Barnmorskor måste engagera sig i mer än professionsfrågorna även lokalt. Det handlar om det egna engagemanget. Det menar Kerstin Belfrage, tidigare ”barnmorskan på Vårdförbundet”, i ett samtal med Jordemoderns redaktör Margareta Rehn.
Kerstin Belfrage är pensionär sedan några år tillbaka. Innan dess arbetade hon på Vårdförbundet som förbundsombudsman och professionssakkunnig barnmorska. Hon har under sin tid hunnit med flera olika förbundsordföranden i Vårdförbundet och i Svenska Barnmorskeförbundet.
– Det är politiken som måste komma överens.
Kerstin Belfrage nämner tjänstemannens okränkbarhet och poängterar att när en ny riktning ska dras fram så måste det ske på politisk nivå och i samarbete mellan den fackliga och den professionella sammanslutningen. I sitt arbete som tjänsteman på Vårdförbundet hade hon tät kontakt med Svenska Barnmorskeförbundets kansli gällande de barnmorskefrågor som organisationerna gemensamt arbetade med. Det gällde även internationella och framför allt europeiska samarbeten och kontakter med barnmorskeorganisationer, fackförbund och professionsorganisationer. Gemensamma frågor kunde vara utbildningspolitik och samarbeten kunde handla om remissyttranden, vård- och professionsfrågor och organisationspolitiska ställningstaganden.
Kerstin är legitimerad barnmorska med både klinisk och facklig erfarenhet. Hon har även en bakgrund inom Svenska Barnmorskeförbundet. Hon var student 1974-75 och minns diskussionen inför att barnmorskeförbundet skulle ansluta sig till en centralorganisation. Då röstade hon på Saco. Det blev TCO och SHSTF. Kerstin blev tidigt fackligt aktiv och förtroendevald och hon arbetade på Vårdförbundet i 18 år.
Bodelning
Sedan den definitiva bodelningen mellan Vårdförbundet och Svenska Barnmorskeförbundet år 2000 konstaterar hon att professionsfrågorna har stärkts genom att barnmorskeförbundet har byggt upp en professionsorganisation av barnmorskor. Kåren har numera flera egna forskare och sakkunniga inom professionen.
Vårdförbundet är inte heller detsamma som för 18 år sedan.
De senaste åren har vi sett och läst om ett utbrett allmänt missnöje vad gäller fackliga frågor som rör inte bara barnmorskor utan i stort sett samtliga yrkesgruppers arbetsmiljö, villkor och lön. Ett missnöje som är gemensamt för i stort sett alla offentliganställda. Barnmorskekåren står också inför ett generationsskifte.
Den svenska modellen
Alla fackförbund tillhör en centralorganisation, i barnmorskornas fall TCO eller Saco. Så ser det fackliga landskapet med den svenska modellen ut idag. I den svenska modellen ingår vid förhandlingar arbetstagarsidan (fackförbundet) och arbetsgivarsidan (SKL/Sveriges kommuner och landsting för offentligt anställda).
Den svenska modellen innebär alltså att professionsorganisationen som kan de specifika kompetens-, utbildnings- och yrkesfrågorna inte har någon formell plats vid förhandlingsbordet eller automatiskt bjuds in till de politiska samtalen.
När jag diskuterat frågan om ett fackförbund för barnmorskor med kollegor har jag ibland hört sägas att; javisst, Barnmorskeförbundet kan bilda eget fackförbund, men då borde det nya fackförbundet vara helt fristående, ett helt eget, inte ingå i ett annat förbund (SRAT). Varför kan vi inte vänta och bli ett helt eget fackförbund?
Den utredning som Svenska Barnmorskeförbundet gjorde på uppdrag av förbundsstämman 2015 kom fram till att Svenska Barnmorskeförbundet i dagsläget inte kan bli ett helt eget och fristående fackförbund. Det finns inte ekonomi för det, ingen strejkkassa – Vårdförbundet vill inte ”släppa” barnmorskorna – och Svenska Barnmorskeförbundet har inte någon egen förhandlingsrätt.
