Kära barnmorskor, jag har någonting mycket viktigt att säga. Det handlar om vår utbildning, relationen sjuksköterskor – barnmorskor och den pågående fackförbundsutredningen.
Idag är som bekant vår utbildning sammanlagt 4,5 år och grundar sig på en 3-årig sjuksköterskeutbildning. Tretton lärosäten bedriver barnmorskeutbildning i Sverige. Alla lärosäten anser att 1,5 år är för kort tid och har därför initierat ett arbete som handlar om att titta på möjligheten att skapa en direktutbildning för barnmorskor. Anledningarna till detta är många och går att läsa om i Jordemodern, här på barnmorskan.se och på Svenska Barnmorskeförbundets hemsida barnmorskeforbundet.se. I november 2017 la styrelsen fram en proposition om att även barnmorskeförbundet ska driva frågan om en direktutbildning. Stämman gav enhälligt bifall.
När jag läser diskussioner om den pågående utredningen om att bilda fackförbund så finns det röster, företrädesvis representanter för Vårdförbundet, som försöker göra detta till en konflikt mellan sjuksköterskor och barnmorskor. Påståenden om att vi inte skulle respektera sjuksköterskor och deras utbildning. Att vi inte vill samarbeta med sjuksköterskor och anser att vi är bättre. Det är befängt.
Att bilda eget fackförbund har absolut ingenting med detta att göra. Vi har mycket goda relationer med vår systerorganisation Svensk sjuksköterskeförening och respekterar och högaktar på alla sätt både utbildningen och sjuksköterskeyrket. De som försöker göra detta till en konflikt mellan sjuksköterskor och barnmorskor är helt fel ute och försöker, enligt mig, lägga dimridåer för vad frågan egentligen handlar om.
Vi är helt enkelt två olika professioner, två yrken med olika behov av utveckling av utbildning, professionsfrågor och kompetensfrågor. En del är likt och därför samarbetar vi enkelt och ofta med Svensk sjuksköterskeförening. Relationen är bra och konstruktiv. Men en del saker är unika för professionen, det specifika yrket, och då driver barnmorskeförbundet de frågorna bättre, liksom sjuksköterskeföreningen sina.
Detta är också en av anledningarna till att medlemmar år 2015 önskade att styrelsen skulle se över möjligheten att bilda eget fackförbund för barnmorskor. Just för att vårt yrke har unika behov och förbättringsmöjligheter som kräver ett fokus på vår kompetens, utbildning, profession, lön, arbetsmiljö etcetera. Det är på intet sätt en kritik mot Sveriges sjuksköterskor. Att påstå det visar på en okunnighet om olika professioners behov samt antagligen en annan syn på hur framtiden för den svenska barnmorskan ska byggas.
En kan ha olika åsikter om hur framtidens barnmorskeutbildning ska se ut och även frågan om en egen fackförening för barnmorskor. Min personliga åsikt, efter att ha talat med dem som kan det bäst, det vill säga barnmorskor som driver utbildning i Sverige och andra länder i Europa, är att det finns klara fördelar med en direktutbildning.
Utbildningen blir djupare och bredare. Professionen och kompetensen kan utvecklas fortare. En akademisk examen är också helt avgörande för att vårt yrke ska fortsätta utvecklas. Jag har också sett hur barnmorskeförbund som är både professionsförbund och fackförbund mycket tydligare och effektivare kan driva frågorna för barnmorskor. Hur de på ett självklart sätt sitter vid de bord där barnmorskors arbete diskuteras. Till de borden har vi – professionsorganisationen – inte alltid varit inbjudna eftersom Vårdförbundet idag är barnmorskors fackförbund.
Enligt mig blir det inte lika bra som om vi satt vid bordet.
Så jag tror starkt på idén om att organisera oss inom SRAT och SACO. Vi kommer få större mandat som professionsföreträdare och en tydligare plats vid de bord där våra frågor diskuteras.
Så för att göra min huvudpoäng helt tydlig: Det finns ingen konflikt mellan Sveriges sjuksköterskor och barnmorskor när vi – Svenska Barnmorskeförbundet – tittar på möjligheten att bli fackförening för barnmorskor.
Vi hörs,
Mia
