Barnmorskan Mia Ahlberg

Ordförande har ordet: Lycklig och stolt lämnar jag över till nästa barnmorska

Kära barnmorskor, den sista tiden har varit intensiv för mig som ordförande. Jag har representerat Svenska Barnmorskeförbundet på internationella möten, träffat vår socialminister Lena Hallengren ett flertal gånger, pratat om boken BB-Krisen Sveket vid livets början och rättigheter och god vård i samband med abort.

Det har varit möten på SRAT, Sveriges Kommuner och Landsting, Graviditetsregistret, Utrikesdepartementet med internationella rådet och kanslimöten. Mellan dessa möten sitter jag oavbrutet framför datorn och svarar på frågor som rör vårt yrke; frågor från journalister och organisationer som vill höra vad Svenska Barnmorskeförbundet har för åsikt i olika frågor. Både vad gäller profession och fackliga frågor.

Att representera barnmorskor är kul, intensivt, variationsrikt och lärorikt.

Jag har i tidigare texter pratat om hur min inlärningskurva som ordförande pekade rakt uppåt när jag tog uppdraget. Nu inser jag att den fortfarande pekar rakt uppåt. Varje dag är någonting nytt för mig i mitt förtroendeuppdrag.

Det som är grunden i allt jag gör och uttalar mig om baseras på vårt – barnmorskans – ansvarsområde och yrkeskunnande. Och hur det kan kopplas till den bästa vården för kvinnor och deras familjer. Det är en trygg och skön grund att stå på när det blåser.

Och det blåser en hel del just nu.

Fullt fungerande förlossningsenheter läggs ned, vården organiseras på ett sätt som barnmorskor inte anser är i enlighet med evidens och kvinnors rätt att välja. Pengar från regeringens satsning fördelas inte transparent i alla regioner och arbetsmiljön är fortsatt mycket ansträngd på sina håll.

Samtidigt får jag ta del av alla de framgångar och fina resultat som olika förbättringsarbeten har lett till. Jag förundras fortfarande ofta över hur innovativt och kreativt vårt yrke är och att det finns en sådan kunskap och kraft att förbättra. Både ute i klinik, på högskolorna och inom Svenska Barnmorskeförbundet.

Jag ser hur barnmorskor börjar kommunicera med varandra och stöttar på ett nytt sätt. Jag ser hur vi sakta men säkert börjar sätta ord på det vi gör och tydligt kunna definiera vårt område och hur vår egen kompetensutveckling kan se ut.

Vad kan jag och vart vill jag nå som barnmorska?

Fler och fler barnmorskor forskar och sprider sin kunskap. Den svenska barnmorskan är högvilt i internationella sammanhang och vi behöver få till strukturer för att hjälpa de barnmorskor som vill arbeta internationellt – helt enkelt hur gör man?

Utöver mitt uppdrag som förbundsordförande leder jag en forskargrupp med en doktorand och en postdoc, båda två barnmorskor. Jag är också omvårdnadsansvarig på ett sjukhus i Stockholm och är bland annat med och implementerar en kontinuerlig vårdkedja under graviditet-födsel-eftervård, tar fram en ny handledarmodell som fokuserar på peer-learning och implementerar en kompetensstege för barnmorskor i klinisk vård. Även detta arbete är variationsrikt.

Den 14 november 2019 är det förbundsstämma i Stockholm och nya ledamöter kommer att väljas in i styrelsen. En av posterna som ska väljas är ordföranden och jag kommer inte att ställa upp för omval.

Anledningen mitt beslut att inte kandidera för ytterligare fyra år är att Svenska Barnmorskeförbundet har en så central roll i svensk sjukvårdspolitik just nu och att vi växer så det knakar. Jag anser att grunden är stabil och att vi har ett mycket gott rykte i de sammanhang vi är. Ordförande måste, för att fortsätta vårt viktiga arbete, kunna ägna sig fullt ut åt förbundsarbetet framöver. Det handlar helt enkelt om att ha en rimlig arbetsbörda – och en god arbetsmiljö😉

Jag har funderat länge och väl och vet hur jag fungerar. Jag vill alltid göra allt. Jag vill fortsätta driva den forskning jag har fått pengar till och som jag tycker är jätteviktig. Jag vill också fortsätta att utveckla vården ur ett evidensbaserat perspektiv med barnmorskans kompetens i fokus.

Och jag vill att Svenska Barnmorskeförbundet får allt det inflytande och den uppmärksamhet vi förtjänar. Därför lämnar jag över stafettpinnen med en lycklig, stolt, lite svettig och trygg hand till nästa duktiga barnmorska som ska axla ansvaret. Jag kommer sakna uppdraget enormt, det har varit något av det roligaste jag har gjort i mitt liv.

Tack för det fina förtroende jag fick av er när jag blev vald för fyra år sedan och tack för allt pepp och stöd jag har fått under de sex år jag arbetat aktivt för Svenska Barnmorskeförbundet.

Det har varit ovärderligt.

Och såklart,
vi hörs!
Mia