Vad är det som händer med och på Karolinska? Det tänker jag när jag läser uppropet som är undertecknat av några seniora gynekologer. En namninsamling för Karin Pettersson som avskedats för illojalitet. Hur är det möjligt?
Karin Pettersson är gynekolog och förlossningsläkare. Hon är en känd sådan inom svensk förlossningsvård. Hon har ofta synts på tv och hörts i radio då det varit frågor som handlar om graviditet och barnafödande. Det var även hon som svarade på frågor under pandemin då vi alla trevade oss fram och inte visste vad vi skulle göra eller hur det skulle gå för de gravida. Karin Pettersson startade INFPREG – en webbsida och kunskapscentrum för information om infektioner under graviditet – som jag själv arbetade med under en period. Så det föll sig naturligt för de flesta i Sveriges mödra- och förlossningsvård att fråga henne om råd när det gällde en ny smitta och pandemi. Hon har också uttalat sig när förlossningsvården ”krisat” i Stockholm.
Nåväl, jag läser uppropet och tänker att nu har Karolinska ”tappat det”. Totalt.
Jag tänker på angiveri och Stasi. Och jag tänker på Macchiarini-skandalen och det som då hände visselblåsarna. Det är bland det första som far genom min skalle. Kanske för att jag helt nyligen har tittat på dramatiseringen (aktuell tv-serie) och på nytt blev beklämd över hur visselblåsarna behandlades. Det är inte bara jag som tänker så blir jag varse efter att ha googlat lite. Det gör även en av visselblåsarna.
Det är som någon slags effekt och förlängning av Macchiarini-skandalen, att nu kan det ”visselblåsas” och nu ska det tas i med hårdhandskarna och utredas i detalj. Regler skall följas. Det är bara det att det så kallade Rättskansliet den här gången ger sig på den som kan sägas vara själva verksamheten – den goda sidan – en trogen och högst kompetent legitimerad vårdpersonal, en anställd, en medarbetare. En i det ”vi” som ”tillsammans” är Karolinska. Och en som inte bara varit högst engagerad i arbetet utan antagligen också lagt ned en hel del extra timmar på det under sina år på Karolinska.
Åklagare och domstol?
Jag har läst utredningsrapporten. Den är en offentlig handling och kan beställas via registrator på Karolinska. Jag vet inte hur Rättskansliet brukar göra eller hur utredningar brukar se ut, men den rapport jag läser är som jag tror att en åklagare skulle utreda och skriva. Man har letat efter fel. Hypotesen måste ha varit att fel har begåtts, det finns en misstanke om brott och utredningen handlar om att finna felen och lägga fram bevisen. Slutsatsen blir en dom som verkställs.
Det som i media rapporteras som skäl för avsked är grov illojalitet.
Jag har hört sägas att juridik alltid är en tolkningsfråga.
Vad är illojalitet? Är det att prata illa om sin arbetsgivare? Vara kritisk till sin chef och arbetsgivare? Ha en annan uppfattning än överordnad? Negativ eller fientlig inställning till densamma? Hur graderas och definieras i så fall vad som är negativ eller fientlig inställning? Är det att tycka olika? Säga emot, framföra och argumentera för sin åsikt? Det är mina egna spekulationer, men jag kan inte låta bli att undra.
Den fråga som troligen nästan alla ställer sig är väl vem som har visselblåst och tipsat Rättskansliet om att gå igenom fyra års mejlkonversation. Vad handlade tipset om mer konkret? Felaktigt använd jobbmejl ter sig ganska futtigt. ”Ej tillgänglig på arbetstid” kan ju ha olika orsaker som kan behöva redovisas i efterhand. Lämpligen kanske i ett samtal med berörd chef? Felaktigt redovisade bisysslor låter mer som att det skulle vara ett skäl för ett uppdaterande samtal om gällande regelverk med närmaste chef. Felaktig användning av loggan (varumärket)? Kanske behöver hela sjukhuset få uppdaterad information om vilka regler som gäller. Så att det blir lätt att göra rätt. Något som anställda lär ha fått veckan efter att detta blev publikt. Nu ska det bli ordning på ”bisysslorna”.
”Rättskansliet, sjukt obehagligt”, sa en bekant till mig.
Jag undrar om Karolinska den här gången skjuter över målet. Kastar ut barnet med badvattnet.
