Blivande barnmorskans dagbok – från start till mål. Följ barnmorskestuderande Nina Dambergs resa från start till mål när hon bloggar om hur det är att bli barnmorska.
Coronatider
Jag vet att jag borde skriva om corona. Men allt handlar om corona just nu så jag drar mig faktiskt lite för det. Covid-19 ligger som en blöt filt över hela världen och jag känner en rädsla över hur framtiden, ekonomin och mänskligheten kommer se ut efter att denna pandemi förhoppningsvis lagt sig.
Vi är vid gott mod här hemma. Vårt liv är i dagsläget inte jättepåverkat av omständigheterna. Vi är mest hemma ändå men tar väl tillfället i akt att sänka ribban ytterligare. Det finns alltid dom som har det värre och som barnmorskestudent går jag runt med en rädsla för att handledare kommer att vara sjuka så jag inte får fortsätta min praktik – den verksamhetsförlagda delen av utbildningen. Eller så kommer samhället vilja ha tillbaka oss studenter för att arbeta som sjuksköterskor och vi tvingas pausa vår utbildning på obestämd framtid. Kanske har jag stuckit huvudet för långt ned i sanden eftersom det tog en stund för mig att bli personligt ”drabbad”. Men som för så många andra trillade det även in ”inställt” och ”avbokat” i min mejlkorg.
Jag fortsätter att baka mitt fröknäcke varje söndag och klättra varje måndag, springa mina kilometer varje vecka för att hålla fast i rutiner och för att inte mista balansen.
Som student är jag mest rädd för att bli sjuk och på så sätt missa mycket i ett redan pressat schema. Vad händer om jag blir smittad? Måste jag göra om hela den verksamhetsförlagda utbildningen i höst då? För i sommar ska jag ju jobba… men i höst är det återigen praktik och sen D-uppsatsen efter det. Kanske man inte kan ta barnmorskeexamen som planerat i så fall? Skolan har ordnat så undervisning sker via video och tentamen i antikonception på fredag får jag göra isolerad här hemma i lägenheten. Sista träffen i föräldrautbildningen blev inställd.
Vi anpassar oss, än så länge får vi gå vår praktik men vi ska varje dag gå in på universitetets hemsida för att se om läget har förändrat sig. Man lever för dagen och planerar så lite som möjligt för att inte bli sjuk och bli tvungen att stanna hemma från den verksamhetsförlagda utbildningen – praktiken – i en vecka på grund av en snuva. Jag har snart haft sju veckor på förlossningen och hoppas såklart på att kunna fullfölja hela praktiken.
Samtidigt får jag dåligt samvete för jag vet att vår kompetens behövs där ute. Shout out till kollegor och vårdpersonal i hela Sverige och övriga världen som varje dag lämnar sin familj hemma och står redo för att handla och behandla. Jag beundrar varenda en!
Men det är viktigt att komma ihåg att bara för att man valt att arbeta inom hälso- och sjukvården betyder det inte att man är en superhjälte eller har superkrafter. Vi är också bara människor, vi kan inte trolla, det är nåt som jag tror politikerna måste inse.
Vi önskar, kräver och förtjänar bättre arbetsförhållanden, högre lön och rätt till återhämtning. Förändring måste ske nu om man inte önskar uppsägningar, sjukskrivningar och en riktigt mörk framtid för svensk hälso- och sjukvård framöver. Det är en unik och speciell situation vi befinner oss i och jag tror inte det räcker med hejarop från befolkningen för att hålla lågan igång hos en redan trött och utarbetad personal.
I helgen bestämde vi oss för att lägga fokus på annat. Vi åkte ut och seglade, det var nästan skrämmande lätt att glömma corona vilket var skönt även om jag nästan fick dåligt samvete en stund. Otroligt härligt med ett miljöombyte samtidigt som jag tänkte ”vilken tur vi har en vän med en segelbåt under en pandemi”. Helgen var som en trygg famn där vi inte pratade om sjukvården, hur många som dött det senaste dygnet eller hur allt kommer att påverka oss.
Måndag och tisdag, not so much. Då kom verkligheten ikapp en och på mödrahälsovården frågar höggravida kvinnor hur viruset påverkar dem, deras bebis och den kommande förlossningen. Många frågor utan konkreta svar. Idag får du ta med din partner till förlossningen och BB i Västervik om hen är helt frisk men allt kan förändras över en dag. En frustration och oro i arbetsgruppen där alla frenetiskt tvättar händerna enligt konstens alla regler och spritar till höger och vänster. Man hejdar kvinnor som är förkylda att komma på besök och ställer in möten och utvecklingsdagar på obestämd framtid. Får erkänna att det är lite tufft just nu. Längtar tills läget stabiliserar sig lite och tills corona lämnar våren ifred!
