Följ professorbloggen #Barnmorskansdecennium år 2024. Här bloggar legitimerade barnmorskor som är professorer och berättar om det som engagerar och tankar om professionen, barnmorskeriet, kvinnors och barns hälsa, srhr och egen forskning.
På väg
Det finns två sätt att se samhörighet på, säger programledaren på Sveriges Radios (SRs) program med titeln Filosofiska rummet, medan bilen susar på isiga vägar någonstans i skogarna mellan hemmet i Västerås och Högskolan Dalarna i Falun. Programmet är intressant. Det handlar om samhällskontraktet som vi i Sverige har haft som idé för samhällsbygget sedan 1600-talet.
Samhällskontraktet bygger på samtycke mellan individ och stat, förutsatt att individen har varit med och stiftat de lagar som samhället bygger på. Det vill säga, samhällskontraktet bygger på demokratiska principer och ger samtidigt individen en plikt gentemot staten genom informerat samtycke, samt staten en plikt gentemot medborgaren att leverera samhällets tjänster. Det är detta samtycke gentemot staten i Sverige som gör att vi till exempel betalar skatt och placerar Sverige som nummer sex på korruptionsindex. Förenklat samtycker medborgarna i Sverige i stort till samhällskontraktet med politiker som förväntas företräda oss medborgare och våra intressen. Samhällskontraktet bygger på en gemensam värdegrund om demokratiska principer där alla har samma rättigheter och friheter att yttra sig i olika frågor.
”Värdegrund”, säger programledaren, ”kan för en individ vara ett samtycke mellan individ och staten, individ och familjen, eller mellan samhällsbärande institutioner – inte bara inom ett land, utan även mellan länder, som att akademiker världen över ska vara bärare av demokratiska principer som de ska förmedla till kommande generationer genom utbildning.” Ett annat exempel, tänker jag, Svenska Barnmorskeförbundet och det internationella barnmorskeförbundet (ICM) där den gemensamma värdegrunden att alla kvinnor har rätt till en barnmorska som arbetar evidensbaserat och kvinnocentrerat.
Programledaren på Filosofiska rummet börjar nu problematisera samhällskontraktet i ljuset av individualiseringen, som kanske mer än någonsin i Sveriges historia har fått fäste. Rösterna från SRs programledare och gäster försvinner i fjärran och jag sjunker in i egna reflektioner, och jag börjar relatera SR-programmets innehåll till mitt arbete.
För att stärka unga och unga vuxna i Ukraina har Högskolan Dalarna fått förtroendet av Svenska Institutet att under 2024 initiera en kurs om sexuell, reproduktiv hälsa och rättigheter på medicin-, psykolog-, och socionomutbildningar i Ukraina. Nästa år, 2025 kommer kursen att integreras i utbildningarna på tre universitet i landet. Tanken är att när läkare, psykologer och socionomer är färdiga med sin utbildning är de redo att ge konsultation om frågor som rör sexuell, reproduktiv hälsa och rättigheter till medborgarna under och efter invasionen. Jag måste berätta om samhällskontraktet för mina ukrainska kollegor, tänker jag.
Svenska Institutet, som finansierar projektet i Ukraina, skapar relationer och bygger förtroende för Sverige i hela världen, står det på hemsidan, och det förpliktigar för mig som projektledare. Plikt är förresten centralt i samhällskontraktet.
Ukraina ligger på plats 104 av 180 länder på korruptionsindex, och det är en förbättring som är lovvärd under en invasion, enligt reporter på SR. Att förtroendet för samhällskontraktet inte är lika stort som i Sverige, att jämföra med korruptionsindex sex, det märks i relationen med våra partneruniversitet i Ukraina. De är noga med kontraktet, aktiviteterna och hur pengarna ska användas – pengarna från Svenska Institutet, som är svenska skattebetalares pengar. En annan reflektion jag gör är hur relationen mellan sjukvårdspersonal och patienter beskrivs. Som exempel gör barnmorskan i Sverige sin plikt gentemot staten genom att förhålla sig professionellt, arbeta evidensbaserat och kvinnocentrerat. Genom samtycke i samhällskontraktet befinner sig barnmorskan som del i hälso- och sjukvårdssystemet, representerar det och gör sin plikt både gentemot individen och gentemot systemet. Medborgaren i samhällskontraktet ger sitt informerade samtycke till den vård individen är i behov av, och som barnmorskan får förtroende att genomföra som del av ett system.