Barnmorskeförbundet-SRAT
Barnmorskeförbundets fackförbundsutredning har kommit fram till att förbundet kan ingå som yrkesförening i fackförbundet SRAT – Saco. På så sätt kan barnmorskeförbundet påverka och driva fackliga frågor för barnmorskeprofessionen utifrån sin egen profession och professionspolitik.
Det blir en plattform för att driva professionens frågor och intressen men det gör samtidigt att alla som vill vara med i Svenska Barnmorskeförbundet också väljer ett fackförbund – inte som nu ”bara” en professionsorganisation. Vi är då tillbaka till den situation vi hade innan bodelningen med Vårdförbundet, då det krävdes medlemskap i facket (Vårdförbundet) för att vara med i yrkesförbundet (Svenska Barnmorskeförbundet eller Svensk sjuksköterskeförening).
Om Svenska Barnmorskeförbundet också blir en fackförening får vi en liknande situation som den i Norge där det finns två fackförbund som organiserar (kliniskt verksamma) barnmorskor. Den Norske Jordmorforeningen är den största fackföreningen för barnmorskor och barnmorskestuderande och ingår i det nordiska barnmorskeförbundet NJF.
Kerstin Belfrage som fortfarande är medlem i Svenska Barnmorskeförbundet kommer inte att följa med in i SRAT om Barnmorskeförbundet blir ett fackförbund – hon jobbar inte längre och kan inte se vad hon skulle ha för nytta av det som pensionär.
Kerstin påpekar att barnmorskeförbundet blir en medlemsförening i SRAT och enligt vad hon har läst sig till så arbetar SRATs medlemsföreningarna med yrkesfrågor och kompetensutveckling. Det är SRAT som är den fackliga organisationen – fackförbundet – och som sedan samordnar förhandlingsfrågorna tillsammans med övriga 15 fackförbund inom Akademikeralliansen. Idag är Vårdförbundet den förhandlande parten med egen teckningsrätt av kollektivavtal för medlemmar i fyra yrkesförbund med mer likvärdiga arbetsgivare och arbetsförhållanden.
Kerstin tror att om barnmorskeförbundet blir en fackförening, medlemsförening inom SRAT, finns en risk att barnmorskorna kan bli besvikna. SRAT samlar flera olika grupper och yrken, inte bara vårdprofessioner, så hur stor plats får egentligen barnmorskeförbundet och barnmorskorna inom SRAT och Saco? Blir det ett tydligare fackligt mandat eller försvinner barnmorskorna bland de övriga? Klarar Svenska Barnmorskeförbundet av kostnaderna eller blir det en (för) hög medlemsavgift för medlemmarna?
Det är frågor som Kerstin ställer sig.
Finns det en risk för att barnmorskorna blir besvikna? Kan det bli sämre för barnmorskekåren? Kommer Barnmorskeförbundets röst att tystna?
– Mycket handlar om det fackliga engagemanget hos barnmorskor själva. Om inte engagemanget finns där för att driva de fackliga frågorna är risken stor att barnmorskorna fortsatt blir besvikna, även om vi byter facklig tillhörighet och blir våra egna, säger Kerstin Belfrage.
Fackförbund, yrkesförbund och professionsorganisation
Idag är Vårdförbundet ett yrkesförbund för som de själva säger fyra professioner och Svenska Barnmorskeförbundet är professionsorganisation (yrkesförbund) för barnmorskor.
Hur går det ihop?
– Det går ihop såtillvida att man måste tillhöra yrket barnmorska, biomedicinsk analytiker, röntgensjuksköterska eller sjuksköterska för att kunna vara medlem i Vårdförbundet – därmed yrkesförbund, säger Kerstin som svar på frågan
Vad som behövs för respektive profession kan se olika ut och det är professionen som kan frågorna och vet vad professionen behöver bäst. Det är argument som alla professioner använder i debatter.
