Den 27 april stängdes amningsmottagningen på Danderyds sjukhus (DS). En av mottagningens veteraner, barnmorskan Kerstin Lindahl, beklagar beslutet att stänga verksamheten. Hon har arbetat på amningsmottagningen sedan starten 2001. Trots att stängningen är ett faktum har hon inte gett upp. Hon vägrar.
– Jag har jobbat hårt för att skaffa mig kunskap för att kunna hjälpa kvinnor med amning och jag vill att den hjälpen ska finnas i offentlig vård, för alla – oavsett var man kommer ifrån och vilka resurser man har. Det måste gå, det måste finnas en väg, säger hon.
Det finns inga tvivel om att Kerstin Lindahl brinner för amningsfrågan. Ändå är hennes analys iskall:
Det finns behov av amningsrådgivning med specialistkompetens, det vill säga en ytterligare nivå för stöd när barnhälsovårdens kompetens och resurser inte räcker till. Möjligheterna att möta vårdbehovet som finns har för barnmorskorna på amnings-mottagning, minskat sedan ersättningssystemet gjordes om 2017. Amningsfrågan har inte prioriterats och det finns stora nivåskillnader i amningskompetens i barnhälso-vården, som primärt svarar för huvuddelen av amningsrådgivningen i Sverige.
Kerstin Lindahl arbetar deltid på Amsaks amningsmottagning och hon berättar att en del av arbetet på Amsak tyvärr innebär att ge en second opinion till råd som mammor fått från BVC.
– Jag ser för ofta att ersättning rekommenderas och introduceras, utan råd till mammorna om hur de ska kunna fortsätta amma. BVC gör så gott de kan, men det finns en stor kunskapsvariation i vilket stöd de kan ge, säger Kerstin Lindahl.
Redan innan stängningen av amningsmottagningen på Danderyds sjukhus hade verksamheten drabbats av neddragningar i samband med att ersättningssystemet ändrades. Kerstin Lindahl och kollegorna jobbade hårt för att kunna möta kvinnornas behov.
– Alla fick inte hjälp, vi försökte lösa det via telefon, det var tufft, man fick ägna väldigt mycket tid åt varje samtal och vi hann oftast inte med inom arbetstid. Tungt, säger hon.
Neddragningen gjorde att väntetiderna blev mycket längre och arbetet försvårades, särskilt telefonrådgivningen, eftersom barnmorskorna inte kunde erbjuda besök inom rimlig tid.
Hur hänger då allt ihop?
– I Stockholm har det länge varit en tradition att det ska finnas amnings-mottagningar, men det finns ingen politisk beställning för det. Klinikerna har alltså ingen skyldighet att ha amningsmottagningar, vilket har gjort att verksamhetscheferna själva har kunnat bestämma hur de vill göra, säger Kerstin Lindahl.
Ella Bohlin (KD), barn- och äldrelandstingsråd i Stockholms Läns Landsting (SLL), bekräftar detta:
– Det är fritt upp till sjukhusen själva att bestämma om de ska ha amnings-mottagningar. Förlossningsenheterna har ansvaret för amningen under sju dagar efter förlossningen och då kan man komma tillbaka till sjukhuset för amningsstöd. Efter det är BVC det första alternativet. Specialistnivån som finns i SLL är Amsak-mottagningen, säger hon.
Amsak är ju ett tidsbegränsat projekt, vad är den långsiktiga planen?
– Det finns en Amsak-mottagning och vi planerar att bygga ut med en till som ska öppna på söder. Min ambition är att permanenta Amsaks amningsmottagning.
Har Amsak kapacitet att ta emot alla de mammor som annars skulle kommit till amningsmottagningen på Danderyds sjukhus?
– Alla mammor ska få hjälp, jag har varit kontakt med både hälso- och sjukvårdsförvaltningen och Amsak, och såvitt jag vet har man inte köbildning utan kan ge vård inom fem till sju dagar, säger Ella Bohlin.
Bakgrunden till stängningen är den nuvarande politiska riktningen med en omställning av sjukvården som för närvarande pågår inom SLL: att fasa ut verksamhet som inte måste finnas inom sjukhuset. På Danderyds sjukhus (DS) togs ett lokalt beslut om att fasa ut amningsmottagningen. Men fanns det en konkret plan för hur de kvinnor och barn som behöver amningsstöd skulle kunna få det när amningsmottagningen på DS stängdes den 27:e april i år?
