Ett gäng barnmorskor lyfte från Arlanda den 29 april för att uppleva Island och förkovras sig i reproduktiv, perinatal och sexuell hälsa. Jag var frustrerad över att SAS piloter strejkade för bättre villkor. Vad ska vi barnmorskor göra för att få våra röster hörda?
Svenska Barnmorskeförbundet har tagit tag i frågan genom att bilda fackförening i samarbete med SRAT. Det är hoppfullt, men mitt tålamod är inte alltid på topp. Jag är mycket väl medveten om att jag och många barnmorskor med mig behöver ha tålamod, samtidigt som vi måste arbeta strategiskt och systematiskt för att förbättra villkor och arbetsmiljö för barnmorskor i Sverige. Att åka till NJF-konferensen på Island var ett steg i rätt riktning. Forskning, förbättringsarbete och kliniskt arbete behöver gå hand i hand med professionsutveckling och villkorsfrågor.
Jag och fyra andra barnmorskor hade hyrt en liten Hunday i20 som skulle ta oss från punkt A till B, men också ge oss en möjlighet att fånga tillfället i flykten och uppleva en del av Island.
Ingen tid att förlora
På Keflaviks flygplats knödde (göteborgska) vi in oss med olika storlek på bagage i våra knän och där det gick.
Så körde vi ut i lavalandskapet. Alla lika förväntansfulla och exalterade över att vara tillsammans och ostört kunna prata barnmorskeri. Som chaufför gällde det att parera vägval med att få min röst hörd i professionsdebatten.
Hur implementerar vi forskning? Vilken kompetens krävs för att kunskapen skall löpa som en röd tråd från ett forskningsresultat och hela vägen ner på golvet där implementeringen måste ske för att få betydelse för kvinnor, barn och deras familjer? Hur värdesätter vi klinisk skicklighet jämfört med forskarkompetens? Hur främjas och tillvaratas reell barnmorskekompetens i kopplingen mellan universitet, forskning och klinik?
Alla barnmorskor behövs
Jag beundrar barnmorskor som forskar och jag beundrar barnmorskor som är kliniskt skickliga. Allra högst värderar jag personligen de barnmorskor som både forskar och arbetar kliniskt på golvet. Jag vill säga att vi är överens om att de är alldeles för få i dag.
Dessa barnmorskor behöver prioriteras villkorsmässigt. Jag är inte lika säker på att vi är överens om att skapa jämlikhet mellan klinisk skicklighet och forskarkompetens.
Vi är överens om att alla barnmorskor behövs, och fler därtill. Alla kan inte vara bäst på allt och den som vill kan fokusera på det ena eller det andra – forskning, klinik, utbildning. För mig som arbetat mycket kliniskt och mycket med förbättringsarbete och dessutom läst och tagit till mig mycket forskning, utan att själv forska, är glappet tydligt och alldeles för stort.
Precis som en del familjer önskar en kontinuerlig vårdkedja, önskar jag ett tydligare samarbete mellan forskande barnmorskor och kliniskt verksamma barnmorskor. Ett jämlikhetstänk dem emellan och fler barnmorskor som både skriver vetenskapliga artiklar OCH själva, på golvet, med de födande, exempelvis avstår från att utföra en amniotomi utan medicinsk indikation.
Ibland körde jag fel, ibland hamnade vi rätt
Det blev flera turer i lilla bilen, med olika konstellationer av barnmorskor som passade på att njuta av Islands naturkrafter och samtidigt nätverka för reproduktiv och sexuell hälsa.
Ibland körde jag fel. Det skyller jag på givande samtal kring barnmorskeri, väl värt omvägarna. Ibland hamnade vi helt rätt både i naturen och i samtalen.
Efter flera varma bad och påfylld med forskningsresultat och många förlösande skratt senare, är nu bilen återlämnad och jag tillbaka på golvet bland de födande. Där mår jag allra bäst.
Jag är också än mer övertygad om vikten av att inte intervenera utan indikation, att ha tålamod med födandet, och om att vår profession inom en rimlig tid kommer att värdesättas utifrån den kompetens vi har.
