Under FN:s 62:a kvinnokonferens i New York deltog två svenska barnmorskor, Elisabeth Ubbe och Louise Lundborg. Seminariet; Female Genital Mutilation Survivors – pictures that empower lockade en stor publik bestående av aktivister och professionella från både, Europa, USA och Afrika.
Under det en och en halv timme långa seminariet togs åhörarna med på en beskrivning av situationen runt kvinnlig könsstympning i Sverige. Publiken bjöds även på möten med personer med egna erfarenheter av könsstympning samt med människor som arbetar för att stoppa traditionen och för att se till att utsatta får bra hjälp.
Louise Lundborg inledde med att läsa en hälsning från den nästan 80 år gamla veteranen bland svenska aktivister, Fana Habteab, som inte kunde närvara enligt plan. Därefter fortsatte gynekologen Bita Eshraghi, som tillsammans med Louise Lundborg ligger bakom Amelmottagningens (Södersjukhuset) stora utbildnings-satsning, Amelprojektet, om könsstympning i Stockholms Läns Landsting.
Därefter kopplade Elisabeth Ubbe situationen i Sverige och världen till hur människor med erfarenhet av könsstympning framställs i media, på bild och i text, samt hur det påverkar allmänhetens inställning både till frågan och till de som utsatts för könsstympning. Genom att lyfta fram de personer som hon träffat och intervjuat samt fotograferat i Sverige, sedan 2015, tecknades en bild av människor, som trots att de stympats, inte är att betrakta som offer utan som starka och kompetenta överlevare. Det blev tydligt att de här kvinnorna finns i Sverige, är svenska medborgare men har en erfarenhet som skiljer dem från de flesta andra svenska kvinnor. Och att många av dem är personer som vill bidra till förändring och till att andra som utsatts får möjlighet att få hjälp, något som fortfarande inte är självklart i Sverige.
Elisabeth Ubbe presenterade också ett första exemplar av den bok, som hon gjort med finansiering från Amelprojektet (Kvinnlig Könsstympning, Gothia Fortbildning), där berättelserna finns samlade, tillsammans med texter om yrkesverksamma, som berättar hur de arbetar och tipsar om hur detta kan göras på ett jämlikt och respektfullt sätt.
Seminariet avslutades med en tänkt frågestund som övergick till ett, trots det stora sammanhanget, intimt samtal där ett antal kvinnor delade sina egna erfarenheter och tankar om könsstympning och om seminariet.
– Jag var gripen av de starka reaktionerna från publiken, säger Louise Lundborg och Elisabeth Ubbe fyller i:
– Det är så starkt att de berättelser jag har med mig från svenska kvinnor kan skapa en närhet och igenkänning som gör att personer från till exempel Nigeria och Kenya känner att de har systrar i Europa som för samma kamp som de. Med den här typen av berättelser tror jag att det går att stärka människor så att könsstympning kan upphöra snabbare.
Den trettio minuter långa pausen till nästa seminarium försvann snabbt i samtal mellan Elisabeth Ubbe och besökare från olika länder, som fascinerades av att hennes berättelser och bilder är gjorda i Sverige, med svenska kvinnor som själva valt att medverka. Även Bita Eshraghi och Louise Lundborg omringades av besökare som ville fortsätta prata. Till slut hänvisade en FN-representant vänligt men bestämt sällskapet ut i hisshallen, där diskussionerna fortsatte en bra stund innan samlingen, nästan motvilligt, skildes åt. För den här gången.
