Blivande barnmorskans dagbok – från start till mål. Följ barnmorskestuderande Nina Dambergs resa från start till mål när hon bloggar om hur det är att bli barnmorska.
Att stressa eller inte stressa?
Så var praktikperioden igång och rätt som det var avslutades den också. Det har varit lärorika veckor på gyn, gynmottagningen, gynoperation, BB samt en dag på neonatal. Som tidigare gyn-syster är det svårt att inte börja jämföra rutiner och gå igång på saker som kan förbättras och förändras när man plötsligt byter sjukhus och kastas mellan avdelningar. Man ser på arbetet med andra ögon och sakta men säkert börjar jag fundera på förbättringsarbete och effektivisering.
Jag ligger uppe och funderar över om jag gjort rätt under dagen, kunde jag gjort något bättre?
Jag försöker att komma ner lite i varv dessa praktikveckor men med schemaläggning; kväll-dag-kväll-dag-kväll-dag blir det svårt att komma till ro mellan varven. Jag ligger och grubblar efter kvällspassen med alarmet som räknar ned likt en tickande bomb satt på 05:40 och jag minns varför jag hade en nattjänst som tidigare anställning.
Jag ligger uppe och funderar över om jag gjort rätt under dagen, kunde jag gjort något bättre? Gav jag rätt information till sal två inför hemgång?
Tankarna snurrar som mest när mörkret lagt sig och då man vet att man snart ska upp igen. Stress, egen-press och prestationsångest, så finurliga alltså! Jag tror att de livnär sig på dålig kost och ännu sämre vanor. Prokrastineringen och stressen kommer långsamt in i ditt system, kodar om ditt inre och manipulerar din kropp till att inte röra på sig i onödan samt till att prioritera ännu sämre. De skapar sämre vardagar som ger allt annat än energi och livsglädje.
Visst är det lätt att ramla in i gamla spår, inbillade förväntningar och att stressa utan belöning. Rädd att missa något om man väljer det ena över det andra eller inte är tillräcklig på den senaste ronden. Kanske tillstymmelsen av en rädsla över att vara utanför och bortglömd. Har lite tråkigt, vissa veckor är varken bra eller dåliga, rätt mediokra bara. Blir bara som en transportsträcka framåt. Njuter knappt utan väntar och längtar bara till ljusare och längre dagar.
Och nu till det som är viktigt att skriva om; att ta det lugnt och att försöka finna balansen i tumultet.
Jag inser att jag varit så ofantligt trött dessa veckor men även insett att jag låtit mig själv vara det. Struntat i att överanalysera eller lägga några värderingar i det. Stirrat likgiltigt på klädhögen som mulats in i garderoben, stängt igen den dörren utan dåligt samvete. Vart sådär snäll mot mig själv som jag behövt. Lägenheten som enkelt kan städas på 10 minuter kan få fortsätta samla damm och jag bryr mig inte särskilt mycket helt ärligt.
Låtit en vind av inspiration blåsa förbi. Har medvetet valt att inte fånga den, bara låtit den få sväva fritt. Inte målat naglarna under lediga helger, gått och lagt mig tidigt och sovit länge under lediga dagar. Sagt nej när det behövts och vågat något nytt för att jag ville. Läst och pluggat men inte stressat. Någonting skönt i det ändå, att låta vardagen skölja över en. Längtat bort men ändå varit nöjd med att stanna kvar, tagit mig tiden att gå till badhuset bara för att få basta. Bli sådär riktigt varm och struntat i att simma i bassängen för den var för kall utan hoppat i bubbelpoolen istället.
Så jag prövar på att finna en balans mellan stress och lugn, njuter av spänningen och adrenalinet som uppstår och försöker samtidigt ta djupa andetag. Plugglivet blir nog vad man gör det till, vem vet kanske även livet i allmänhet…
