I höstmörkret sjuder det av aktivitet bland Sveriges barnmorskor. En stor andel av oss diskuterar på olika sätt vår gemensamma utredning kring att bli en fackförening.
Vid ett JA på förbundsstämman blir Svenska Barnmorskeförbundet en självständig facklig professionsförening inom fackförbundet SRAT – Saco. Jag vill särskilt betona vikten av att chefer och ledare följer med in i det nya barnmorskeförbundet. Er kompetens och särskilda roll är betydelsefull för hela professionen. Det finns plats för er och tillsammans kan vi skapa nya strategier för att tillgodose era särskilda behov. SRAT har stor erfarenhet kring chefer och ledare; en särskild tidning, nätverk och egna förhandlare från centrala kansliet om ni behöver hjälp. Resten bygger vi upp tillsammans genom att forma de nätverk och utbildningar som behövs.
Jag har återvänt till vår historia, till barnmorskan Johanna Hedén som tog initiativ till att barnmorskor från hela landet skulle träffas för ett möte där gemensamma frågor dryftades. Det var år 1886.
Året innan hade Johanna Hedén varit med och bildat Göteborgs barnmorskesällskap där hon blev ordförande.
Vid det första mötet på Södermalm i Stockholm diskuterades bland annat utbildningens längd, behovet av en pensions- och sjukkassa och varför förlossningsväsendet inte uppmärksammades mer. Barnmorskor kom från hela landet och lade tillsammans grunden till Svenska Barnmorskeförbundet.
Det fanns en stark drivkraft i att hålla yrkets fana högt och att outtröttligt värna vår kunskap och kompetens.
Första numret av förbundets tidskrift, Jordemodern, kom ut februari 1888.
Jordemodern blev barnmorskors egen tidning och fungerar på samma sätt än idag.
En profession – en organisation
Johanna Hedén och andra barnmorskor oroades över synen att ogifta barnmorskor var ”fallna kvinnor” eftersom man ansåg att det ingick i yrket att alla barnmorskor hade fött barn. Under många decennier har kampen förts för att höja statusen för vårt yrke och i dag har vi kommit långt med hjälp av våra tidigare barnmorskekollegor. Ändå får vi slåss för att få jobba evidensbaserat, till rätt lön och bra villkor. Ingenting får vi gratis men om vi är enade kan vi komma hur långt som helst. Precis som barnmorskorna som vid slutet av förra sekelskiftet till slut enades om stadgar och började styra sitt eget yrkesförbund (även om en läkare under ett antal år satt som ordförande).
Vad betyder vår barnmorskehistoria för dagens arbete och det beslut vi står inför?
Den betyder att vi finns och har funnits länge. Att vi som yrkeskår har organiserat oss på olika sätt i flera hundra år. Det betyder också att vi kan komma vidare. Vi är en profession, barnmorskor, och vi har vår yrkesstolthet och vårt kompetensområde.
Jag känner en djup samhörighet med alla de kvinnor som gått före oss i vårt yrke. Som slitit och byggt upp den grund vi har att stå på.
På förbundsstämma den 14 november röstar ombuden för Svenska Barnmorskeförbundets lokalföreningar och fattar beslutar om vår framtid – fackförening eller inte. Oavsett ja eller nej kommer vi att fortsätta att vara en stark och välutbildad kår för de kvinnor och familjer som behöver oss – och för våra kollegor.
Jag är övertygad om att Sveriges barnmorskor vet vilken väg vi bör välja.
___________________________________________________________
Svenska Barnmorskeförbundet reste stenen på Johanna Hedéns grav i Örebro och betalar gravens skötsel.
Läs mer om Johanna i Pia Höjebergs bok Syster Stork.
Kallelsen till det första allmänna barnmorskemötet i Sverige 1886 hittar du på barnmorskeforbundet.se under Barnmorska/Historia. Där finns också den första texten i det första numret av Jordemodern från 1888 att läsa.
300 ÅR I LIVETS TJÄNST
Sveriges barnmorskor 300 år
ISBN 978-91-633-8383-0
(2011) svensk utgåva
Beställ och köp boken via kansliet, mer information finns på barnmorskeforbundet.se
___________________________________________________________
