Jag vill prata om lön! Den 8 mars är det Internationella kvinnodagen. En tydlig jämställdhetsfråga är tyvärr ojämlika löner. Kvinnor tjänar fortfarande oförklarligt mindre än män i likvärdiga yrken och även inom samma yrke.
Under 2020 publicerade expertgruppen Lönelotsarna flera rapporter om strukturella löneskillnader. Lönelotsarna är plattformen och varumärket för fristående sakkunniga i ämnet tillsammans med en ideell förening vars ändamål är att verka för jämställda löner. Arbetet består av att sprida kunskap, bilda opinion och utveckla metoder och att utgöra en plattform för erfarenhetsutbyte och samarbete med olika aktörer. Lönelotsarna ser sitt arbete som ett bidrag till debatten om de strukturella löneskillnaderna mellan kvinnor och män på arbetsmarknaden. De menar också att det behövs som komplement till Medlingsinstitutets årliga statistik över löneskillnader mellan kvinnor och män.
Vid kartläggningen använder Lönelotsarna metoder som är väl etablerade och som sammantaget kartlägger typ av arbete, könsfördelning, kvalifikationer som behövs, ansvar och hur lönestrukturen ser ut i förhållande till yrket med mera. Exempel på faktorer som analyseras är hur lång utbildning som krävs, vilka krav på problemlösning och sociala färdigheter som ingår, vilka krav på ansvar som finns samt med vilken ansträngning och under vilka arbetsförhållanden arbetet utförs. Läs gärna en fördjupad metodbeskrivning i deras rapporter.
Barnmorskor hamnar, tillsammans med exempelvis specialistläkare och civilingenjörer, i den grupp som har högst kravnivå när yrken värderas och viktas mot varandra. När lönerna jämförs finns en tydlig skillnad mellan kvinnodominerade yrken jämfört med mansdominerade yrken inom samma grupp. Barnmorskor tjänar i genomsnitt 5 200 kronor mindre än civilingenjörer, trots att dessa yrken sammantaget har likvärdiga krav på utbildning och färdigheter, ansvar och arbetsförhållanden. Civilingenjörer kan finnas inom privat sektor där lönerna är högre generellt, men det legitimerar inte att samhället som helhet tillåter en löneskillnad som beror på kön och yrkesval och om arbetet utförs inom offentlig eller privat verksamhet.
Att det finns en löneutveckling, och därmed lönespridning, i ett yrke är ett tecken på att de anställda kan påverka sin lön genom skicklighet och prestation. Kvinnodominerade yrken har en mer sammanpressad lönestruktur. Lönelotsarnas kartläggningar visar att barnmorskors löner ligger mellan 34 000 och 48 000 kronor (utom chefer), det vill säga ett intervall på 14 000 kronor. Motsvarande för civilingenjörsyrken inom elektroteknik är 34 000 och 61 000 kronor. Det innebär ett intervall på 27 000 kronor, nästan dubbelt så stort som för barnmorskor.
Det finns alltså tydliga mönster som visar att kvinnodominerade yrken inom offentlig och även privat sektor har lägre lön och mindre lönespridning än likvärdiga mansdominerade yrken. Yrkeserfarenhet mätt i ålder har mindre betydelse för kvinnodominerade yrken än för likvärdiga manligt dominerade yrken och utbildning lönar sig mest i mansdominerade yrken. Marknadskrafter och olika satsningar har inte heller lika stor betydelse för löneutvecklingen i kvinnodominerade yrken.
Det här är inga nyheter för barnmorskor som redan vet att det är svårt att bli rätt värderad för sin kompetens. Ändå är det oacceptabelt varje gång det tydliggörs.
Vid ett seminarium på årets jämställdhetskonferens Forum Jämställdhet, som handlade om en svensk modell för jämställda löner, uttryckte Markus Kallifatides, docent i företagsekonomi, att statligt riktade medel mot de stora kvinnoyrkena skulle vara ett sätt att jämna ut och därmed lösa problemet med ojämställda löner och inkomstskillnader. Enligt hans beräkningar skulle det behövas 30 miljarder kronor för att gradera upp kvinnodominerade yrken med låg lön till jämförbara mansdominerade yrken. Det är enligt Kallifatides nästan ”felräkningspengar” i ett budgetarbete.
Årets löneöversyn är i full gång och är en del i det lokala arbetet som går att påverka. Jag påminner igen om att Svenska Barnmorskeförbundets kompetensmodell kan användas tillsammans med andra lokala verktyg för att identifiera kompetensen hos barnmorskor och koppla den till lön genom lönekriterier.
Samla er i medlemsgruppen och diskutera tillsammans hur ni ska arbeta med löner. Diskutera därefter med arbetsgivaren. Det är inte lätt men att ge upp är inget alternativ. Ta tillfället och för fram de argument som finns. Och minns att lönepotter inte existerar. Vårt löneavtal ger utrymme för differentierade löner där varje barnmorskas egen utvecklingskurva och insats ska värderas.
Hej så länge!
Eva
