Varför behövs ett nordiskt samarbete inom barnmorskans kompetensområde och vad är våra utmaningar?
Sedan 2017 har NORNAM (Nordic Network of Academic Midwives) ett nordiskt nätverk med syfte att främja samverkan inom forskning och utbildning i barnmorskans kunskapsområde (midwifery) existerat. Bakgrunden är att forskningsmiljöerna vid respektive lärosäte ofta är små. Dessutom finns en gemensam historia och professionellt ansvar för barnmorskor i Norden som behöver synliggöras. Aktiviteter i nätverket är en gemensam publikation, en nyligen publicerad bok ”Theories and perspectives for midwifery – a Nordic view” och en forskarkurs med fokus på teorier och modeller och den nordiska kontexten inom midwifery. Tanken med både boken och forskarkursen är att beskriva och diskutera kunskapsområdet både i ett nordiskt och internationellt perspektiv. Vi vänder oss främst till barnmorskor men även till andra som har ett intresse för området. Fokus är forskning, utbildning och praktik.
Forskarkursen ”Models and theories for midwifery” har anordnats två gånger. Första gången i maj 2019 dagarna innan Nordisk Jordemor Kongress i Reykjavik i regi av University of Iceland. Kursen hade 24 deltagare från de nordiska länderna, men även barnmorskor från Tyskland, Österrike och Turkiet deltog. Andra gången kursen hölls var 2021 vid OsloMet, Norge och då online. Det var 21 deltagare från åtta länder, Sverige, Finland, Danmark, Island, Norge, Tyskland, Skottland och Schweiz.
För tredje gången ges forskarkursen vid OsloMet i Norge den 6-8 mars 2023 på plats med uppföljande dagar online.
Även om vi i Norden har en gemensam historia och liknande utveckling när det gäller barnmorskans kunskapsområde finns skillnader. Det gäller till exempel barnmorskeutbildningen som i alla länder kräver sjuksköterskeutbildning förutom Danmark som har en direktutbildning. Dessutom har barnmorskorna i Sverige ett vidare kompetensområde för sexuell och reproduktiv hälsa i ett livscykelperspektiv där gynekologisk vård, abortvård, preventivmedelsförskrivning och gynekologisk hälsokontroll ingår. De andra länderna har också fler kompetensområden än det självständiga ansvaret för normalt barnafödande som är gemensamt. I Norge har preventivmedelsrådgivning till ungdomar och vuxna blivit en del av barnmorskors arbete under senare år. I två länder, Norge och Island, är barnmorskeutbildningen en tvåårig masterutbildning medan den i Sverige är en utbildning på magisternivå (one-year-master). I alla dessa länder är utbildningen på avancerad nivå enligt Bolognasystemet och är behörighetsgrundande för forskarutbildning. I Danmark och Finland ger utbildningen en kandidatexamen.
Vad är utmaningarna i våra nordiska länder när det gäller barnmorskans kompetensområde? Det finns inget gemensamt namn för kunskapsområdet som på engelska heter midwifery. I Sverige används sexuell och reproduktiv hälsa, i Norge och Danmark jordmorfag och på Island ljósmóðurfræði. I Finland talar man om barnmorskearbete (kätilötyö), men det är endast på kandidatnivå tills vidare. Endast Island har en forskarutbildning i ämnet midwifery.
Gemensamma utmaningar i Norden
Det vi i NORNAM ser som gemensamma utmaningar i de nordiska länderna är att vi har svårt att överföra resultat från andra länder när det gäller nya vårdmodeller, till exempel kontinuitet, eftersom vi redan har så bra medicinska utfall. Vi möts ofta av argumenten att varför ska något som är så bra förändras. Men vården i våra länder är väldigt patologiskt inriktad när det gäller vad som studeras och att främja normalt, fysiologiskt barnafödande som är ett kärnområde för barnmorskor har vi inga utfallsmått för.
Mycket av det arbete som barnmorskor gör är trots vår långa historia fortfarande osynligt i forskning och riktlinjer för vården. Barnmorskor är också frånvarande där beslut tas och finns oftast som chefer på en låg nivå i en hierarkisk struktur. En ytterligare utmaning är bristen på barnmorskor och minskade resurser till vården.
Med denna text vänder vi oss till några deltagare i NORNAM för att höra vad de ser som utmaningar för deras land när det gäller barnmorskans kompetensområde.
Anita Wikberg, barnmorska, PhD, lektor, Novia, Finland
Utmaningar i Finland är centralisering och nedskärning av sjukhus, vilket skapat stora enheter i södra Finland som inte kan garantera att varje föderska får en egen barnmorska som har tid att närvara vid hela förlossningen, vilket påverkar både förlossningsupplevelsen och patientsäkerheten. Att få vård på sitt modersmål fungerar inte alltid varken för svenskspråkiga eller de som har andra modersmål än finska. Oplanerade förlossningar utanför sjukhus har ökat. Barnmorskeutbildningen är fortfarande på kandidatnivå (BSc) trots att flera utredningar föreslagit magisternivå. Hälsovårdare har hand om den gravida kvinnan på mödrarådgivningen sen 1972. År 2023 står man i Finland inför en stor hälso- och sjukvårdsreform där både primär- och specialvård förs ihop under samma organisation som det sociala området och nöd- och alarmcentraler. De nya organisationerna kallas Välfärdsområden och får sin finansiering från staten.
Helena Nilvér, barnmorska PhD, Göteborgs universitet, Sverige
Vi har mycket att lära av de länder som står oss närmast geografiskt, historiskt och kulturellt. När vi kan förstå och se andras utmaningar blir vårt eget system tydligare.
