Följ barnmorskan Anna Halldelius när hon bloggar om sina doktorandstudier inom PICRINO och olika aspekter av stöd.
Namn Anna Halldelius
Ålder 34 år
Blev barnmorska år 2016
Arbetar på BB och förlossningen vid US i Linköping
Jag är en av medlemmarna i lokal styrgrupp för PICRINO som kickar igång under hösten 2023. Där har jag under 2022 varit med och översatt och anpassat LCG till svenska förhållanden, LCG-SE. En av de spännande sakerna med LCG-SE är att vi ska dokumentera huruvida kvinnan har någon närvaro av vårdpersonal på rummet.
Jag kommer i mitt doktorandprojekt att undersöka hur stöd påverkar bland annat smärtlindring, förlossningsupplevelse och graden av instrumentella förlossningar samt hur stödet påverkar den födandes upplevelse. Vidare ska jag undersöka barnmorskors syn på stöd under förlossning; vad påverkar i vilken utsträckning vi ger stöd och hur stödet ser ut?
Del 1: Snart doktorand på riktigt
2 januari 2023
Redan 2023. När jag i februari 2022 bestämde mig för att jag skulle doktorera inom PICRINO kändes året när allt skulle hända, 2023 så långt bort.
En jul- och nyårshelg har passerat med lite jobb och en bondförkylning.
Jag passar på att skicka lite mail för att få in de sista påskrifterna till blanketten för inrättande av forskarutbildningsplats – ”Välkommen till världen av miljoner underskrifter!” uttryckte min huvudhandledare det. Det svåraste hittills har varit att förstå pappersexercisen, det är så mycket påskrifter och blanketter – och jag är inte ens antagen än! Tur att jag har så många kloka människor runt mig som kan dubbelkolla att jag inte missat något steg i processen, för det känns alltför lätt hänt och bara tanken på att något sånt skulle kunna ställa till det ger mig lätt panik.
Jag läser artiklar om stöd och försöker göra det systematiskt. Efter tips från min bihandledare tittar jag specifikt på i vilken kontext är studien gjord, vem som ger stödet, hur stort urvalet är och vad är det för typ av studie. Ju fler artiklar jag läser, desto mer förstår jag vilket behov det finns för fler studier om stöd.
Jag kommer att forska på halvtid och jobba kliniskt resten. I den takten blir det disputation om ÅTTA år! Det känns ju som en halv livstid, men med tanke på att det gångna året har flugit förbi inser jag att de här åtta åren kommer att gå fortare än jag kanske önskar. Och jag kan nog inte ens börja förstå vad jag kommer vara med om!
15 januari
Inrättandet kom in till slut! Jag som tyckte att jag hade en evighet på mig, fick ändå lite lätt panik över påskrifter och skannade dokument hit och dit. Nästa steg nu är att på allvar fila på min forskningsplan, som ska vara färdig två veckor innan startseminariet, som jag inte vet när det blir av. Imorgon är det heldag med lokal styrgrupp för att planera våren och dagen efter det jobbar jag kliniskt igen.
20 januari
Inrättandet blev godkänt! Det betyder att jag nu på riktigt kan ansöka om att bli doktorand. Ett litet steg för mänskligheten men ett stort steg för mig!
