Det finns mycket att prata om så här vid årets slut.
Vi har en ny regering, delvis nya förutsättningar, och i regeringens budgetförslag ligger ytterligare miljarder i statsbidrag för utökad satsning på förlossningsvård och kvinnors hälsa.
Mycket gott har gjorts för de pengar som redan skjutits till. Många projekt har utvecklat verksamheten. Men jag vet också att det tog ett tag innan regionerna började använda pengarna till kompetensförsörjning och att försöka motverka barnmorskebrist. En del pengar har använts till att ersätta barnmorskor med andra yrkeskategorier. Det är en kortsiktig lösning som sänker kompetensen och kvaliteten på vården. Vi ska inte ha fler sjuksköterskor som fyller BB-avdelningarna. Barnmorskan är den som har rätt kompetens för den vården efter förlossning. Och kvinnor är värda rätt kompetens.
Graviditetsenkäten tuffar på och 25 procent av dem som hittills svarat (66 000) har också skrivit fritextsvar. Det är otroligt många. Nu har SKR sammanfattat ett slumpvis urval av svaren i en rapport med både ris och ros. Läs den gärna.
Olika teman har identifierats och mycket handlar, som så ofta, om bemötande, lyhördhet inför önskemål och delaktighet i beslut, behov av kontinuitet och tillgänglighet. Naturligtvis har även pandemin påverkat svaren. Jag uppmanar alla att fråga efter de svar som är kopplade till just er verksamhet. Det är oerhört viktigt att vi tar tag i det engagemang som finns hos kvinnorna som svarat och att använda synpunkterna i vårt regionala arbete.
Nu något annat.
Under de år som jag suttit i Svenska Barnmorskeförbundets styrelse har vi arbetat för en utökad förskrivningsrätt för barnmorskor. Motståndet är oväntat stort med tanke på att flera av de läkemedel som föreslagits från gruppen som arbetar med utökad förskrivningsrätt (samordningsbarnmorskor, representant från FSUM och styrelseledamöter från Svenska Barnmorskeförbundet) inte ligger långt från de preventivmedel barnmorskor redan har rätt att förskriva.
Flera av de läkemedel som i dag får förskrivas av distriktssköterskor eller sjuksköterskor med särskild förskrivningsrätt, borde få förskrivas av barnmorskor.
Det uppstår märkliga situationer när en distriktsköterska ber en barnmorska om hjälp för att sätta in en vaginalring med lokalt östrogen, på en kvinna i klimakteriet. Distriktssköterskan har förskrivningsrätt för ett läkemedel som naturligtvis en barnmorska skulle kunna förskriva med ytterligare utbildning. Klimakteriet är en del av barnmorskans kompetensområde.
I många fall gör barnmorskor undersökningar, diagnostiserar ett tillstånd och tar sedan kontakt med en läkare som skriver ett recept. Det är kanske där det blir problem? Ska vi ta på oss det? Det finns också en diskussion bland läkare om att distriktssköterskor, till skillnad från barnmorskor, har utbildning för att förskriva ett utökat antal läkemedel. I den diskussionen förekommer också argument som att barnmorskor har en inriktning mot det normala och inte har jobbat som sjuksköterskor på ett tag. Så kan det vara, men självklart kan barnmorskor fortbildas.
Jag vet att barnmorskor verksamma inom mödrahälsovården på barnmorskemottagningar har tuffa arbetsförhållanden. Fler uppgifter ger en ökad arbetsbelastning, men jag menar att vi då ska jobba för att bli fler – och att det ska avspeglas i lönen. En utökad förskrivningsrätt efterfrågas också av barnmorskor på ungdomsmottagningarna som ska hantera ungdomar som kan vara svåra att ”fånga in”. Många av dem behöver hjälp omedelbart men saknar pengar.
Motståndet är svårt att förstå med tanke på den preventivmedelsrådgivning barnmorskor redan gör. Men det är bra att diskussionen är ”på bordet” och med tiden kan vi förhoppningsvis sätta fokus på vad som blir bäst för de kvinnor och ungdomar som vi möter i olika livssituationer. Något som blir allt viktigare i en tid när geografiska utmaningar och brist på läkare skapar stora problem.
Hej så länge!
Eva
