Barnmorskan Eva Nordlund ordförande i Svenska Barnmorskeförbundet

Ordförande har ordet: Ni är framtiden

Grattis till examen! Bästa barnmorskor, kära nya kollegor, nu ska ni tillföra världen er unika kompetens och den behövs varje dag, dygnet runt, året om.

Er barnmorskekompetens behövs för våra gravida, födande, abortsökande, för kvinnor genom hela livet, för de som har ont, för de lyckliga och de som kämpar. Några av er kommer att forska, lära ut och föra vårt yrke vidare, några kommer känna starkt för att arbeta globalt med att förbättra den reproduktiva, perinatala och sexuella hälsan för de många en barnmorska möter. Överallt behövs det barnmorskor!

Pandemin har påverkat oss alla och ni fick helt andra förutsättningar än om det hade varit normala omständigheter. Samtidigt är det som det är. Barnmorskor finns alltid för kvinnor, ungdomar, familjer och alla andra vi möter. Det spelar ingen roll vad som stormar omkring oss. Barn blir till och ska födas. Vi går längs vår väg och vi gör vårt jobb.

Stäng nu igen era öron för allt flöde omkring er där förlossningsvård debatteras. Där det låter som en omöjlighet att jobba som barnmorska. Jag vet att det ibland kan stämma men ge er själva en liten stund av frid och glädje över att ni nu går ut i barnmorskevärlden och blir en del av vår barnmorskekår. Det är och förblir det mest unika arbete som man kan tänka sig. Det är en ynnest att få vara barnmorska och att använda hela sin förmåga.

Jag välkomnar er in i vår kår. Ett av mina viktiga budskap till er är att bli en del av utvecklingen inom barnmorskekåren. Organisera er och var en del av den fackliga professionsorganisationen. Det ger styrka att samlas och det stärker dig i din roll som barnmorska. Vi behöver gå enade framåt och ni är framtiden.

Att vara barnmorska är en existentiell upplevelse. Det är därför det är så svårt att känna sig otillräcklig, men när det fungerar, när tiden räcker till i vårt arbete, inte bara till de medicinska delarna och hantverket utan också för den relation som en barnmorska alltid utvecklar i någon form till den hen möter; då påverkar det oss ända in i vår egen existens som människor. Vi ger – men vi får också. Det är i det vi barnmorskor hämtar kraft och fortsätter vårt arbete.