Vad vi bör, kan och ska göra

Barnmorskan Malin Hansson disputerade 2021 med avhandlingen ”A meaningful work in a strained context – exploring midwives’ work situation and professional role”. Hennes forskning handlar om barnmorskors organisatoriska och psykosociala arbetssituation och deras professionella roll. Nyligen publicerade Malin Hansson ytterligare en artikel och hon tilldelades också pris för årets bästa avhandling på institutionen för Vårdvetenskap och Hälsa, Sahlgrenska Akademin vid Göteborgs universitet.

Hallå där Malin Hansson och grattis till utmärkelsen!
Din senaste artikel Job satisfaction in midwives and its association with organisational and psychosocial factors at work: a nation-wide, cross-sectional study, vad visade den?

Artikeln visar att barnmorskor rapporterar en signifikant sämre arbetsmiljö än svenska etablerade referensvärden med höga krav och brist på organisatoriska resurser och stödsystem. Utöver detta så ville vi också titta på vad det är som i bra i arbetssituationen och vad som skapar arbetstillfredsställelse. Att veta vad som främjar barnmorskors arbetstillfredsställelse är avgörande för att kunna behålla barnmorskor i professionen och för att locka nya till barnmorskans alla kompetensområden.

Det var främst fem faktorer som förklarade barnmorskors arbetstillfredsställelse:

1. Utvecklingsmöjligheter i professionen, alltså att kunna utveckla sina kunskaper och färdigheter i en fungerande organisationskultur.
2. Kvaliteten i arbetet. Det var även viktigt att arbetet höll en tillfredställande och hög kvalitet, vilket också är en indikator för hur organisationen presterar. Det blir en etisk stress att veta hur vården borde se ut och att inte kunna utföra den på ett högkvalitativt sätt utifrån varje individuell födandes behov och önskemål.
3. Rollkonflikter påverkade arbetstillfredsställelsen negativt. Det kan vara olika förväntningar från olika personer som kolliderar. Kraven från ledningen, ens egna krav och syn på sin egen roll, övriga professioner i vården och även de födandes – patienters – förväntningar.
4. Erkännande, att barnmorskeprofessionens kompetens tillvaratogs och att de kunde utföra sitt arbete självständigt. Barnmorskor skattade dock ett lägre erkännande än referenspopulationen vilket då är negativt för arbetstillfredsställelsen.
5. Utmattning, arbetande barnmorskor skattade högt på utmattning och det är ju då naturligtvis negativt för arbetstillfredsställelsen och alarmerande då vi vet att detta är en anledning till både kort- och långtidssjukskrivning.

Snart är det sommar och vi kan läsa nyhetsrapportering från Göteborg och andra delar av landet om förlossningsvården och barnmorskebrist. Hur går vi vidare, vad bör – kan och ska – arbetsgivaren göra?

• Det behöver genomföras strukturella förändringar gäller styrning, ledning, organisation och resursfördelning för att påverka och förbättra arbetsmiljön och arbetsvillkoren för barnmorskor och möjliggöra för dem att arbeta heltid utifrån sin profession och sitt kompetensområde.
• En födande per barnmorska – ökad grundbemanning.
  Se Svenska Barnmorskeförbundets policydokument En födande – en barnmorska.
• Rätt vård på rätt nivå vid rätt tillfälle. Idag ges högmedikaliserad vård åt alla, även till fullt friska föderskor vilket varken är evidensbaserat eller kostnadseffektivt.
• Differentierad vård med olika alternativ från hemförlossning och barnmorskeledda enheter, till en högmedikaliserad vård som utgår från den individuella födandes – patientens – behov och önskemål. Inte tvinga hem kvinnor och nyfödda barn sex timmar efter förlossningen, det är inte tryggt utan allt för tidigt, hur en än benämner det.
• Kontinuitet i vårdkedjan. Ett team av barnmorskor följer den gravida kvinnan/familjen från barnmorskemottagning – förlossning – BB – hem.
• Fler barnmorskor i ledande befattningar för att säkerställa god kunskap om förlossningsvården och de som utför vården vilket också möjliggör en tillit till organisationen.
• En strukturerad inskolningsprocess där nya barnmorskor får äldre, erfarna barnmorskor som mentorer för att kunna komma in i yrket på ett tryggt sätt.
• Förändrade arbetstidsmodeller med individanpassade arbetstider och arbetsuppgifter. Som exempel att erbjuda barnmorskor att arbeta både inom öppen och slutenvård om de så önskar eller att ha en flexibilitet angående antal helgpass.
• Stärk barnmorskeprofessionen och rolltydligheten till exempel genom mindre enheter där personalen –barnmorskor, förlossningsläkare och undersköterskor – känner varandra. Det underlättar det interprofessionella teamarbetet kring den födande kvinnan och ökar rolltydligheten mellan professionerna.
• Utveckla det administrativa stödet dygnet runt.
• Kvinnosjukvården är dessutom en jämställdhetsfråga – det är 100 procent biologiska kvinnor som föder och 99,6 procent av alla barnmorskor är kvinnor.
  Det vi vet av tidigare forskning är att kvinnodominerade sektorer har en sämre arbetsmiljö viket inte är kopplat till kön utan till att kvinnor har sämre arbetsvillkor på gruppnivå. Detta måste politiker och beslutsfattare agera på och förändra.
• Ta tillvara på den forskning vi gjort och att använda våra resultat och vår kompetens för att förbättra arbetsmiljön och vården.

