Kära barnmorskor, tiden går så otroligt fort, tycker ni inte det? Jag minns att när jag var 20 år sa min gudfar att tiden gick så fort och jag höll inte riktigt med. Antar att jag var svårt uttråkad vid det tillfället ;-).
Han påstod att upplevelse av tiden inte är linjär i relation till att vi blir äldre. Han sa att tiden bara går fortare och fortare ju äldre en blir. Med andra ord, livets tåg accelererar ju närmare döden vi kommer. För mig med en klar dödsångest så var det inte så tilltalande. I dag när jag närmar mig 50 måste jag faktiskt hålla med farbror Henry om att tiden går så fort, alldeles för fort.
Med det i åtanke så vill jag påminna om att vi alldeles strax ska ta beslut om vi ska bli en fackförening eller inte. Denna utredning började år 2015 när vi fick en motion om detta från en av landets lokalföreningar. Nu står vi inför det faktum att vi måste bestämma oss. Vi har enligt era önskemål tittat på en annan möjlig organisation än den vi har i dag och presenterat den här på sajten, på förbundets hemsida och på medlemsmöten över hela Sverige.
Att tydligt informera och nå alla Sveriges barnmorskor är ingen enkel uppgift och jag får ofta höra att vi inte har informerat tillräckligt. Informationen finns där och det kommer mer i de handlingar som nu skickats till landets lokalföreningar.
Ta er tid och läs.
På förbundsstämman den 14 november är det era ombud i lokalföreningen som ska rösta, det är så det fungerar i organisationen. För att de ska veta vad ni medlemmar tycker så måste ni meddela dem det. Delta också aktivt i de medlemsmöten som arrangeras lokalt och diskutera denna viktiga fråga.
Den största skillnaden är att barnmorskor i högre utsträckning kommer att representera barnmorskor. Det handlar om vår profession och den kan vi bäst själva.
Jag har ju naturligtvis funderat en hel del och har kommit fram till att mycket kommer vara lika, så som vi har det idag. Medlemskapet i en fackförening innebär liknande försäkringar, det finns en strejkkassa och det finns bra juridisk hjälp att få. Det kommer också att finnas stor facklig kompetens som hjälper oss att driva våra frågor.
Den största skillnaden är att barnmorskor i högre utsträckning kommer att representera barnmorskor. Det handlar om vår profession och den kan vi bäst själva.
Om vi i dag ska argumentera för varför vi ska ha högre lön, bättre arbetstider, mer kompetensutveckling, etcetera, måste vi alltid börja med att beskriva vad vi gör och varför det är viktigt. Vi måste kunna göra tydligt att det är värt att satsa på oss barnmorskor – och de som förklarar detta bäst är enligt min mening barnmorskor.
En annan skillnad är att samarbetet med den fackliga organisationen kommer att vara tätare och mer sammanhållet. Det är barnmorskeförbundet som bestämmer vilka fackliga frågor och krav som ska drivas, så ser det inte ut i dag. Det är också barnmorskeförbundet som kommer att fylla argumenten med bakgrund och innehåll mot arbetsgivaren, så ser det inte heller ut idag.
Många tror att våra professioners arbetsmiljö, avtal och lön i framtiden kommer att styras av fler lokala avtal. Med en sådan utveckling måste vi barnmorskor sitta med vid förhandlingsborden. De barnmorskor som ska förhandla lokalt behöver en stark och professionell organisation bakom sig, som kan våra specifika frågor och vad vi gör.
Det kan Svenska Barnmorskeförbundet.
En annan viktig sak är hur beslutet om fackförening eller inte tas på stämman. Den 14 november är det ombuden som röstar. Och det är den omröstningen som avgör.
De som påstår att beslutet redan är taget har fel – det är det absolut inte. Min roll är att beskriva ett alternativ, som medlemmarna har bett om, och även ge min analys av detta alternativ. Beslutet ligger hos medlemmarna (ombuden). Vi i förbundsstyrelsen kommer naturligtvis att arbeta vidare utifrån det beslut som fattas.
Hösten 2018 innehåller flera viktiga val. Den 9 september var det val till Sveriges riksdag, landsting och kommuner och enligt mig står Sveriges hela samhällsbygge på spel. Den 14 november har vi ett val som kan innebära en stor förändring för Sveriges barnmorskor – eller inte.
Eftersom jag är både otålig och nyfiken önskar jag plötsligt att tiden gick lite fortare.
Vi hörs,
Mia
