Det är en vacker eftermiddag i augusti 2019 och vi har samlats för att göra en spännande tidsresa inom barnmorskans yrkesområde. Just den här dagen har Svenska Barnmorskeförbundet ett finger med i spelet eftersom medlemmar, det vill säga barnmorskor, har bjudits in att möta en kollega – Barnmorskan på Skansen.
Vi står och väntar utanför järnhandeln när Hilda Ebba Andersson, distriktsbarnmorskan, plötsligt kommer gående med raska steg, ledande sin robusta cykel utrustad med en jättelik väska i brunt läder. Barnmorskan på Skansen börjar bli varm i kläderna nu, arbetar sin tredje säsong uppe på Skansenberget.
Hilda tar oss med på en kortare vandring i stadskvarter och mellan gårdar. Hon har kallats till förlossning i Statarlängan, det är bråttom och vi gör vårt bästa för att hålla jämna steg. Det är inte vilken promenad som helst utan vi ska färdas ända tillbaka till 1920-talet. Vi sneddar över det livliga Bollnästorget, kryssar bland turister som tittar intresserat på Hilda som med sin cykel och barnmorskeuniform sticker ut i kommersen bland souvenirer, karameller och nygräddade våfflor. Men det är inte bara Hilda som tilldrar sig besökarnas intresse, i bakgrunden soundcheckas det inför kvällens Allsång och de barnmorskor som tagit sig hit denna eftermiddag har nog också i tanken att sitta i publiken och sjunga med på genrepet.
Strax når vi Skogaholms herrgård och Hilda räds inte att korsa den stora grusplanen som breder ut sig framför herrskapsbyggnationerna. Gruset knastrar under våra fötter när vi tar rygg på Hilda, snart skymtar vi Hällestadsstapeln och alldeles därefter svänger vi in framför farstun till den faluröda Statarlängan. Hilda parkerar sin cykel och lyfter av den stora väskan med viss möda för att sedan ta längan i anspråk med självklar auktoritet.
Det är varmt när vi stiger in i farstun, grannfrun i parstugan har just satt kaffekitteln på vedspisen.
Det är varmt när vi stiger in i farstun, grannfrun i parstugan har just satt kaffekitteln på vedspisen. I en statarlänga finns det ett rum per familj, med en gemensam farstu där statarfamiljerna har varsitt kallförråd. Men vad i all sin dar, fru Johansson som ska föda sitt sjätte barn syns inte till, kanske är hon ute på åkern och arbetar ända in på födseln? Hilda ser tillfället att bjuda in oss tidsresenärer i familjen Johanssons mörka och trånga rum för en liten föreläsning om barnmorskans villkor i 1920-talets Sverige.
Hildas berättelse sätter barnmorskan som yrkeskvinna i centrum. Vi får ta del av hennes bakgrund som lantbrukardotter från Nyköpingstrakten och hon förklarar också anledningen till varför hon känner att hon måste bli barnmorska och hur hon får betala sin niomånaders utbildning med egna medel efter att hon gått miste om att gå som frilärling med uppehälle, böcker och instrument betalda av socknen.
Hilda blir klar med sin barnmorskeutbildning och på 20-talet får hon en tjänst som distriktsbarnmorska i Sörmland. Barnmorskebostället ingår i tjänsten – 2 rum och kök i samma hus som apoteket. Från och med 1920-talet får barnmorskor rätt till ersättning för det förbrukningsmaterial som används i förlossningsvården. När Hilda går i tjänst som barnmorska på 20-talet har hon en månadslön på 800 kr. Hon erhåller ålderstillägg efter fem år. En barnmorska får betalt om många barn föds eftersom de havandes familjer betalar efter taxa. I ersättningen ingår även vissa naturaförmåner. Lönen är inte stor men i bostaden ingår uthus, bränsle och fri tillgång till telefon, den är dock inte hennes egen men den finns i alla fall nära till hands i bostadshuset.
Det är inte lätt att hitta en vikarie och särskilt inte på sommaren…
I arbetsvillkoren ingår semester även om den ännu inte är lagstadgad, systemet med distriktsbarnmorskor erbjuder två veckors semester, men det finns en hake, för att Hilda ska få ta ut semester måste det finnas en vikarie för barnmorskan. Det är inte lätt att hitta en vikarie och särskilt inte på sommaren, följaktligen blir det inte så många uttagna semesterdagar för Hilda.