Rättskansliet är en administrativ enhet och ska enligt uppgifter på Karolinskas hemsida ”stödja Karolinskas chefer och medarbetare i att effektivare och enklare kunna driva det egna arbetet”. Ett ”stöd till operativa funktioner och till chefläkarna i juridiska frågor och för ställningstaganden kring myndighetsärenden och regelverk.”
Rättskansliets chef, tillika sjukhusets compliance officer, blev år 2021 utsedd till Årets governance, risk och compliance-profil. Kanslichefen fick ett pris för sitt arbete med GRC, som beskrivs som ”ryggraden i styrningen av en organisation”. GRC handlar om att vara tydlig i beskrivningen av hur en organisation ser ut, vem som kan fatta beslut om vad och att enkelt beskriva de regler de anställda har att följa. Det handlar om att förenkla för Karolinskas medarbetare, inte lägga tid på krångliga processer, minska de anställdas administrativa börda.
Det ska vara lätt att göra rätt.
För mig – som är lekman i juridikens värld – framstår det i rapporten som att Rättskansliet också agerar åklagare och domare. De lägger fram bevisning och föreslår en åtgärd (dom) som sedan verkställs. Skulle de samtal som förts under utredningen kanske kunna kallas förhör? Även detta framstår som underlag till en tv-serie eller kanske ett Uppdrag Granskning.
Tilläggas ska att även Rättskansliets chef antagligen har en överordnad som anställt henne, även om hon i sin chefsfunktion och som tf HR-direktör ingår i sjukhusledningen. Någon på Karolinska har väl också fattat beslut om Rättskansliets funktion. Och någon har beslutat om en budget för det och den övriga växande administration som av en del kritiker kallas för vårdens slukhål. Styrelsen, sjukhusdirektören och själva sjukhusledningen bör väl ha åtminstone något med detta att göra.
Sjukhusdirektören beklagade sig i en intervju i DN. Det är bekymrande med negativ publicitet, de (sjukhusledningen) såg det inte komma…
Vad såg de inte och varför såg de inte?
När jag började jobba hette det kvinnoklinik och det fanns en klinikchef, en klinikföreståndare och en personalavdelning. Sedan blev det division och stab. Nu är det teman och funktioner och centrala staber på Karolinska.
Kan det vara för att de som fattat beslut inte har full koll på själva verksamheten – hälso- och sjukvården? Kanske de inte förstår att den svenska förlossningsvården är ganska liten. Det finns inte många förlossningskliniker kvar i Sverige och inte heller seniora gynekologer. De flesta känner eller känner till varandra och någon som har arbetat länge och haft olika professionella roller och uppdrag som särskilt sakkunnig lär träffa och vara bekant med de flesta. Är man en kompetent och omtyckt läkare, kollega och medarbetare så är man.
Det som nu hänt skickar en nästintill övertydlig signal om att arbetsgivaren saknar tillit till sina medarbetare och faktiskt kan avskeda och polisanmäla vem som helst. Även den och de som på sätt och vis bär och är själva verksamheten. Ingen går säker. Gör du fel ska du straffas. Individen och den kompetens hon besitter och tillför verksamheten är inget värt när det handlar om regler och formalia och det som kan tolkas som illojalitet.
Visselblåsare kan vara anonyma. Så behöver det vara när det pågår rena tokigheter och ingen vill lyssna, så som i Maccharini-fallet. Det finns andra fall som beskrivits i media och som antagligen också skulle ha kunnat undvikas om någon hade visselblåst och ingripit. Det är fall som handlar om patientvård – och människoliv.
Kanske är en ny kultur på väg in i vården. En ny tid. Förr skulle nog klagomål eller frågor ha tagits upp i ett samtal för att försöka komma tillrätta med det som gjorts fel. Personalgruppen skulle antagligen också ha träffats och pratat om det var något man funderade över eller hade reagerat på. Fokus var på patienternas väl och på att ge en god och säker vård.
Åter till avskedandet av Karin Pettersson.
Facket har agerat. Läkarföreningen har uttalat sig. Läkartidningen har rapporterat. Det finns trots allt regler att följa i den svenska modellen, också när det gäller avsked, även om vi vet att en arbetsgivare kan tuta och sedan köra över och få som de vill. Men det brukar inte gå helt smärtfritt och obemärkt förbi och det sker vanligen inte utan facklig förhandling. Även storföretag och big-business måste förhålla sig till överenskommelser och regler.