Jag har arbetat i många olika länder i världen, främst i låginkomstkontext där jag och kollegor bygger kapacitet i ledarskap, i utbildning av barnmorskor och bland barnmorskor som arbetar kliniskt. Under dessa utbildningsinsatser har jag funderat över klyftan i förtroendet mellan barnmorskor och kvinnor och mellan barnmorskor och systemet, samt mellan olika grupper av hälso- och sjukvårdspersonal där förtroendet inte har varit en självklar del i relationen. I bilen på väg till Falun förstod jag nu att det är samtycket i samhällskontraktet som har sviktat när relationen har sviktat. Det händer även i Sverige där individer ställer sig utanför samhällskontraktet för de litar inte till vare sig barnmorskan eller systemet barnmorskan företräder.
Radiosändningen fortsätter med nyheten om att var 5:e ung man mellan 15–24 år inte ser demokratin som det givna sättet att styra ett land, och att unga kvinnor inte tror på jämställdhet som princip utan det kan finnas annat som är viktigare. Hur kan de tänka så, tänker jag. Är det okunskap om samhällskontraktet som vi i Sverige har haft som idé för samhällsbygget sedan 1600-talet? Har föräldrar, lärare och akademiker på universiteten inte lyckats förmedla demokratins grunder om allas lika värde, eller tar den unga generationen allt för givet som har byggts upp under så lång tid?
Tillbaka till Svenska Institutet som skapar relationer och bygger förtroende för Sverige i hela världen och som jag företrätt tillsammans med kollegor inför afrikanska ledare och nu i Ukraina. Låt mig berätta om hur Sverige sedan länge har byggt relationer med andra länder med samhällskontraktet som idé i utbytet av tankar. Etiopien får bli exemplet hur Sverige sedan länge har haft ett utbyte om samhällskontraktets innehåll.
En kulturell påverkan mellan Sverige och Etiopien år 1868 till 1935 inkluderade värderingar om demokrati, mänskliga rättigheter och yttrandefrihet. Under den första delen av 1900-talet gjorde detta lärare i Etiopien och i Sverige till bärare av demokrati och principer om allas lika värde, som de förmedlade till den yngre generationen. Utbildningsväsendet har fortsatt existera i Etiopien och i Sverige trots allt som hände i omvärlden, och lärare och akademiker har fortsatt undervisa om demokratiska principer och allas lika värde och yttrandefrihet. En del av lärarna och akademikerna har inte ställt sig bakom uppdraget eller prioriterat det, och i stället har de satt egen karriär före plikt.
Jag funderar över om det idag finns en klyfta mellan generationer av lärare och akademiker när det kommer till viljan eller förmågan att effektivt förmedla demokratiska principer i utbildning? Är det brist på egalitära bärare av demokratin som gör att unga tvivlar på demokrati och jämställdhet? Om lärare och akademiker i Sverige och i världen inte lyckas förmedla samhällsengagemanget vidare till kommande generationer påverkar det framtiden med minskad tillit till samhällskontraktet.
Hur ska vi kunna bygga relationer och skapa förtroende för Sverige överallt i världen om vi inte har förmedlat det till våra unga medborgare som ska bli framtidens röstbärare? Den nya generationen av lärare på alla utbildningsnivåer behöver rustas som egalitära bärare av demokrati, för att på ett meningsfullt sätt bidra till en inkluderande och akademisk miljö där ingen studerande missar kunskapen om samhällskontraktet. Att skapa förtroende för demokratiska principer genom att skapa relationer överallt i världen är Svenska Institutets intention för demokratiska samhällen i Sverige och hela världen, inte minst nu i Europa.
Snart är jag framme i Falun och jag tänker att det här med samhällskontraktet, som vi i Sverige har haft som idé för samhällsbygget sedan 1600-talet, ska jag försöka förmedla till våra partners i Ukraina, i Etiopien och till barnmorskestuderande i Sverige, för det är en viktig grund att stå på som professionell inom alla yrken. Förresten, ska jag skriva en professorsblogg om det. Jag hoppas att SR inte lägger ner radioprogrammet Filosofiska rummet, för det har gett många tankar och reflektioner.
