Blivande barnmorskans dagbok – från start till mål. Följ barnmorskestuderande Nina Dambergs resa från start till mål när hon bloggar om hur det är att bli barnmorska.
Lika väl som jag älskar sovmorgnar uppskattar jag att iaktta tidningsbudet som delar morgontidningen under en morgonpromenad när resten av staden ännu inte har vaknat. Det är dom små sakerna och stunderna som berikar mitt liv. Som att få somna bredvid den jag älskar, dricka kaffe med en fin utsikt eller sällskap, dom första tulpanerna eller att få bada bastu och sen slänga mig i iskallt vatten till exempel.
Här i Sverige är tiden viktig, även årstiderna har sin påverkan på människors humör och tillgänglighet.
Är det inte konstigt hur snabbt man glömmer ett tillstånd för ett annat? En osynlig men kraftfull omställning, fysiskt och mentalt. I takt med att mörkret försvinner vi nordbor in i våra lägenheter och får D-vitaminbrist. Avbokar, äter choklad, kollar på serier och väntar på att det ska gå över. Några reser iväg. Det är där vi landar, fylls av ljus och harmoni. Ovanför molnen, det är där vi andas. Andas in- andas ut, för att kunna känna mer, se klarare, förstå bättre och släppa taget om mörkret som lagt sig som ett band över humöret.
Jag försöker att byta fokus. Försöker att inte tänka på hur mycket jag längtar bort. Istället fokuserar jag på hur otroligt mycket man faktiskt klarar av och att lyckas navigera i detta mörker. Balansera och vara snäll mot sig själv. Fokus.
Att studera kräver fokus. Bulbus cavernosum, nervus pudendus, morula, zona pellucida, rotundum… Fokus. Träng bort tanken att sätta sig på första tåg mot varmare breddgrader. Radera senaste sökningen på sistaminuten biljetter. Kleta på lite brun utan sol och lägg all fokus på studierna. Jag köper en ny blommig kjol, en påminnelse om att solen kommer tillbaka och mina underben återigen kommer att få se dagsljus.
Samtal om hur nästa kurs kommer vara strukturerad redan på introduktionsdagen, frågor om uppsatsen, vem man ska skriva med. Jag som hade försökt att ta en uppgift och dag i taget, jag kände mig plötsligt efter redan från dag ett. Såg alla utskrivna åhörarkopior i fina färgglada mappar och ny i en klass och stad där många redan kände varandra.
Det är tentamenstider på barnmorskeutbildningen, det är mycket som ska pressas in i huvudet på kort tid, den här gången är det saker jag faktiskt vill lära mig på riktigt. Vi är en ambitiös klass får vi höra från våra lektorer. Förra året var det väldigt få som var tvungna att göra omtentamen. Levator ani, natrium jon-kanaler som öppnas och stängs och sexuell reproduktiv hälsa och rättigheter…
Jag orkar plugga tills jag inte orkar längre. Ursäktar mig inte, försöker inte stå ut och känner mig inte dålig för att jag inte orkar. Letar heller inte efter anledningar eller förklaringar till att orken eller motivationen sinar eftersom det är en välkommen kontrast till allt självifrågasättande man håller på med i tid och otid.
Så jag unnar mig saker som jag gillar och en blå(grå) himmel. Det är det bästa och underbart för att det är så enkelt. Njuta med gott samvete, unnar mig att ta en paus.
Fellow students och arbetare där ute, ibland behöver man påminna sig om att inte vara så hård mot sig själv, det är okej att inte orka ibland. Och klarar man inte tentamen är det inte jordens undergång, eller ett resultat på att man inte kommer klara utbildningen. Det här kan nog gå vägen ändå!
