Barnmorskan Louise Lundborg

Doktoranddagboken: del 2

Följ doktoranden Louise Lundborgs dagbok där hon beskriver en barnmorskas resa från klinisk barnmorska och projektledare in i forskningsvärlden.

Louise Lundborg
Ålder 44
Blev barnmorska år 2007
Arbetat med: Framför allt förlossning, men även mödravård och projektledning.

2018

Januari 12

Läser studier, och det är så roligt. Jag ser hur de är utformade och börjar förstå hur olika delar hänger ihop och varför det är så viktigt att vi kan presentera forskning på det vi gör. Messar med Tove Wallström, en läkarkollega på SÖS, som snart disputerar. Hon ska skicka mig fler artiklar, för helt plötsligt ser jag också hur nära det vi forskar på hänger ihop. Hon forskar på induktioner, och jag tänker på alla nätter och resonemang vi haft kring dessa, vem som kommer igång och när. Vid sex centimeter, eller när då? Är det utebliven progress eller är hon inte igång i förlossning ännu…

Januari 15

Första möte med Mia Ahlberg och Katarina Åberg. Katarina har nyss disputerat, hon är också barnmorska, men har inte hunnit jobba så mycket kliniskt, såklart, det är ju så det funkar, man kan inte hinna göra allt. Vi lägger upp strukturen för våren med möten och aktiviteter. Mycket handledning. Och skönt att få ha en egen liten grupp. Jag får sociala tips från forsknings-enheten där vi befinner oss. Här pratar man inte med alla om allt, om man inte vill, man kan vara helt anonym. Väldigt nytt för en barnmorska, som varit på ett ställe i snart elva år, där man är vänlig och intresserad av varenda läkarstudent och kollega som kliver innanför dörren.

Januari 17

Skriver forskningsplan. Det går bra. Jag har skrivit en forskningsplan tidigare, som aldrig användes och som var väldigt olik den jag skriver nu, men jag känner ändå igen det. Ska skriva ett CV också. Det är väldigt mycket att göra och lära sig. Helt andra bekräftelseloopar än som förlossningsbarnmorska där man hela tiden får positiv bekräftelse av föräldrarna. Att forska är att göra något bra för kvinnors födande, förhoppningsvis ser vi det om fyra år, samtidigt så får man ju inte någon positiv feedback alls på att det man gör är viktigt. I alla fall inte av någon extern person.