Vad gör du nu?
Fortsätter du att forska?

Fram till oktober ut så arbetar jag 50 procent på barnmorskeprogrammet vid institutionen för Vårdvetenskap och Hälsa vid Göteborgs Universitet varav en liten del är forskning. Dessutom jobbar jag 50 procent som Innovationsledare inom VGR primär och nära vård på FoUUI centrum Södra Älvsborg som är en projektanställning på tre år.

Jag hoppas få möjlighet att fortsätta forska om barnmorskors arbetssituation och söker forskningsmedel för att kunna göra en uppföljningsstudie år 2023 vilket skulle vara unika data där vi kan följa barnmorskors organisatoriska och psykosociala arbetssituation över tid. Då skulle vi kunna dra slutsatser om orsakssamband. Vi har redan etiskt godkännande så det som behövs är medel för att kunna genomföra studien. Det borde vara av intresse för både politiker, beslutsfattare och arbetsgivare att följa barnmorskors arbetssituation över tid med tanke på att det fattas barnmorskor i 21 av 21 regioner.

Något annat du vill lägga till?

Arbetsmiljön är avgörande om vi ska få barnmorskor att stanna kvar i yrket. Att bara utbilda fler är tröstlöst om de nya inte kan tänka sig att arbeta som barnmorskor och då erfarna slutar och lämnar förlossningsvården. Jag är allvarligt oroad över barnmorskors arbetssituation och hur sommaren skall lösas på många ställen i Sverige. Att vara gravid och föda barn är ingen vård som går att skjuta upp. Det är inte heller värdigt svensk kvinnosjukvård år 2022 att skicka hem kvinnor och nyfödda barn sex timmar efter förlossningen. Politiken har en skyldighet att samla sig och enas om vägen framåt gällande förlossningsvården och hela kvinnosjukvården utifrån den forskning som finns då detta är en fråga som påverkar hela Sveriges befolkning – vi har ju alla fötts så detta är verkligen inte enbart en kvinnofråga.  Arbetssituationen för barnmorskor har varit ansträngd under en lång tid och politiker, beslutsfattare och arbetsgivare behöver ta sitt ansvar och agera akut NU och påbörja ett systematiskt arbetsmiljöarbete som minskar de fysiska och psykiska belastningarna som barnmorskor rapporterar. Men också för att främja en evidensbaserad, jämlik, kvinnocentrerad vård och för att kunna upprätthålla patientsäkerheten.

Kontakt: malin.hansson@fhs.gu.se

___________________________________________________________

Omkring 100 000 kvinnor föder barn varje år. Graviditet och barnafödande, mödra- och förlossningsvård är ett väl definierat område och vårdspår inom den svenska hälso- och sjukvården. Den svenska modellen bygger på att det finns utbildade legitimerade barnmorskor och gynekologer i rätt antal för att bemanna vården och verksamheten.

Det finns i Sverige statistik över antal examinerade/legitimerade barnmorskor men inte inom vilka områden som barnmorskorna arbetar. Det saknas alltså i nuläget nationell offentlig statistik om hur många barnmorskor (antal människor) som är kliniskt verksamma inom mödra- och förlossningsvården. Sverige saknar en Chief Midwife Officer. Det saknas även specifik lagstiftning och föreskrifter gällande svensk mödra- och förlossningsvård. Det finns dock ett yrkeskvalifikationsdirektiv som anger vad barnmorskor ska ha tillträde till och rätt att utöva för yrkesverksamhet i Sverige.

Framtidens förlossningsvård – hur ska vi ha det, vilka ska ha och vad?

Hälso- och sjukvården, och därmed även mödra- och förlossningsvården är regionernas ansvar. I nuläget pågår olika politiskt tillsatta utredningar och arbeten på SBU och Socialstyrelsen och Nationella Vårdkompetensrådet, samtidigt som SKR (arbetsgivarorganisationen) sammanställer sina rapporter inom ramen för den statliga satsningen på förlossningsvård och kvinnors hälsa och NPO (regionerna) utreder och sammanställer kunskapsunderlag för olika sjukdomar (kvinnosjukvård och förlossning), nu även mödrahälsovården.
Vårdanalys (Vård och omsorgsanalys) har regeringens uppdrag att följa satsningen på förlossningsvården och kvinnors hälsa och har sammanställt olika rapporter, Jämställdhetsmyndigheten har beskrivit och kommenterat förlossningsvården och Löf fortsätter patientsäkerhetsarbetet med fokus på rekommendationer och råd för det kliniska arbetet och planerad revison av landets förlossningskliniker.

De senaste stora statliga (nationella) utredningarna om svensk mödra- och förlossningsvård och barnmorskor (Barnmorskeväsendet) genomfördes för mer än 70 år sedan. Flera generationer av barnaföderskor och barnmorskor har passerat sedan dess. Svenska Barnmorskeförbundet har under lång tid påtalat att det behövs en statlig utredning om framtidens förlossningsvård och den svenska barnmorskeutbildningen.

____________________________________________________________________________