Maria Persson är verksamhetschef på kvinnokliniken. Hon vill varken svara på om hon formellt bär ansvaret för stängningen av amningsmottagningen eller ta sig tid att svara på frågor i telefon, trots upprepade förfrågningar. På mejl skriver hon:
Danderyds Sjukhus är ett akutsjukhus. På akutsjukhuset ska vi bedriva akut och specialiserad vård. Stöd och rådgivning till ammande kvinnor (amningsmottagning) i den form vi haft hittills fungerar mycket bra att bedriva inom öppenvården. Den blir då närmare och lättare tillgänglig för kvinnorna.
Du skriver att stängningen av amningsmottagningen var ett lokalt beslut, är det du som verksamhetschef som bär ansvaret för detta beslut?
Ja eller nej?
Detta handlar om utskifte av vård och det åligger varje sjukhusledning och klinik att verkställa detta utifrån planeringen av framtidens hälso- och sjukvård och som grundar sig på politiska beslut.
Inte heller pressjour Anna-Karin Stark på DS (inom offentligt finansierad vård, nota bene) vill svara på vem på sjukhuset som bär ansvar för beslutet att stänga amningsmottagningen. Hon säger:
– Jag tänker inte svara på vem som fattade beslutet att stänga amningsmottagningen.
Sökandet efter vem som bär ansvar för beslutet fortsätter och i protokoll från kliniken (11/1-2018) finns en informationspunkt från verksamhetschefen, Maria Persson, om stängning av amningsmottagningen. Det står inte vem som fattat beslutet, eller när men protokollet slår fast att mottagningen stänger och att: Kvinnorna kommer att hänvisa till vårdgivare med specifikt uppdrag för amning en vecka efter partus, som BVC, MVC och AMSAK. Protokollet är undertecknat av Maria Persson.
Frågan är fortfarande svår att förstå. Har flera instanser medverkar till att en mottagning, som det finns behov av stängs, utan att man först bygger upp en ny verksamhet där behovet tillgodoses på motsvarande nivå? Frågan går till Hälso- och sjukvårdsförvaltningen (HSF), som ansvarar för att garantera att invånarnas vårdbehov täcks. Bodil Klintberg, enhetschef på Enheten för barn, kvinnor, unga och asyl, avdelningen för närsjukvård:
– Vi har inte specifikt stärkt upp med amningskompetens inför stängningen, men det finns amningsmottagningar på andra sjukhus i länet och även Amsak, säger hon.
Enligt Bodil Klintberg har DS successivt trappat ner sin verksamhet under våren enligt en plan, utifrån en inriktning som handlar om att flytta ut vård som inte behöver vara på sjukhus. Hon berättar också att det inom HSF för närvarande pågår en process där man är inne på att se över hela området runt amningsstöd eftersom man har sett att amningskompetensen behöver stärkas.
– Vi är inne på att ge ett uppdrag till en person att se över amningsstödet i sin helhet, säger hon.
Om vi stannar upp lite nu så kan man summera läget så här:
- Det finns ingen specifik politisk beställning för amningsmottagningar inom SLL.
- Amningsmottagningar har uppstått ur behov som kvinnor och barn har och som barnmorskor svarat mot.
- HSF har sett att amningskompetensen behöver stärkas i stort och det pågår en process runt det. Man erbjuder barnhälsovården frivilliga utbildningar för att stärka amningskompetensen och dubblar utbildningsinsatsen till hösten.
- Den politiska inriktningen är att flytta ut vård som inte behöver finnas på akutsjukhus till primärvården.
- Ingen särskild förstärkning av amningskompetens eller tillgänglighet till amningsstöd i primärvården har gjorts inför stängningen av DS amningsmottagning.
- Svaret på vart kvinnor i DS upptagningsområde, med amningsproblem, ska vända sig efter stängningen tycks vara Amsaks amningsmottagning.
Vad är då Amsaks amningsmottning?
Verksamheten är ett treårigt projekt, till och med december 2019. Projektet drivs av Mama Mia Söder med en mottagning på Östermalm. Barnmorskan Ann Tiits, som är projektledare berättar att bakgrunden till att man startade var att det saknades en specialistamningsmottagning inom SLL. Projektidén var att man skulle vara en mottagning utöver de redan befintliga amningsmottagningarna och även att den skulle drivas utanför sjukhusen eftersom det alltid finns en konkurrens om medel mellan verksamheter inom sjukhusen.