Hilda uppbär sitt yrke och sin prydliga uniform med stolthet. När barnmorskan rör sig utomhus ska hon vara representativ – alltid med kappan, den mörka armbindeln med vitt kors som visar att hon är barnmorska och huvudbonaden på – helt i enlighet med den respektabla kvinna av samhället som hon är. Ett annat omistligt kännetecken är barnmorskebroschen som bärs prydligt fastnålad i klänningen. Barnmorskan står för sedlighet, nykterhet och laglydighet – och det är förstås ingen tvekan om att Hilda i själ och hjärta är en god ambassadör för dessa ideal. Under kappan bär Hilda en enkel och bekväm klänning i ljusblårandigt så kallat systertyg av bomull med en vit löstagbar krage och vitt förkläde. Inomhus har hon en vit armbindel med kors i blått. Strumpor och robusta, ändamålsenliga skor ingår förstås i uniformen. När det drar ihop sig till förlossning kompletteras klädseln med en vit huvudduk.
På 1920-talet minskar födseltalen. Det råder arbetsbrist. Barnadödligheten ökar – cirka 52 barn per 1000 födda. Mödradödligheten ligger på 3 per 1000 födda. Dödligheten ökar främst på grund av spanska sjukan, influensor, infektioner och illegala aborter. Även kejsarsnitt är en bidragande orsak. Bekymmersamt är också att barnsängsfebern ökar i vårt land. Sverige som hade den bästa statistiken i Norden, suckar Hilda. Som barnmorska är det viktigt att känna till barnsängsfeberns orsaker – att det inte får slarvas med aseptiken. Kunskaperna om hygienens betydelse och att undvika smittor verkar ligga Hilda särskilt varmt om hjärtat då hon anförtror oss att hon förlorade sin egen mor i barnsängsfeber när modern födde Hildas yngsta syskon.
Som barnmorska är det viktigt att känna till barnsängsfeberns orsaker – att det inte får slarvas med aseptiken.
Vi inbjuds också i samtal och reflektion kring det vi får ta del av. Hilda plockar ur sin bruna väska och lägger prydligt upp instrumenten på en ren handduk. Vi får också undersöka utrustningen och ser exempelvis peanger, pincetter, saxar, nålförare, catgut, silkestråd och nålar i en instrumentlåda. Där finns också lavemangkärl med tillbehör, sterila navelband, nagelborste, lapislösning, våg, krysthållare, injektionsspruta, kateter, termometer, stetoskop – och inte minst barnmorsketratten. Hilda håller upp förlossningstången just som ett nyfiket barn tittar in genom dörren, men som vid åsynen av instrumentet försvinner lika snabbt som det dök upp, tången är så stor och rummet är så litet. Därefter får vi bläddra i en bok med handskrivna sidor som visar sig vara en journal – med i stort sett samma standardiserade uppgifter som det finns i dagens journal.
Efter en stund känner vi att Hilda vill återgå till sina sysslor, hon nämner åter aseptiken och vi förstår att instrumenten behöver kokas efter att vi vidrört dem. För många i gruppen börjar det dra ihop sig till en annan begivenhet – genrepet till Allsång på Skansen. Vi tackar Barnmorskan på Skansen för hennes tid och lämnar Statarlängan för att snabbt skickas tillbaka till 2019 utan att få reda på vad Hilda tycker om de högljudda artisterna som soundcheckar i bakgrunden. Hur det gick för fru Johansson att föda sitt sjätte barn fick vi inte heller reda på, det blir kanske en annan gång?
___________________________________________________________
Barnmorskan på Skansen
Under 2017 tecknade Svenska Barnmorskeförbundet ett avtal med Skansen om projektet Barnmorskan på Skansen. Syftet är bland annat att ge Skansens gäster kunskap om barnmorskans roll och betydelse för samhällsutvecklingen i Sverige. Barnmorskan gestaltas av volontärer med personlig erfarenhet av barnmorskeyrket som kulturhistoriskt klädd med stöd av föremål och miljöer förmedlar kunskap om yrkets historia, barnafödande och mödravård. Under 2019 har 15 pensionerade barnmorskor arbetat som volontärer på Skansen. Verksamheten har pågått från några helger på våren fram till oktober, med uppehåll under sommaren.
___________________________________________________________