”Alla ni där ute som nyttjat förlossningsvårdens tjänster. Karin Pettersson är oersättlig för oss och för er”, skrev en barnmorska i sociala media.
Specialistföreningen Svensk Förening för Obstetrik & Gynekologi har protesterat.
Den svenska förlossningsvården är som sagt var inte så stor. Det finns inget stort överskott av seniora gynekologer och förlossningsläkare. Detsamma gäller för barnmorskor. De två yrkesgrupper som samarbetar och är nödvändiga för att bedriva mödra- och förlossningsvård enligt svensk modell.
Nu när det har gått en tid har det varit protester. Politiken (V och S) kräver utredning och (S) har sagt att de ska kalla till möte. Karolinska sjukhusets styrelseordförande som var mottagare av namninsamlingen har meddelat via Sveriges Radio att styrelsen för Karolinska sjukhuset ska öppna upp för en extern granskning. De vill gå till botten med det här.
Nu har frågan tagits upp på DN debatt, i nyhetsartiklar, på Kulturdebatt och i Sveriges radio Spanarna.
Ungefär samtidigt som namninsamlingen till stöd för Karin Pettersson dök upp började ytterligare ett upprop att cirkulera: Stoppa skräckväldet på Karolinska: Vår lojalitet är alltid först och främst med patienterna, inte med HR. När jag läste det tänkte jag att det måste vara något som är fel . Det är något som är sjukt på sjukhuset.
Efter någon dag såg jag att Arbetsvärlden skrev om att Karolinska söker lojala läkare. Att de i platsannonser formulerat att de söker läkare och sjuksköterskor som vet att ta upp kritik endast i korrekta sammanhang.
Vård är kultur och det här verkar ha spårat ur.
Något ligger det i det där med tystnadskultur för nu har styrelsens ordförande låtit meddela att tystnadskulturen på Karolinska sjukhuset ska granskas. Om kritiken från medarbetare stämmer är det oacceptabelt, mycket allvarligt. Styrelsen har tagit fram en preliminär handlingsplan och sjukhusledningen har fått i uppdrag att utreda och fortlöpande rapportera.
Grov illojalitet.
Vad handlar det om? Göra sig av med en anställd? Statuera exempel?
Veckan innan påsk (27 mars) var det manifestationer utanför sjukhus i Stockholm. I sociala media sprids #jagärillojal och det planeras för ytterligare manifestationer den 10 april.
Alla, jag menar alla, förstår att vem som helst sitter löst och att ingen egentligen är värd något. Där har Karolinska nått fram.
Om en arbetsgivare – ett sjukhus som bedriver hälso- och sjukvård, utbildning och forskning – vill fundera över anställdas så kallade bisysslor eller annat som man anser tar tid från själva kärnverksamheten, kan man kanske också fundera lite på de senare årens projektifieringen av vården. Fundera lite på vad och vilka som är vården. Fundera på om sjukhus kanske bygger lite för mycket hierarkier och leker lite för mycket big-business. Fundera lite på kostnaderna. Fundera lite på skattekostnader, för den hierarki och administration som vuxit fram under senare år. Fundera på vilka kompetenser som behövs på ett sjukhus. Vilka som behövs inom en särskild specialitet. Fundera på själva uppdraget och kärnverksamheten. Vad säger regionen? Vad står det i hälso- och sjukvårdslagen?
All vård bygger på enskilda yrkesutövares kompetens och engagemang. Det personliga ansvaret. Respekt. Trygghet. Tillit.
Ansvar, medmänsklighet och helhetssyn är grundläggande värden för Karolinska står det på hemsidan. Jag tänker just nu särskilt på medmänsklighet.
Människor far illa av att behandlas illa av sin arbetsgivare, det vet vi alla.
Konsekvenserna av det som hänt – ekonomiska och personliga – för arbetsgivaren, sjukhuset, verksamheten, anställda medarbetare och enskilda människor vet vi ännu inte. Inte heller vet vi om och hur det påverkar befolkningens – skattebetalarnas – tillit till vården.
Tillsammans är vi Karolinska?
Att skjuta över målet är lätt gjort om man inte är duktig på att skjuta. Att slänga ut barnet med badvattnet är mer klantigt och dumt gjort.
Handlar det om makt – igen?