I samband med Svenska Barnmorskeförbundets fackförbundsutredning har det bildats ett nationellt nätverk för fackligt förtroendevalda barnmorskor inom Vårdförbundet.
Det finns en barnmorskeblogg och särskilda sidor för respektive profession på Vårdförbundets hemsida. På Vårdförbundets centrala kansli fanns sedan tidigare en anställd barnmorska. Vårdförbundets lokalavdelningar har egna hemsidor där förtroendevalda bloggar. Två barnmorskor som skriver regelbundet är Åsa Mörner och Emma Jonsson. På Vårdförbundets kongress i maj 2018 valdes två barnmorskor in i förbundsstyrelsen, Åsa Mörner från avdelning Örebro och Marie-Charlotte Nilsson från avdelning Skåne. På kongressen deltog 18 barnmorskor av totalt 190 ombud (vardforbundet.se). Som nominerad till förbundsstyrelsen fanns i år även barnmorskan Elisabeth Lindblad från Norrbotten. Både Elisabeth Lindblad och Åsa Mörner har tidigare varit ledamöter i Svenska Barnmorskeförbundets styrelse (Lindblad 2013-2015 och Mörner 2015-2017).
Vårdförbundets fristående tidningen Vårdfokus skriver regelbundet om barnmorskor och har särskilda sidor för respektive profession. I samband med att Svenska Barnmorskeförbundets fackförbundsutredning tog fart 2018 skrev Vårdfokus om en förtroendevald barnmorska som tagit ställning och lämnat Svenska Barnmorskeförbundet och alltså inte längre är medlem i professionsorganisationen som specifikt arbetar med barnmorskans professions- och kompetensfrågor.
Vid Vårdförbundets kongress och val av ny förbundsstyrelse sa barnmorskan Åsa Mörner (vardforbundet.se) att det nu handlar mycket om professionsfrågor och att barnmorskor ska känna att Vårdförbundet tillvaratar professionsfrågorna. Några dagar senare (21 maj) skrev barnmorskan Emma Jonsson – som menar att barnmorskorna hör hemma i Vårdförbundet – på Barnmorskebloggen att förbundsstyrelsen tillsammans med nätverket för barnmorskor ska ta fram en strategi för att driva professionsfrågan.
Vårdfokus rapporterade att kongressen beslutat att Vårdförbundet ska fokusera mer på de rent fackliga frågorna som lön, arbetstider och arbetsförhållanden. Medlemmarna vill prioritera villkorsfrågorna.
Är numera även Vårdförbundet en professionsorganisation som självständigt klarar barnmorskans professionsfrågor?
– Nej, Vårdförbundet är ett yrkesförbund.
Om barnmorskeförbundet blir medlemsförening i SRAT och barnmorskorna väljer att lämna Vårdförbundet, men en större grupp barnmorskor stannar kvar i Vårdförbundet, då krävs en bättre täckning för professionsfrågorna både lokalt och centralt i Vårdförbundet, säger Kerstin Belfrage och tillägger att det då behövs fler anställda professionsföreträdare (legitimerade barnmorskor), fler professionshandläggare i organisationen.
– Det måste vara ett nära samarbete med professionsorganisationerna när riktlinjer och organisationspolitik ska skapas. Ett exempel är utbildningspolitik för respektive profession som måste diskuteras och tas fram gemensamt med professionsorganisationen. Även andra frågor kan vara gemensamma och måste diskuteras och förhandlas på förbundspolitisk nivå, inte på tjänstemannanivå. Sedan finns också det som är en gemensam grund, till exempel etiken och den (internationella) etiska koden, där organisationerna behöver samarbeta.
Ses barnmorskan som en specialistutbildad sjuksköterska bland andra? Eller ses vi som en egen profession? Finns det någon hållning och förbundspolitisk professionspolitik i Vårdförbundet?
