I mitten av september samlades ett gäng förtroendevalda barnmorskor verksamma på olika ungdomsmottagningar runt om i Sverige för facklig utbildning.
Två barnmorskor var med på länk men annars var mötet på plats på Svenska Barnmorskeförbundets kansli i Stockholm. Mattias Torell, biträdande förhandlingschef SRAT, ledde utbildningen. På plats fanns även Maria Norden Norman, regionsövergripande fackligt förtroendevald i Stockholm SRAT/Svenska Barnmorskeförbundet, Erica Solheim, vice ordförande Svenska Barnmorskeförbundet och mot slutet av dagen anslöt även barnmorskan Hanna Möllås, leg. psykoterapeut och sexolog, för ett samtal om vikten av barnmorskan på ungdomsmottagning.
Det var otroligt roligt och inspirerande att mötas och få ta del av varandras olika verksamheter. Vi delar alla kärleken till arbetet och våra ungdomar men det är tydligt att förutsättningarna, organisationsformerna och villkoren för att bedriva ungdomsmottagning skiljer sig åt.
På schemat för dagen stod: genomgång av viktiga förändringar gällande kollektivavtalet Allmänna Bestämmelser och framåtblick kring de regler som gäller dygnsvila. Sedan genomgång av samverkan och dess koppling till MBL (medbestämmandelagen) med betoning på det arbete som parterna initierat kring friskfaktorer. Avslutningsvis, genomgång av den lokala löneprocessen och förankringen som den har i HÖK T. Utbildningsdagen vävdes ihop med givande diskussioner, jämförelser regioner emellan och reflektioner.
När det gäller samverkansavtal konstaterade vi att det ser väldigt olika ut på våra respektive mottagningar. Trots att vi var en relativt liten grupp på plats, visserligen med spridning från norr till söder men långt ifrån alla regioner var representerade, såg vi flera olikheter (även) rörande samverkan. Allt ifrån någon form av SACO-lösning till att enskilda förbund företräder. Mattias Torell betonade att hur lösningen än ser ut finns förhandlingsskyldighet gentemot fackliga parter, det vill säga SRAT. MBL fullgörs av arbetsgivaren genom samverkan och därav är det viktigt att vi finns i dessa forum.
Huvudmannaskap för ungdomsmottagningen kan innehas av kommun, region eller drivas i privat vårdgivares regi. Detta betyder att det kan se olika ut i olika regioner och kommuner runt om i landet, men ibland även inom samma region. Budgetanslagen och ramarna skiljer sig åt. Vem är huvudman och vem avgör verksamhetens framtid och upplägg? Vi enades om att det är svårt att få en överblick över alla ungdomsmottagningar i Sverige men att frågan är viktig, särskilt i besparingstider.
Var finansieringen kommer ifrån, och hur, påverkar i hög grad arbetsupplägget. Många ungdomsmottagningar har till skillnad mot många andra mottagningar inte samma press på att ta emot så många besök och/eller med så korta besök som möjligt. Detta tack vare ett system som genererar en viss summa pengar beräknat på antalet individer i en viss ålder folkbokförda i en kommun. Det är väldigt bra då det möjliggör ett mer hälsofrämjande, holistiskt arbetssätt med längre besök och är något vi ska värna om. Men, det är inte verkligheten för alla. Det finns inte heller någon garanti att det kommer få fortsätta på detta sätt.
En ungdomsmottagning består vanligtvis av barnmorskor och kuratorer och ibland även läkare och psykologer. De olika yrkeskategorierna på en och samma mottagning kan ha olika arbetsgivare, till exempel kan barnmorskan vara regionsanställd och kuratorn kommunanställd. Skillnader mellan kommun och region kan försvåra arbetet till exempel i frågor om journalkrav, journalsystem och möjlighet till informationsutbyte. För den unga är det en stor fördel om det går att få hjälp med till exempel svår mensvärk, trång förhud, stressproblematik och ätstörning på en och samma plats och därför är det viktigt att hitta fungerande lösningar för ett smidigt samarbete.
FSUM, Föreningen för Sveriges ungdomsmottagningar, är en ideell förening vars huvudsakliga uppgift är ”…att stimulera till utveckling av befintliga ungdomsmottagningars verksamheter genom att verka för att dessa får en bred yrkesrepresentation och hög kunskapsnivå”. FSUM har skapat en handbok och utformat riktlinjer. Dessa är dock inte tvingande utan kan ses mer som rekommendationer. Vi diskuterade om det kanske borde vara det – om lösningen ligger i nationella riktlinjer? Med tanke på att ungdomsmottagningarna runt om i landet har olika upplägg och förutsättningar skulle möjligtvis gemensamma riktlinjer kunna skapa en tydlighet kring arbetet, en kvalitetssäkring.
Vad tror ni andra ungdomsmottagningsbarnmorskor därute?
Avslutningsvis diskuterade vi varför det tycks vara färre fackligt anslutna i öppenvården jämfört med slutenvården och i synnerhet på våra ungdomsmottagningar. Kan det bero på att det fackliga arbetet har kommit att associeras framförallt med undermåliga arbetsvillkor och förlossningsbarnmorskans möjligheter att få äta lunch och hinna med toalettbesök? Den typ av problem som inte vanligtvis finns på ungdomsmottagningar. Vi får dock inte glömma bort att våra lagstadgade rättigheter såsom betald semester och föräldraledighet med mera är resultatet av idogt fackligt arbete som vi behöver försvara för att bevara.
Vi tror att hjärtefrågorna på ungdomsmottagningarna skiljer sig från slutenvårdens. Ungdomsmottagningsbarnmorskan har en unik och mycket viktig roll i barn, ungdomar och unga vuxnas liv. Vi behöver synliggöra vår kompetens, beskriva våra arbetsuppgifter för vår egen skull – men även för ungdomarnas. Ungdomarna behöver få kännedom om vad de bör ha rätt till.
Om det inte är tydligt för beslutsfattare vad en ungdomsmottagning gör och den legitimerade barnmorskans roll på densamma, är steget att stänga ned eller kanske inte ens öppna upp, att flytta personal från ungdomsmottagning till barnmorskemottagning eller förlossningsvården, inte så svårt att ta. Ytterst handlar det om jämlik vård för våra ungdomar.
Ungdomsmottagningsbarnmorskan har en fantastisk möjlighet att följa och stötta under den unga personens formerande år. Vi möter killar och tjejer, trans och ickebinära. Vi möter barn, ibland så pass unga som 9-åringar (menarche), ungdomar och unga vuxna. Ungdomsmottagningsbarnmorskan behöver såklart ha kunskap inom gynekologi, preventivmedel, STI etc. men även andrologi, klinisk sexologi och sexologi samt ungdomspsykologi bara för att nämna några områden.
Frågan är hur pass mycket barnmorskeutbildningen rustar studenterna för arbetet inom sexuell hälsa? Om barnmorskeutbildningen någon dag faktiskt blir en femårig direktutbildning ökar möjligheterna att bredda kursplanen. Kanske kommer det till och med även bli möjligt att välja en bana på barnmorskeutbildningen som leder till legitimerad ”sexuellhälsobarnmorska”…
Kajsa Persson Kay
Barnmorska, Ungdomsmottagningen Botkyrka,
förtroendevald SRAT/Svenska Barnmorskeförbundet,
styrelseledamot lokalföreningen Stockholm
