Blivande barnmorskans dagbok – från start till mål. Följ barnmorskestuderande Helena Bohmans resa från start till mål när hon bloggar om hur det är att bli barnmorska.
Corona, Corona…
Ljudet viner tyst längst bort i korridoren av hummandet till ”Corrine, corrina”. Någon skrattar till och gestikulerar med händerna som inför en hostning. I ett annat rum kommer en person ut och hurrar med händerna att kvinnan i rummet blivit förlöst. Någon står och förbereder en pärm med den samlande information kring covid-19 som hittills finns tillgänglig. Två kollegor står och diskuterar CTG-kurvan framför skärmen i personalrummet. En annan andas över telefon med en kvinna som håller på att föda i bilen. Tre sjuka, hur löser vi kvällens pass?
Tre sjuka, hur löser vi kvällens pass?
För mig har den verksamhetsförlagda utbildningen på förlossningen gett mig en hel del perspektiv, minst sagt. Allt detta nya som skett varje dag, nya uppdrag, ny information, sätt att tänka, sätt att agera, saker som bara ska genomföras, saker man är tacksam över. Hjärnan svämmar över av intryck tills den helt enkelt slutar att reflektera. ”Gå hem och vila mig en stund säger den. Tänk inte på Corona nu.”
Hjärnan svämmar över av intryck tills den helt enkelt slutar att reflektera. Gå hem och vila mig en stund säger den. Tänk inte på Corona nu.
Tyvärr är det lättare sagt än gjort. Corona ligger lite som en livlig bebis i en kurva med bra variabilitet och höga accelerationer. Uppdaterad information varje minut, hårdare restriktioner, lösare restriktioner, tänk si och så, agera då och då.
Actionline har passerats, nu borde vi förlösa den här bomben. Det här viruset är inte en förstföderska, det kan gå snabbt när den väl kommit igång. Så när trycket kommer, var förberedd. OCH GLÖM INTE PERINEALSKYDDET.
Man kan säga att det finns lite olika versioner av dessa sju veckor på verksamhetsförlagd utbildning. Mitt huvud försöker rensa bland alla möjliga slags situationer jag varit med om. Men, jag låter dom vara. JAG ÄR GLAD ÖVER DOM ALLA. Både i uttryck av oro kring corona, skratt, gråt, förvåning och lärdom över att det kan vara rätt bra att kunna multitaska. Hur det känns när tid faktiskt går fort på riktigt. Och hur lång en minut verkligen kan kännas.
