När vi välkomnade allt fler somaliskfödda kvinnor och familjer på Kvinnokliniken i Falun gjorde vi en fall-kontrollstudie för att på ett bättre sätt förstå graviditetsrelaterad hälsa och utfall. Det blev upptakten till min avhandling ’Moving On’ and Transitional Bridges.
Syftet med min forskning var att få en djupare förståelse för somaliskfödda kvinnors hälsa och behov i samband med graviditet och barnafödande under de parallella processerna migration och barnafödande. Ett speciellt fokus var våld, välmående och mötet med kvinnohälsovården i Sverige.
Fallkontroll-studien (artikel I) med 258 medicinska journaler från somaliskfödda kvinnor och 513 journaler från svenskfödda visade att de somaliskfödda kvinnorna initierade sina mödrahälsovårdbesök senare under graviditeten och gjorde färre besök jämfört med de svenskfödda kvinnorna. De vårdades i högre utsträckning för kraftigt graviditetsillamående men rapporterade i mindre utsträckning psykisk ohälsa samt psykiatrisk behandling före och under graviditet. Mindre medicinsk smärtlindring användes vid de somaliskfödda kvinnornas förlossningar och fler förlossningar avslutades med akut kejsarsnitt. Större andel barn med lägre födelsevikt återfanns i den somaliskfödda gruppen.
Studien födde flera frågor
Därför blev studie två (artikel II och III) en intervjustudie med somaliskfödda kvinnor där de fick dela egna uppfattningar och erfarenheter av barnafödande, våld och välbefinnande före och efter migration från en krigszon. 25 intervjuer utfördes med kvinnor varav de flesta bott mindre än fyra år i Sverige. Intervjuerna baserades dels på kvinnornas egna livsberättelser, dels på en fiktiv berättelse som öppnade upp för att på ett mindre laddat sätt även kunna samtala om våld. Vi använde tolk vid flertalet intervjuer. Materialet delades upp i två artiklar; artikel II med ett pre-migrationsperspektiv, artikel III med ett post-migrationsperspektiv.
Bärande för välbefinnandet i det nya samhället var en pragmatisk ”moving on”-attityd där moderskap, sociala nätverk, tron på mening samt praktiskt stöd var viktiga byggstenar.
Kvinnorna beskrev hur det politiska våldet genomsyrat alla nivåer i samhället och hur brutna samhällsstrukturer lett till rotlöshet, begränsad hälso- och sjukvård och obefintligt statsbaserat stöd till kvinnor som utsatts för våld. Detta förstärkte tilliten till sociala nätverk, egen uthållighet och gudsförtröstan före migration (II). Efter migration (III) fortsatte kvinnorna applicera strategier från tiden före migration samtidigt med en gradvis integrering av nya resurser. Bärande för välbefinnandet i det nya samhället var en pragmatisk ”moving on”-attityd där moderskap, sociala nätverk, tron på mening samt praktiskt stöd var viktiga byggstenar. En tacksamhet för förebyggande mödrahälsovård dominerade, men balanserades av ett nytt fokus på risker som också kunde framkalla en ny sorts oro, framför allt i de fall då budskapen från hälso-och sjukvården inte samstämde med budskapen från sociala nätverk. De beskrev hur juridiskt skydd för kvinnor gav en ny trygghet, men också hur en förändrad maktstruktur i partnerrelationen ställde nya krav på dialog och samarbete. Barnmorskan associerades mer med medicinsk vård än med frågor om övergripande välmående eller våld, men sågs samtidigt som en resurs till information om stödstrukturer i det nya samhället.
I studie tre (artikel IV) intervjuades 17 barnmorskor inom mödrahälsovård i mångkulturella områden med syftet att utforska hur de arbetade med våldsfrågor i vårdmöten med somaliskfödda kvinnor. Barnmorskorna strävade efter att fokusera på den individuella kvinnan, bortom etnicitet eller kulturella skillnader. De beskrev hur de sällan mötte pågående våld, och beskrev möten med resursstarka kvinnor, trots deras bakgrund som präglats av krig och flyktingskap. Samtidigt lyfte de fram barnmorskans brofunktion vad gällde information kring lagar, rättigheter och stödsystem vid våldsutsatthet och för kontakter mellan nyanlända kvinnor utan socialt nät. De guidades av erfarenhetsbaserad kunskap och kollegialt stöd och navigerade mellan olika definitioner av våld, sätt att hantera svårigheter i livet samt annorlunda sociala strukturer. Delat språk, tillitsfulla relationer, tålamod och nätverkande beskrevs som viktiga komponenter i arbetet med våldsfrågor i relation till somaliskfödda kvinnor.
Avslutning
De sista åren har vi i Sverige välkomnat fler migranter än tidigare från olika oroshärdar i världen. Att integrera tidigare välfungerande strategier med nya resurser är en individuell process som kan se olika ut, där barnmorskan för kvinnor och familjer ofta är en tidig och naturlig länk till det nya samhället. Våra fynd av senarelagt vårdsökande samt mer komplicerade graviditetsutfall och osäkerhet i vårdmöten belyser behovet av riktat stöd. Pragmatiska strategier med fokus på att gå vidare indikerar kapacitet att hantera våld och stress, samtidigt behöver dessa strategier balanseras mot ibland outtalade behov i vårdmötet. Samarbete, över professionsgränser samt med lokala nätverk, kan bidra till ett mer relevant stöd för nyanlända kvinnor och familjer i balansen mellan flera världar.
’Moving On’ and Transitional Bridges
Studies on migration, violoence and wellbeing inencounters with Somali-born women and the maternity Health care in Sweden.
Artikeln är tidigare publicerad i Jordemodern nr 11 Nov 2017.
__________________________________________________________________
Ulrika Byrskog disputerade oktober 2015 vid Uppsala Universitet och arbetar på Högskolan Dalarna med internationella projekt för att stärka barnmorskeprofessionen i låginkomstkontexter (för närvarande i Bangladesh), samt som postdoc i projektet Hooyo. Hooyo betyder mamma på somaliska och projektet syftar till att undersöka om mödravård i grupp kan bidra positivt till vårdupplevelse, psykiskt välbefinnande, vårdsökande samt graviditetsutfall för kvinnor/familjer efter migration. Hooyo är ett samarbetsprojekt mellan Landstingen i Dalarna och Stockholm, Karolinska Institutet samt Högskolan Dalarna.