– Vi har aldrig haft i åtanke att ersätta de andra amningsmottagningarna i SLL och vi visste inte heller att DS skulle lägga ner. Sjukhusens egna amningsmottagningar behövs av flera skäl. Både för att säkra amningen under de första sju dagarna, som är sjukhusens ansvarsområde, och för att hålla uppe kompetensen i amning hos alla yrkesgrupper på sjukhusen. Det måste hela tiden finnas ett flöde så att de oerfarna får del av de erfarnas kunskap, säger hon.
Har Amsak i dagsläget kapacitet att ersätta DS amningsmottagning?
– Absolut inte. Vi har kö, och kan inte ta emot alla. Stängningen är ett stort problem som innebär att de kvinnorna inte kommer få någon hjälp, för de har ingenstans att ta vägen.
Vad innebär det när man stänger amningsmottagningar?
– Runt tio procent av alla som föder barn behöver mer stöd på grund av komplikationer runt amningen än BB, BVC eller vårdcentraler kan ge. När man lägger ner, och även med neddragningarna som varit de senaste somrarna så innebär det att mammorna inte kan få hjälp. Om barnmorskan eller BVC-sköterskan vill hjälpa den här ledsna mamman men inte har någonstans att skicka henne då blir det ofta ersättning som blir lösningen.
Vad behövs för att säkra kvinnors möjligheter att få tillräckligt amningsstöd?
– Vårt mål är att det ska bli en särskilt avsatt peng för amning, så att mamman kan få en bokad tid och bli omhändertagen i en lugn miljö där professionen finns och där det är specialister som arbetar, som även kan stötta varandra och utveckla sin kunskap. På det sättet kan man skapa olika nivåer av amningsstöd. Vårt mål är också att Amsak amningsmottagning ska bli permanentad efter projektåren, säger Ann Tiits.
Tillbaka till Kerstin Lindahl
Innan DS amningsmottagning blev en kontinuerlig verksamhet 2001 fanns det amningsmottagningsprojekt som avlöste varandra under cirka fem år fram till permanentandet. Kerstin Lindahl har följt alla turer i frågan sedan mitten på 90-talet och hon har en önskelista:
– Min och mina kollegors önskan är att amningsmottagning ska bli en beställd vårdform. Vi har fört fram att det finns olika nivåer på amningsstöd och att det kan uppstå komplikationer som barnhälsovården kanske inte kan lösa med sina resurser och då måste det finnas en nivå till, en amningsspecialistnivå, säger hon.
Besöksantalet på DS amningsmottagning har varierat med ersättningssystem. Då man kunde sätta en DRG-kod för amning och kunde erbjuda besök enligt kvinnornas och barnens behov hade man runt 25-26 besök per vecka. När sedan finansieringssystemet ändrades, innan verksamheten avvecklades, hade man runt 16 besök per vecka. Det nya ersättningssystemet gav en fast summa till klinikerna för att producera gynekologisk öppenvård och summan fördelades på de olika typerna av planerad gynekologisk öppenvård på kvinnokliniken.
– Det här innebar att amningsmottagningen blev en verksamhet som konkurrerade om pengar i summan för gynekologisk öppenvård, medan den tidigare i det förra ersättningssystemet, drog in pengar, eftersom kliniken fick ersättning för DRG-kodningen för varje besök. När vi inte kunde göra det så var verksamheten inte prioriterad längre, säger Kerstin Lindahl.
Hon sammanfattar frågan och konkluderar att det handlar om amningens status och om ansvarsfrågan.
– Jag ser att det brister, när man tar ett sådant här beslut utan att veta att det finns en annan verksamhet tillgänglig. Det kan vara bra att ha amningsmottagningarna utanför sjukhuset, men nu växlade man ut utan att försäkra sig om att det fanns en mottagare. Det är just ansvarsfrågan som brister, man har verkligen inte sett över att det finns någon som hjälper familjerna, barnen och kvinnorna. Jag har varit rätt upprörd över att man bara ser till sitt eget lilla revir, fokus är mer på ekonomi och flöden än på dem vi är till för inom vården. För mig är inte det här acceptabelt, säger Kerstin Lindahl och kavlar upp ärmarna inför en arbetsam sommar. Men innan hon avslutar samtalet skickar hon med lite hopp:
– Efter stängningen kom frågan upp i media och det blev en oro på alla nivåer på MVC och BVC och på sjukhusen. Det har gjort att Amsak-projektet har uppmärksammats mer och vi har fått kontakt med beställarna och fått lyfta frågan på fler nivåer än tidigare. Kanske gör det att frågan får mer muskler, att vi kan resa oss, det är min förhoppning. Någonstans är jag lite optimistisk att den här kraschen ska kunna utvecklas till något bra.
