Den 7:e november 2022 började jag jobba som barnmorska för Läkare i Världen i Stockholm. Jag ska kartlägga barriärer till vård för de allra mest utsatta människorna i regionen; papperslösa, asylsökande, EU-medborgare och tredjelandsmedborgare.
Julfrys
Musiken griper mig och jag förvånas. Jag tycker egentligen inte särskilt mycket om körsång, men ikväll blir jag tagen av skönheten och musikglädjen på ett varmt och hoppfullt sätt. Sedan träder han fram för min inre blick. Och nej, det är inte kristus jag ser framför mig utan den romske mannen jag mötte utanför ett härbärge kvällen innan konserten.
Det är tolv minusgrader ute när jag svänger in framför byggnaden sittandes i min varma bil. Framför dörren står en kvinna och en man, som jag identifierar som romer tack vare kvinnans traditionella kläder. Hon har en fotsid, vacker, färgglad kjol och långa flätor. De ler och hon säger hej. Mannen pekar sedan på den stängda dörren.
Senare kommer jag se att hon, liksom så många hennes landsmaninnor har sommarsandaletter på fötterna – trots kylan och snön, men just nu försöker jag förstå vad hennes man vill säga mig. Kanske är han döv, kanske är han stum, i alla fall tecknar han sitt budskap med händerna.
Jag förstår att han vill att jag ska öppna dörren, som är låst.
Det finns ingen ringklocka men däremot flera telefonnummer ser jag (som kan läsa). Jag provar dem alla men ingen svarar så jag försöker förmedla att personalen kommer strax och att jag också väntar på att bli insläppt. Jag vet inte om jag lyckas men vi står där tillsammans och fryser. Hon i sina sandaletter, sin tunna jacka och utan mössa, han i lågskor och ofodrade jacka och jag i mina varmfodrade vinterskor, dunjacka och stickade mössa.
När personalen kommer efter en liten stund ser mannen först till att kvinnan kommer in i värmen sedan tecknar han åt mig att han ska försöka hitta någonstans att sova. Personalen förklarar: Kvinnan hade turen att få en sovbiljett vid utlottningen i Korskyrkan imorse, men inte han, så nu måste han hitta någonstans att övernatta. Personalen beklagar att härbärget är fullt och mannen försvinner utan protest i mörkret.
Värmen i kyrksalen, musiken och ljusen synliggör de ofattbara skillnaderna här mitt ibland oss i rika, priviligierade Sverige. Jag fryser vid tanken på hur det skulle kännas om jag behövde lämna min partner för att sedan försöka hitta en sovplats någonstans där jag inte blir bortkörd och inte fryser ihjäl, så att jag nästa morgon kan återförenas med henne.