– Under min tid på Vårdförbundet fanns inget annat politiskt ställningstagande än att barnmorskan är en egen profession, även om någon enstaka individ inte fullt ut förstod eller höll med om det. Det kan också bero på att många barnmorskor hävdar vikten av sin legitimation som sjuksköterska. Vi barnmorskor har kanske inte alltid själva varit så tydliga med varför det blev så. Barnmorskeyrket var ju en direktutbildning till en bra bit in på 1950-talet.
Har facket en framtid med tanke på att många idag inte är fackligt anslutna över huvudtaget?
– Barnmorskor måste engagera sig i mer än professionsfrågorna även lokalt.
Det handlar om det egna engagemanget. För att få ett kollektivavtal måste vi vara en större grupp men de fackliga organisationerna har varit urusla på att förmedla vad som ingår i ett kollektivavtal, hur ett kollektivavtal uppstår och varför det är viktigt. Pengarna går alltid först för arbetsgivaren och landstingen har egentligen aldrig varit intresserade av kunskap och kompetens utan ser främst till de fackliga avtalsfrågorna och pengarna – budgeten. Facket behövs, för vem ska annars teckna kollektivavtal?
Idag diskuterar vi om Svenska Barnmorskeförbundet åter ska bli fackförbund.
Men det fanns en tid när Vårdförbundet ville lägga ner yrkesföreningarna, hade det hänt hade vi inte suttit här och diskuterat dessa frågor idag. Att lägga ner Svenska Barnmorskeförbundet och Svensk sjuksköterskeförening var ett förslag inom Vårdförbundet men Kerstin tror inte att det var särskilt genomtänkt eller förbundspolitiskt förankrat när det diskuterades, utan mer stod för vad några, en grupp inom Vårdförbundet, då tyckte. Det blev ju inte heller så den gången, yrkesföreningarna blev kvar och är idag etablerade professionsorganisationer: Svenska Barnmorskeförbundet och Svensk sjuksköterskeförening.
Den svenska barnmorskan
Inte alla förstår och vet betydelsen av utbildade barnmorskor, det gäller kanske både på klinik-, sjukhus- och landstingsnivå, bland politiker och andra beslutsfattare och kanske även bland den yngre allmänheten – de blivande patienterna. Det samhälleliga erkännandet måste hela tiden förtjänas, kanske även förklaras och ibland försvaras och återerövras.
Det har funnits utbildade barnmorskor i Sverige i över 300 år. Barnmorskeförbundet har funnits i drygt 125 år. Fackförbundet (SHSTF) Vårdförbundet sedan mitten av 1970-talet.
Finns barnmorskan om ytterligare 100 år?
– I vissa stunder tänker jag, det är inga problem, vi kommer att finnas där, men, kanske inte. Är barnmorskan självklar eller börjar vi bli otydliga?
Barnmorskan är som yrkesgrupp underordnad, så ser maktstrukturen ut och det är ingen som vågar sätta sig emot läkargruppen. Det finns även sedan gammalt ett slags konkurrensförhållande mellan sjuksköterskor och barnmorskor.
Betraktas vi som obstetriska sjuksköterskor eller en egen profession med skyddad yrkestitel och ensamrätt till yrket? Finns det risk att barnmorskan blir en otydlig – utbytbar – yrkeskår?
– I Sverige har vi legitimerade barnmorskor, inte obstetriska sjuksköterskor.
Jag skulle önska en 5-årig direktutbildning till barnmorska. Behovet av och fördelarna med en sådan blev tydligt när jag tog del av barnmorskan och forskaren Evelyn Hermanssons presentation i samband med Vårdförbundets och Svenska Barnmorskeförbundets gemensamma utbildningskonferens 2011.
