Höga kusten sommaren 2020.
Nina Damberg barnmorskestuderande Linnéuniversitetet Kalmar.

Blivande barnmorskans dagbok – Nina Damberg Del10: Skolstart

Blivande barnmorskans dagbok – från start till mål. Följ barnmorskestuderande Nina Dambergs resa från start till mål när hon bloggar om hur det är att bli barnmorska.

Sommaren var kort och mycket av den regnade faktiskt bort, men trots allt var den himla fin och en välbehövlig, skön paus. Har badat i många sjöar, ätit middag med havet som soundtrack och sovit många nätter i vår egenbyggda plåtis. Fått besök av fina efterlängtade vänner och familj samt blivit åksjuk av att segla i skärgården. Sena ljusa kvällar och få rutiner har fått avlösa varandra.

Sommarens jobb på BB och gyn bjöd också på en lagom blandning av vad en hade kunnat förvänta sig och för det mesta hann jag sitta ned i några minuter och ta mitt middagsuppehåll. Var och varannan dag kom det nya begränsningar och regler.
Covid- 19 har haft en överväldigande inverkan på hur vården ska bedrivas. Personlig skyddsutrustning har bokstavligen tagit bort den personliga kontakten. Ansiktsmasker och visir begränsar effekten av ansiktsuttryck och ger en något dämpad röst, det har vart svårt att kunna erbjuda den vårdnivå man normalt skulle ge, särskilt i en tid då vissa av patienterna behöver den som mest. Så, ja… det har varit lite upp och ned även med denna sommar, i äkta 2020-anda.

Sista terminen på barnmorskeutbildningen

Idag vaknar jag trött. Det allra sista sommarlovet försöker dra mig tillbaka och säger kom tillbaka, bara några dagar till, vi hade ju så skoj ihop! Snooze- funktionen väcker mig återigen och jag häver i mig kaffe, kletar på lite kräm i ansiktet och petar bort sömnen som fastnat i ögonen. Öppnar universitetens hemsida och klickar mig vidare till Zoom för dagens föreläsning och huvudet börjar sakteligen snurra igång.
Före pandemin sågs vi i Kalmar för undervisning, seminarier och träning på KTC men på grund av sociala avståndsbegränsningar är det inte möjligt att återgå till skolan vilket är trist men fullt förståeligt. Så det är med skräckblandad förtjusning som jag sitter ensam vid mitt matbord och äntrar sista terminen på barnmorskeutbildningen.

Så, semestern är över och nu börjar den omtalade nystarten pocka på uppmärksamheten. Och visst är det något särskilt med den där tillbaka-till-skolan-känslan efter sommarlovet? Kanske är det en nyfikenhet i att lära sig något nytt som är utlösaren eller kanske är det en njutning i att återgå till rutiner och känna att någon faktiskt förväntar sig att just jag ska vara där. Sen har jag alltid gillat nystarter. Att inte alltid göra som man brukar, det finns så många olika härliga avstickare och sidospår.
I barnmorskeyrket kommer man nog aldrig bli direkt färdig eller fullärd. Känslan av ständigt kunna dyka ned i nya lärdomar, upplevelser och färdigheter är, för mig, fantastisk!

Nu kommer september med den krispiga luften och med den ett nytt sätt att andas på. Så nu öppnar jag dörren (med skräckblandad förtjusning) till den sista terminen på barnmorskeutbildningen, det konstanta jagandet på de där magiska 50 förlossningarna, 150 passningarna, magisteruppsatsen och alla utmaningar som hör därtill.