I samtal med barnmorskor och forskare från de nordiska länderna blir det tydligt att vi brottas med många liknande problem, bland annat en ökad andel interventioner, centralisering av förlossningsvården med ökad resväg till förlossningskliniker och barnmorskebrist. Andelen induktioner i Sverige har ökat från i snitt 18 procent 2015 till 27 procent 2021 och igenomsnitt så får 55 procent av alla förstföderskor med spontan förlossningsstart oxytocinbehandling. Det blir mer och mer ovanligt med förlossningar utan några medicinska interventioner. Det gör att det blir svårt att se och förstå de delar av förlossningen som faktiskt är normala och där vi inte bör intervenera. Forskning behövs som visar på hur den fysiologiska födelseprocessen kan stärkas, särskilt med tanke på centralisering och ökande andelen interventioner. Det är ett av flera viktiga områden som vi kan lära av och arbeta gemensamt med inom de nordiska länderna.
Tine Schauer Eri, jordmor PhD, försteamanuensis, Oslo Metropolitan University, Norge
Jordmorfag har funnits en kort tid i Norge där de första avhandlingarna inom barnmorskans kompetensområde kom 1996 och 2006. Det är viktigt med barnmorskor med hög kompetens inom forskning och utveckling för att kunna utveckla områdets teoretiska grund, dess kärnvärden samt ontologi och kunskapsteori. Forskning och kunskapsutveckling är avgörande för en god praktik som kommer till godo för kvinnor, barn och familjer. Det är utmanande att den kunskap som finns om till exempel modeller för kontinuitet inte genomförs av myndigheterna. De nordiska länderna har mycket gemensamt men också en del olikheter både när det gäller forskningskompetens inom jordmorfag, implementering av kunskap och organisering av vården. Samarbete med de andra länderna är viktigt för att vi har olika lång tradition när det gäller kunskapsutveckling och vad vi har uppnått och därmed kan vi styrka och inspirera varandra.
Ellen Aagaard Nøhr, jordemoder PhD, professor, Syddansk Universitet, Danmark
Även om det danska jordemoderfaget kan glädjas över några helt unika möjligheter för de födande och barnmorskorna såsom rätt till hemförlossning, att föda med känd barnmorska vid många förlossningsenheter samt bra och likvärdig representation i avdelningarnas ledning, står det danska jordmorfaget inför många och närmast oöverstigliga utmaningar. Låg lön, stress och dåliga arbetsförhållanden, särskilt de mycket stora förlossningsavdelningarna i huvudstaden där många unga barnmorskor lämnar yrket efter bara några få år, samt den nuvarande bristen på barnmorskor förstärker dessa problem. Danska barnmorskor är stolta över utbildningsmodellen, som innebär direktutbildning i form av en 3,5 årig kandidatutbildning med starkt fokus på hälsofrämjande och normala aspekter av graviditet och förlossning, men nyutbildade barnmorskor kan vara sårbara när de möter en högspecialiserad riskfokuserad verklighet. Här kan vi lära mycket av våra nordiska kollegor som har en längre och mer allsidig klinisk utbildning och kanske står mer stadiga i ett föränderligt sjukvårdssystem. Det akademiska tänkandet och forskningstraditionen inom det danska jormorfaget är ungt och inte så utbrett inom kliniken så därför är stöd från barnmorskor från andra länder en stor hjälp och inspiration. Den självständiga nordiska barnmorskepraktiken med fokus på normala processer under graviditet och förlossning är unik i ett internationellt perspektiv, men den är nu hotad av högteknologiska förlossningsavdelningar och en defensiv medicin. Därför är det viktigt att nordiska barnmorskor enas och hjälper varandra med att beskriva sin praktik, teorier och metoder för att bevara och stärka det unika nordiska jordmorfaget.
Helga Gottfreðsdóttir, barnmorska, professor, University of Iceland
Ljósmóðurfræði har en kort akademiskt historia på Island där barnmorskeutbildningen blev en universitetsutbildning 1996. År 2019 blev utbildningen en tvåårig masterutbildning som kräver en fyrårig sjuksköterskeutbildning med kandidatexamen för att antas till. Det har inte alltid funnits en enad bild av hur barnmorskor ska utbildas för bästa resultat där några upplever att omvårdnad påverkar för mycket både under utbildningen och inom praktik. Under senare tid har förlossningsvården förändrats, i ett 20-årsperspektiv har andelen epidural ökat från 25 procent till 50 procent och andelen induktioner från 15 procent till nästan 30 procent. Denna process ger utmaningar till utbildningen där fokus är att stödja den normala processen. Barnmorskor definierar sin professionella autonomi som att stödja normal förlossning även om deras roll är att stödja kvinnor under graviditet och förlossning oavsett komplikationer. Därför är en klar förståelse av vad normal förlossning innebär viktigt för barnmorskors praktiska område, för deras dagliga kliniska arbete och kvaliteten på den vård som ges till födande kvinnor. Mycket av forskningen inom ljósmóðurfræði på Island handlar om dessa frågor, några i samarbete med andra Nordiska länder som också har samma situation. Utmaningarna i framtiden är framför allt hur man kan överföra kunskapen till kliniska sammanhang och stödja barnmorskor att ta plats där beslut och riktlinjer tas när det gäller utvecklingen av vården.
Ingela Lundgren
Barnmorska, professor emerita i reproduktiv och perinatal hälsa Göteborgs universitet och professor II (20%) i jordmorfag vid Norges arktiska universitet Tromsö
ingela.lundgren@gu.se
Ellen Blix
Barnmorska, professor i jordmorfag
Det helsevitenskapelige fakultet, OsloMet, Oslo
ellblx@slomet.no
_______________________________________________________
Artikeln är publicerad i Jordemodern nr 1 mars 2023
_________________________________________________________
