid, eftersom de är nyckelpersoner i sin del av vården. Det är ingen tvekan om att barnmorskekåren är en stark yrkeskår. Det kommer bli ett hästarbete, men nu finns ju möjligheten att lyckas, säger hon och skickar med några tankar:
- Väg för och nackdelarna med att vara i det stora Vårdförbundet, barnmorskor har en nyckelposition i arbetet och idag är ju alla sjuksköterskor och har jobbat som det.
- Om man är 5000 av 100000 så har man självklart mindre inflytande.
- Håll en ödmjuk profil, är man för stöddig så retar man andra.
- Överväg om det är bra att vara ett rent kvinnoförbund i SACO, och undersök hur det har gått för andra kvinnoförbund där.
- Glöm inte bort att vi också är sjuksköterskor, vi rider ju lite på att vi har den kunskapen.
Jag vill att ni ska lyckas, det skulle vara himla roligt om ni klarar det eftersom vi inte gjorde det, säger Berit Svensson.
Berit Svensson 80 år
Barnmorska sedan 1961
Gick med i Svenska Barnmorskeförbundet i mitten på 1950-talet och suttit med i förbundsstyrelsen i cirka tio år. Suttit med i SHSTF:s förbundsstyrelse under fyra år samt varit länsordförande i Blekinge.
