Blivande barnmorskans dagbok – från start till mål. Följ barnmorskestuderande Nina Dambergs resa från start till mål när hon bloggar om hur det är att bli barnmorska.
Jag känner att vi måste prata…
Nu har vi lämnat 2019 bakom oss och året blir snart endast ett minne blott. Ett år där sverigedemokraterna vuxit i opinionssiffrorna och där Greta Thunberg blivit en världsnyhet då hon skapat diskussioner kring klimathotets framåtmarsch och barnens oro för sin egen och jordens framtid. För mig har även detta år vart fullt av förändringar men som också gjort mig mindre rädd för nästkommande år.
Vi har varit med om en massa härliga förändringar och jag har njutit en hel del, så jag måste erkänna att det är med lite vemod som jag lämnar 2019 bakom mig. Det är med viss skepsis i tonen som jag välkomnar dig 2020, men det är inte du, det är jag. Jag kan vara svårflörtad i början men när du väl visat lite av din glans så faller jag säkert pladask men vi måste ändå ha realistiska förväntningar på varandra. Känns det okej?
December varit trist, mörk och regnig och när det går mot slutet av året vänder man blicken lite inåt, tar tid till att börja runda av. Inspirationen tar en liten paus och man låter reflektion ta sin plats där istället. Så vad hände? Jag saknar mina kompisar, långa ljusa kvällar och tomma dagar. Inte pressa hårdare, istället släppa förnuftet en stund. Leda med hjärtat snarare än hjärnan. Känner mig nästan upprorisk. Och rätt trött samtidigt helt ärligt.
Vem vet 2020, kanske får du också gott betyg i slutet av året, men det är tyvärr inget jag kan lova dig. Och försök att inte ha allt för höga betygskriterier när det blir din tur att betygsätta mig, för jag kämpar i uppförsbacke under dessa mörka dagar. Det känns som jag går runt i en konstant natt och jag avskyr allt som heter att ”du är din egen värsta fiende” och ”du är den enda som står i vägen för dina drömmar”. Helt ärligt, jag tycker det är lite naivt och dumt att tro att jag vore den enda som styrde eller påverkade mig själv och mitt liv. Hjälp, vilket ansvar i så fall! Men okej, rättvist skall vara rättvist, så även du får säga ditt. Jag ska göra allt vad jag kan. Jag lovar att fortsätta skratta, kämpa, plugga till och med utmana mig själv på ett obehagligt sätt om det skulle behövas. Jag ska anstränga mig, det kanske vi kan göra ihop 2020?
För om vi hjälps åt, skrattar ihop och bär varandra, så tror jag att vi kan uppleva små stunder av otrolig och härlig lycka tillsammans.
Trots att jag kanske har en lite hård ton mot dig just nu så ser jag ändå framemot dig. Jag tror och hoppas att vi kommer trivas bra ihop. Om det går bra skulle jag vilja framföra lite önskemål, drömmar och förhoppningar. Dom är av lite varierande sort. Inga krav, ingen press bara hopp och längtan. Min lista är inte lång men dess innehåll känns viktigt för mig. Jag önskar mig nya fina minnen, härliga skratt och att få fortsätta på att öva till att bli den bästa barnmorskan jag har förmågan till. Jag önskar mig lugn och ro, härliga kvällsbad och många långa samtal med nya spännande bekantskaper. Men kanske mest av allt skulle jag vilja få en hint eller en liten känsla av att jag en dag kommer kunna välkomna en massa nytt liv till den här jorden som kanske senare i sin tur kan bidra i kampen mot klimatförändringar eller rasism.
Så 2020, inspirera och visa mig gärna vägen till att fortsätta förverkliga den här barnmorskedrömmen. Tack!