En konferens som ledde till att Svenska Barnmorskeförbundets bildade utbildningsrådet och landets lärosäten med Evelyn Hermansson som sakkunnig utredde frågan om framtidens barnmorskeutbildning. (Red:s kommentar: det var Vårdförbundet med Kerstin Belfrage som initierade den gemensamma utbildningskonferensen 2011.)
– Jag tror att en direktutbildning skulle stärka barnmorskeprofessionen och även bidra till en bättre reproduktiv och perinatal och sexuell hälsovård. Sverige ska ha legitimerade barnmorskor, kompetenta och självständiga barnmorskor, säger Kerstin.
Helst vill Kerstin se en reformering av hela utbildningssystemet för vårdprofessionerna. Hon tänker sig att studenten väljer inriktning på vårdutbildning vid ansökan till universitetet. Samtliga läser exempelvis sedan grundläggande etik, anatomi, fysiologi, vetenskapliga teorier, statistik och forskningsmetodik gemensamt. Det skulle vara både bra och möjligt eftersom alla börjar på samma sätt och bör ha en gemensam grund menar Kerstin.
– Alla professioner ska arbeta tillsammans och samarbeta inom hälso- och sjukvården. Vi måste ha tilltro till varandra och respektera varandras kunskapsområden säger hon.
Har barnmorskan en framtid?
– Det måste finnas hopp! Vi måste fortsätta att lära av varandra och vara en tydlig yrkeskår, säger Kerstin. Kompetenta och självständiga barnmorskor.
En profession – en organisation?
Utredningen om ett framtida fackligt barnmorskeförbund har pågått sedan 2015. Mer öppet och intensivt sedan hösten 2017 då förbundsstämman fattade beslut om fortsatt utredning med en delvis annan inriktning – att fortsätta utredningsarbetet med syftet att Svenska Barnmorskeförbundet ska utveckla sin verksamhet att även verka som facklig organisation.
Under sommaren 2018 har debatten hettat till och Vårdförbundet har öppet kritiserat Svenska Barnmorskeförbundet – inte minst genom upprepade kommentarer i sociala medier. Det har påtalats att utredningen brister och att det saknas information och konsekvensanalys. I början av augusti skickade Vårdförbundet ut en egen broschyr med information och frågor och svar om barnmorskornas fackliga tillhörighet.
Många inlägg i debatten om ett framtida barnmorskefackförbund har varit känsloladdade. Det talas om splittring, vilket kanske är förståeligt eftersom solidaritet och sammanhållning kan sägas vara grundbultar och ledord inom den svenska fackföreningsrörelsen. Det hör inte heller till vanligheterna att den svenska fackliga kartan ritas om.
Hur det blir med det får vi svar på senare i höst.
______________________________________________________
Kerstin Belfrage jobbade på Vårdförbundet i Stockholm som förbundsombudsman i 18 år fram till sin pensionering 2013.
Namn: Kerstin Belfrage
Ålder: 67
Familj: Maken Hans och cairnterriern Mozart
Bor: Arbrå, Hälsingland
Blev sjuksköterska december 1972.
Blev barnmorska februari 1975.
Bakgrund och tidigare arbete:
Jag arbetade ett år som sjuksköterska i äldreomsorgen vid Kungshamns sjukhem. Har efter barnmorskeutbildningen arbetat inom BB- och förlossningsvården vid Centrallasarettet i Boden, förlossningsvården på Södersjukhuset samt BB-, förlossning och gynekologi i Nyköping. Har även arbetat på barnmorskemottagning i Boden och i Askersund.
Vikarierat på Röda Korsets sjuksköterskeutbildning, C-kursen i Boden, samt varit klinisk handledare för barnmorskestudenter vid barnmorskeutbildningen i Sundsvall med praktiken förlagd till Norrbotten. Jag startade tillsammans med en kollega psykoprofylaxundervisning som senare övertogs av barnmorskemottagningarna. Var också med och startade upp den första ungdomsmottagningen i Boden och bedrev undervisning i det akuta omhändertagandet av mor och barn i samband med ambulanstransport för ambulanspersonal i Norrbottens läns landsting.
