Hur är det att vara barnmorska, chef och ledare? Vilka erfarenheter och tankar har barnmorskor?
Barnmorskan Helena Lindgren: Rollen som ledare
I rollen som ledare har jag fått förmånen att delta i olika ledarskapsutbildningar. Utbildningarna innehåller information om lagar och regler som hör arbetslivet till men också inslag som syftar till att deltagarna ska utvecklas som människor genom att reflektera kring sina erfarenheter och förväntningar på ledarskap. Människan och chefen är ju liksom samma person och de erfarenheter en bär med sig in i olika roller kommer att prägla det arbete en gör.
En av de bästa utbildningarna jag fått delta i handlade om att använda kultur i ledarskapet. Vi befann oss i en miljö med många olika sorters konst – tavlor, skulpturer och olika föremål. Lokalen var spännande, där fanns många olika rum och vägar mellan rummen, fönster mot vackra utsikter och rum helt utan fönster. Uppgiften – finn ett konstföremål som för dig säger något om ledarskap. Jag fann mitt föremål ganska snabbt, på en hög vägg i en ljus trapphall hängde en tavla som föreställde många olika tallrikar i olika storlekar, former och mönster. Tavlan ledde mig till tanken att jag ska bjuda på middag och jag väntar gäster som jag gläder mig åt att se. Men jag har inte någon fullständig porslinssamling utan ett antal olika tallrikar som alla kommer att gå att servera middagen på. Det blir vackert!
För mig är tallrikarna teamet som jag jobbar tillsammans med och jag utgår ifrån att just det här teamet faktiskt är det bästa teamet precis som middagen blir den bästa middagen! Är det då någon skillnad att vara barnmorska och ledare jämfört med att vara ledare inom andra områden? Ja, förutom att barnmorska är ett fantastiskt yrke så skulle jag vilja lyfta fram den stora variationen vi har i vår profession. Jag har haft många olika sorters ledarroller som barnmorska och forskare men jag tänker nu framför allt berätta om att vara ledare inom utbildningsområdet, i egenskap av programdirektor vid barnmorskeprogrammet på Karolinska Institutet (KI) och avdelningschef vid den avdelning där utbildningen bedrivs, Reproduktiv hälsa.
Till att börja med – det är ett privilegium att bedriva en utbildning som så många människor drömmer om att få gå! Det lägger också ett stort ansvar på oss som utbildar att verkligen ge studenterna en utbildning av hög kvalitet som förbereder dem för det yrke de valt. Jag kommer att fokusera på två frågor när jag nu får möjlighet.
Vad utbildar vi barnmorskor till?
De allra flesta studenter kommer att söka ett jobb i närområdet, många inom förlossningsvården men en växande skara vet redan från början att de vill jobba med sexuell hälsa, abortvård eller andra områden där barnmorskor är verksamma. Några vill fördjupa sig och ägna sig åt forskning. Vårt uppdrag är att utbilda barnmorskor som kan vara verksamma i sin profession oberoende av var i världen de befinner sig genom att säkerställa att de har de färdigheter som fastställts i högskoleförordningen. Det innebär också att de kommer att ha den grundläggande kompetens som vår internationella barnmorskeorganisation International Confederation of Midwives (ICM) fastställt. Kompetensförsörjningen inom regionen är viktig och vi har en bra och kreativ dialog men behovet av barnmorskor är enormt i världen och jag ser stora fördelar med att våra studenter får internationella erfarenheter både genom att själva göra ett utbyte och att vi tar emot studenter från andra delar av världen. Några väljer sedan att för en tid arbeta utomlands och kommer tillbaka med nya perspektiv som berikar vården. Som svensk barnmorska har vi en historia av att ha gått 300 år ”i livets tjänst”, i många länder är man i början på den vägen och där har vi en viktig uppgift att på olika sätt stödja och stärka våra kollegor (!). Det är inte ett ensidigt projekt, vi har så mycket att lära om oss själva genom att samarbeta med andra. På KI har vi en internationell och mångkulturell profil, något som jag är stolt och glad över. Det visar sig genom våra fysiska utbyten (när det inte är pandemi), genom virtuella seminarier med studenter och lärare från barnmorskeprogram i andra länder, genom en separat kurs som fokuserar på global hälsa. De senaste åren har vi också fått tillskott av vår kompletterande utbildning för barnmorskor som har en legitimation från ett land utanför EU/EES, ”KUB:arna” som har lärt oss så mycket genom sina erfarenheter och som visar oss tydligt vad det är som faktiskt krävs för att vara barnmorska i Sverige.
Vem ska utbilda nya barnmorskor?
Akademiseringen av barnmorskeprofessionen har pågått sedan 1980-talet och i Sverige har vi en hög andel barnmorskor som har en doktorsexamen. Det har bidragit till att nya kunskaper om vårt område har tillkommit och vi har beforskat ämnen som kanske inte hade blivit beforskade utan barnmorskors perspektiv. Jag tror personligen att det är oerhört viktigt att den akademiska kompetensen tas tillvara i klinik och i frågor som rör hur vården utformas. Barnmorskor med kunskap om evidensbaserad vård ska sitta vid bordet när beslut fattas! Barnmorskor som har genomgått en forskarutbildning leder också utbildningarna i Sverige och på de flesta håll i världen. Men sen är det ju som med tallrikarna… För att studenterna ska få en utbildning som förbereder dem för alla de områden som ingår i vår profession behövs pedagoger med en djup erfarenhet från olika områden. Det gäller såväl inom den verksamhetsförlagda utbildningen som i den teoretiska lärprocessen. Jag har valt att duka bordet med olika tallrikar och skulle vilja säga att våra olikheter är vår styrka! Min kollega Liisa Svensson är biträdande programdirektor och tillsammans jobbar vi med ett team av kompetenta kliniker, pedagoger, forskare och utvecklare. Vad jag menar är att det är viktigt att utbildningarna leds av disputerade forskare som ska ha kunskap om pedagogik och att undervisande lärare har en klinisk erfarenhet, en pedagogisk kompetens och en kunskap om vetenskaplig teori och metod som inte nödvändigtvis behöver innebära en PhD.
Avslutningsvis kan jag berätta att jag tog med mig uppgiften jag blev presenterad på ledarskapsutbildningen. Med hela kollegiet har vi besökt muséer vid två tillfällen och haft som tema: ”Samarbete” och ”Vilket konstföremål berättar något om mig”? När alla sett ut sitt föremål har vi gått på ”konstvandring” och medarbetarna har fått berätta om det föremål de valt. Ett roligt och inspirerande sätt att ha en dialog om viktiga frågor och inte minst ett sätt att lära känna olika sidor av varandra!
Helena Lindgren
Barnmorska, docent, programdirektor vid Barnmorskeprogrammet på Karolinska Institutet Stockholm, professor vid University of Gondar, Ethiopia
