Blivande barnmorskans dagbok – från start till mål. Följ barnmorskestuderande Nina Dambergs resa från start till mål när hon bloggar om hur det är att bli barnmorska.
Namn: Nina Damberg
Ålder: 29 år
Utbildningsstart: Hösten 2019 på Linnéuniversitetet Kalmar.
Tidigare utbildningar och arbete: Sjuksköterskeexamen 2017 och därefter arbete på gynekologiavdelning samt gynakuten på Universitetssjukhuset i Malmö. Tidigare ströjobb inom främst service i Malmö, Örebro, Stockholm, London och Oslo.
Det är hur man säger det
Första dagen på sjuksköterskeprogrammet bad vår lärare oss räcka upp handen om man ville bli barnmorska. Vi var många studenter i den stora klassen som räckte upp handen och vår lärare började predika kring sjuksköterskans breda yrkesvalmöjligheter efter att utbildningen var klar. Det var viktigt att inte låsas med idén att bli barnmorska utan gå in med inställningen att ”allt kan ske på tre år”. Ett annat minne jag gärna vill dela med mig av är från min första praktik på sjuksköterskeprogrammet, termin två på ett äldreboende i södra Sverige. Även där möttes jag av ett slags motstånd mot barnmorskeutbildningen.
Jag fick de vanliga frågorna man ofta kunde från en handledare; hur min livsstil ser ut, hur gammal jag var, om jag var ifrån stan, hur skolan kändes och så plötsligt om jag ville bli barnmorska efter utbildningen. Ärligt svarade jag på frågorna och lite förvånad över den sista frågan men berättade med glädje att jag en dag ville bli barnmorska. Att det var det långsiktiga målet och att det var främst därför jag gick sjuksköterskeutbildningen. Jag möttes av ett hånskratt och ett ”jahadu, det säger ni alla att ni vill…”. Nedslagen lite förolämpad fortsatte jag min dag på äldreboendet.
Senare mötte jag min handledares sjuksköterskekollega och även denna frågade om jag ville bli barnmorska. Inte lika glatt berättade jag även för hen om min framtidsplan och även denna gång möttes jag av ännu ett hånfullt skratt. Handledaren gav mig goda råd i hur jag skulle hålla ett öppet sinne följt av ett bittert propagerande kring hur alla kvinnliga sjuksköterskestudenter bara ville bli barnmorskor och hur många som egentligen blev det. Jag blev full i fan och tänkte; du ska nog allt få se. Dessa minnen har följt med mig och påverkat mig. Varje gång jag tänker på dem så är det inte de goda råden, de som gjorde mig nedslagen som jag fastnar vid utan för mig handlar det om hur man säger det.
Goda råd kan nämligen rätt enkelt och snabbt bli en uppläxning, dumförklarande och ett elakt förenklande av någons komplexa liv. Detta mycket beroende på hur man säger det. Det händer ju också att goda råd bara är en täckmantel för någon form av maktutövande och ett sätt att sätta en person på plats. Det finns förstås också goda råd, och vi är alla mänskliga (även om vissa onekligen är douche:iga). Men att öva på att känna igen sig när det inte känns bra och att hantera den eventuella dålig stämning som uppstår när man säger ”jag håller inte med” eller ”tack men nej tack” kan vara sjukt jobbigt och otroligt kallsvettigt. Fast man måste öva tänker jag. För det är viktigt när någon går över ens gräns.
Jag har tänkt mycket på hur vi i sjukvården talar till människor. Att i den positionen vi står i krävs det ibland att ta ett steg tillbaka och se hur vi samtalar med personen, stötta dem och varandra med omtanke om den andra. Inte komma med mina egna värderingar utan arbeta utifrån hen jag har framför mig. På barnmorskeutbildningen har det nu i början legat mycket fokus på livsstilsfaktorer och hur vi som framtida barnmorskor kan hjälpa och motivera framtida föräldrar till goda och hälsosamma val och förändringar. Det har fått mig att ta ett steg tillbaka och tänka på hur jag faktiskt talar till människor. Bli medveten om när jag är otydlig och även för tydlig. Jag lär mig än idag. Det är ofta svårt och tar tid, kanske hela livet (antagligen). Men det kräver mod att låta någon, eller sig själv, testa sig fram och vara där när hen ramlar. För ramlar gör man, med eller utan goda råd. Och att ha någon som fångar en är bättre än alla råd i världen.