Tidigare uppdrag i Svenska Barnmorskeförbundet:
Jag var ordförande i lokalföreningen Norrbottens Läns Barnmorskeförening under 1980-talet. I början av 1980-talet invald som suppleant i förbundsstyrelsen och efter ett par år ordinarie styrelseledamot. Har även fungerat som sekreterare och vice ordförande i olika perioder.
Tidigare uppdrag i Vårdförbundet:
I samband med ordförandeskapet i Norrbottens barnmorskeförening även adjungerad i SHSTFs sektion i Boden på egen begäran för att få ett närmare samarbete med SHSTF som var den fackliga organisationen. Blev efter ett par år invald som ordinarie styrelseledamot i sektionen och kassör samt revisor i länsavdelningen Norrbotten. Flyttade från Norrbotten 1993 till Örebrotrakten som vid tillfället hade landets högsta arbetslöshet i barnmorskekåren. Sökte då och fick ett vikariat som förbundsombudsman (handläggare) med fokus på barnmorskefrågorna vid Vårdförbundet Nationellt. Vikariatet övergick till en ordinarie befattning efter cirka ett och ett halvt år. Där blev jag kvar fram till pension.
___________________________________________________________
Barnmorskeförbundets fackförbundsutredning och framtida facklig organisering – om du idag skulle välja, vad vill du se i utredningsunderlaget innan du bestämmer dig?
Frågan om facklig tillhörighet är ingen ny fråga i Svenska Barnmorskeförbundet. Den har funnits med av och till under alla år. För att kunna ta ställning krävs en tydlig beskrivning av vilka överväganden som har gjorts och på vilka grunder besluten fattats. Finns en genomförd beskrivning av problembilden? Vem bär ansvaret för att problemen uppstått och har man försökt lösa dem på ett konstruktivt sätt? En tydlig beskrivning av nuvarande organisationstillhörighets fördelar och nackdelar samt den nya tilltänkta organisationens fördelar och nackdelar. SRAT består av 24 medlemsföreningar som arbetar med yrkesfrågor och kompetensutveckling med stöd av förbundskansliet. På vilket sätt kommer barnmorskornas villkorsfrågor att få ett större utrymme i ett fackförbund (SRAT) som idag inte har mandat att förhandla självständigt utan gör det i samarbete med 16 SACO-förbund inom ramen för Akademikeralliansen där de ska enas om de viktigaste förhandlingsfrågorna? Här behöver barnmorskeförbundet beskriva tydligt hur det blir.
Den nu tilltänkta lösningen kommer att kräva ett avsevärt mycket större fackligt engagemang av barnmorskor ute i landet än vad jag någonsin upplevt under mitt yrkesliv.
Viktiga fackliga frågor för barnmorskor – vilka frågor behöver en egen barnmorskepolitik/policy?
Svenska Barnmorskeförbundet har sedan mitten-slutet av 1990-talet utvecklats till en stark professionell organisation. Andelen disputerade kollegor ökar stadigt och förbundet tar tillvara den kunskapen. Barnmorskans kontinuerliga strävan efter ny kunskap medför att utbildningsfrågan är och förblir viktig även i framtiden.
Är utbildningen rätt utformad idag för att skapa den starka professionella yrkesutövaren? Det är således viktigt att fortsätta med den professionella kunskapsutvecklingen som idag stödjer sig mer och mer på forskningsresultat och mindre på den så kallade beprövade erfarenheten.
Hur ska vården vara utformad när det gäller den reproduktiva-, sexuella- och perinatala hälsan för att skapa de allra bästa förutsättningarna? Här är den professionella kunskapen ovärderlig. Den optimala vårdstrukturen kan dock inte bedrivas enbart med den professionella kunskapen, här är det viktigt att även fackliga perspektiv finns med för att skapa de bästa arbetsvillkoren för barnmorskekåren.
___________________________________________________________
