Följ barnmorskan och doktoranden Louise Lundborgs dagbok där hon beskriver sin resa in i forskarvärlden.
Juni 2021
Om ett år ska jag disputera. Det innebär att jag nu har varit igång i tre år med mina doktorandstudier och äntligen börjar jag kunna se konturerna av min avhandling.
En balansgång mellan aktivism och evidens
Det är en process som är lik alla tidigare inlärningsprocesser som jag känner igen, jag reflekterar och minns så väl saker som jag aldrig trodde jag skulle klara av tidigare men som sedan blev en vardag; sjuksköterskeutbildningens PVK, provtagning av sjuka barn, omhändertagande av familjer i kris, lösa en navelsträng runt halsen vid förlossning. I stunder har jag önskat att jag aldrig påbörjade detta, för det är lite som hela livet är, ju äldre man blir desto mindre förstår man. Min kunnighet nu kring hur man utformar studier och kan minimera slumpfaktorn gör ju också att jag förstår att många av de slutsatser vi tidigare dragit är baserat på felaktiga utvärderingar. Det blir svårt att inte fortsätta undersöka vad som påverkar kvinnor och barn vid barnafödsel när man satt processer i rörelse. Men det är också en balansgång mellan aktivism och evidens som man behöver förhålla sig till. Det är inkorrekt att dra för stora slutsatser på de resultat man ser, och man behöver alltid känna efter, är detta rimligt utifrån min kliniska erfarenhet? Vad kan bli resultatet av det jag presenterar i denna studie, i relation till att någon förenklar tolkningen och gör en ”headline” av det?
Studie nummer två är accepterad
Jag har nu fått min andra studie accepterad för publikation, det är i en tidskrift som heter Scientific Reports, och studien handlar om BMI/ålder och förlossningstid.
Vad vi har kunnat göra som tidigare inte gjorts är att vi har kunnat mäta hur mycket BMI i kombination med ålder påverkar den totala tiden under öppningsskedet och även hela förlossningen. Både obesa och överviktiga kvinnor har en betydande längre förlossningstid, den ökar också om man är äldre men det som var speciellt som vi har sett var att förlossningstiden ökar även för unga obesa kvinnor jämfört med normalviktiga kvinnor. Det som är unikt med denna studie är att vi lyckats räkna ut tiden ur ett fyrdimensionellt perspektiv, istället för att säga; ”vi vet att tar längre tid för obesa” och ”vi vet att äldre har ökad risk för snitt” så har vi räknat på hur exakt hur mycket längre tid de behöver, och att det faktiskt är så att de behöver mer tid för att kunna föda vaginalt. Till exempel, vissa obesa kvinnor> 30 års ålder behöver cirka 1 timme mer än normal viktiga i samma åldersspann.
Att vi nu kan börja kartlägga mer och mer kring tid utifrån olika kvinnors fysiska förutsättningar kommer kunna hjälpa oss att nå till målet, att kunna individualisera kvinnors förlossningstid, det vill säga ge olika kvinnor olika mycket tid baserat på hennes egna förutsättningar, och inse att utebliven progress hos en kvinna inte alltid är likvärdigt med utebliven progress hos en annan. Vad är skillnaden mot det vi tidigare visste? Vi kommer inte i framtiden behöva generalisera och säga att ”du har ökad risk att få snitt” utan istället kommer vi kunna resonera mer individuellt genom att säga ”hon kommer behöva lite mer tid utifrån hennes fysiska förutsättningar och den tiden är cirka 1 timma ”. Det tycker jag är bra och väldigt coolt. Man kan säga att forskning är väldigt nördigt på många sätt, men också otroligt viktigt och efter covid så tror jag det blivit mer uppenbart för den breda massan.
En klubb för nördar
Jag presenterade sent i fredags kväll lite av min forskning på ett event som heter SPER (Society for Pediatric and Perinatal Epidemiologic Research), som är en klubb för nördar inom epidemiologi som forskar på mor- och barn-utfall, lite som Barnmorskors knep/knåp, tips och trix fast för forskare. Det var sent en fredag kväll, zoom och tidszoner. För tre år sen hade jag aldrig trott att de var så jag skulle tillbringa en fredagskväll men nu känns det helt OK, då hade ett föredrag på engelska bland dessa superforskare känts omöjligt (som navelsträngen som barnmorskestudent).
Nästa vecka presenterar jag en studie om förlossningstid på ICMs internationella barnmorskekonferens (International confederation of Midwives) men fram till dess så ska jag lära mig det som varit absolut svårast under hela min forskningsresa, att göra egna analyser i ett dataprogram (programmera).
Tankarna snurrar
Jag längtar också efter semester, rent fysiskt är det mindre slitsamt att forska mycket och jobba mindre kliniskt men man är aldrig ledig, tankarna snurrar konstant när man är forskare. Jag hoppas att kunna orka jobba lite extra i klinik på min semester, men jag har också skickat in min tredje studie och hoppas få tillbaka den med lite ändringar, vilket säkert sker under min semester.
I öronen i sommar ska jag lyssna på Give birth like a feminist av Milli Hill och varva det med Svärmodern av Moa Herngren, båda böckerna är ordinerade av barnmorskorna i min bokklubb/doktorandnätverket för barnmorskor. Jag smyger även in en supernördig podd om Causal inference, det hade jag aldrig kunnat förutse för tre år sen när jag började mina doktorandstudier.
