Barnmorskan professor Marie Klingberg-Allvin var en av talarna på ett aktuellt WHO webbinarium om utvecklingen inom barnmorskeutbildningen.
Webbinariet den 4 november och var ett i en serie för och om barnmorskor arrangerat av WHO med anledning av The Year of the Nurse and the Midwife eller som vi säger i Sverige #Barnmorskansår2020: Midwifery Network Webinar: Developments in Midwifery Education.
Hallå där Marie Klingberg-Allvin: vad pratade du om?
Vår presentation: Crosscultural Capacity building in Midwifery Education using
Net based learning presenterade jag tillsammans med Jama Ali Egal, ansvarig för barnmorskeutbildning på Hargesia Universitet, Somaliland och doktorand på Högskolan Dalarna.
Vi var ombedda att dela våra erfarenheter av internationella partnerskap i syfte att stärka barnmorskeutbildning och forskning. I vårt samarbete i Somalia, som startade för 10 år sedan, har vi byggt ett starkt, uthålligt och ömsesidigt samarbete som driver utveckling i både Somaliland och Sverige. Att satsa på att utbilda barnmorskelärare i Somalia är centralt och hållbart för att på sikt säkerställa att kvinnor har tillgång till säker och evidensbaserad vård under hela sin livscykel. Här har Sverige bidragit med att se barnmorskan som en viktig del i hälso- och sjukvårdssystemet utifrån ett SRHR perspektiv. I Sverige har kvinnor med Somalisk bakgrund sämre utfall än svenskfödda kvinnor. Vi behöver förstå varför det ser ut så, vilka erfarenheter bär dom med sig från sitt hemland och vilka är deras behov i förhållande till SRHR utifrån ett livscykel perspektiv.
Vad mer diskuterades?
Inledningsvis introducerade Fran McCornville, barnmorskeexpert på WHO i Geneve, WHOs ramverk Strengthening quality midwifery education for Universal Health Coverage 2030: Framework for action.
Jag har varit med vid expertgrupps möten/workshops som ligger till grund för ramverket och de har engagerat studenter och personer från akademin, hälso- och sjukvård, professionsförbund och civilsamhället i hela processen. Ramverket kan vägleda utvecklingsarbete inom barnmorskeutbildning som i många avseenden är komplext och beroende på kontext har olika slags utmaningar.
Pragati Sharma, WHO barnmorskeexpert, Indien, presenterade sedan på vilket sätt de applicerar ramverket i Indien. Covid-pandemin har skapat utmaningar globalt när det gäller utbildning av barnmorskor. Min kollega Ruth Zielinski, University of Michigan, presenterade på vilket sätt de har ställt om sin undervisning av barnmorskestudenter under pandemin.
Du har erfarenhet av barnmorskeutbildning i andra länder och ni har använt er mycket av digital teknik. Med anledning av pandemin har även svenska lärosäten fått ställa om till digitala undervisningsformer. Går det att ersätta allt med digitala träffar?
Mycket går att ställa om till digital lärmiljö och teori kan ofta med fördel vara helt nätbaserat som i sig är studentcentrerat. Jag har varit med under Högskolan Dalarnas utveckling av nätbaserat lärande de senaste 15 åren och det krävs mycket förarbete och reflektion för att bygga kurser som är nätbaserade. Vi hade en fördel när pandemin bröt ut, både lärare och studenter i Sverige och i Bangladesh, var vana vid att använda tekniken och förstod upplägget som kräver stort eget ansvar som student.
Det som är svårt är kliniska övningar. I Sverige har de flesta lärosäten riktlinjer som gör det möjligt att till viss mån fortsätta med kliniska övningar och utan större avbrott i VFU. Läget i låginkomst sammanhang är mycket värre, där det som mest behövs utbildad personal har det blivit stora avbrott på grund av lockdowns. Med stängda skolor blir kvinnor även kvar hemma för att ta hand om barn.
En viktig drivkraft för Högskolan Dalarna att utveckla nätbaserat lärande har varit att möjliggöra för flera att utbilda sig. Att man kan vara ensamstående förälder, boende i en liten by i norra Dalarna och utbilda sig till lärare, sjuksköterska, barnmorska eller ingenjör. Samma drivkraft gjorde att vi ville testa nätbaserat lärande i Somaliland och senare i Bangladesh – med fokus på att stärka kvinnor och öka tillgång till högre utbildning och bidra till både jämlikhet och jämställdhetsarbetet. En positiv effekt av pandemin är att det har påskyndat processen att ställa om till nätbaserade lärmiljöer som på sikt kommer att vara mycket positivt. Vi fortsätter att arbeta med UNFPA i olika kontexter för att utveckla barnmorskeutbildning och centralt är vår erfarenhet av nätbaserat lärande.
Du var keynote föreläsare på EMA Education congress i Malmö för ett år sedan då Europa samlades för att diskutera framtidens barnmorskeutbildning.
Du ingick även i konferensens slutpanel. Vad diskuterade ni där?
Vid EMA konferensens slutpanel diskuterade vi (i) hur länder säkerställer att studenter utvecklar barnmorskekompetenser, (ii) hur för vi in transkulturella perspektiv i våra utbildningar och (iii) hur skapar vi studentcentrerat lärande i barnmorskeutbildning. Det var EMAs president barnmorskan Mervi Jokinen som modererade panelen och vi som ingick i panelen representerade olika delar av Europa.
När det gäller den första punkten så har Sverige regelverket och struktur på plats, vi är ett litet land med ett hanterbart antal utbildningar som samlas kontinuerligt genom Svenska Barnmorskeförbundets utbildningsråd. Det är tydligt, genom vår kompetensbeskrivning för legitimerad barnmorska, vad som förväntas av en svensk barnmorska. Vår kompetensbeskrivning ligger till grund för hur lärosäten utvecklar sina utbildningsplaner och tillhörande kursplaner. Vi har idag en hög andel disputerade lärare och som aktiva forskare säkerställer att forskning och utbildning är tydlig kopplade och att vi håller kvalitet. Vår samverkan med landsting/regioner har utvecklats över lång tid och i de fall det är meningsfullt för båda parter fungerar det bra. Men det finns utmaningar och en sådan är tillgång till VFU platser och den pressade arbetssituation på samtliga förlossningskliniker i Sverige. Vi har ett politiskt system och ett hälso- och sjukvårds system som säkerställer att barnmorskans kompetens tas till vara och barnmorskeprofessionen är fullt integrerad i systemet.
I Europa så ser förutsättningarna olika ut beroende på varje lands kontext, faktorer i politiska system och hälso- och sjukvårdssystem, och det speglar även förutsättningarna att utbilda barnmorskor. Högskolan Dalarnas utbildnings och forsknings insatser i Somalia och Bangladesh är exempel på internationalisering och bidrar till transkulturella perspektiv som gagnar både studenter och lärare. Genom kontakt med olika lärosäten i Europa vet jag att samma arbete pågår, mer eller mindre systematiskt, och det kräver att lärosäten satsar mer kraftfullt. Om vi tar tillvara på alla erfarenheter av omställningen till digital undervisning vid pandemin, utmanar oss själva och våra studenter och fortsätter att utveckla våra digitala lärmiljöer bidrar det till ett mer studentcentrerat lärande.
Det finns länder i Europa, till exempel Rumänien, som knappt längre har någon barnmorskeutbildning. Kan man göra något åt det? Vad?
I länder där det inte finns barnmorskeutbildning och inte heller tillräckligt med barnmorskor behöver man börja med att påverka det politiska systemet och hälso- och sjukvårdssystemet för att det ska bli hållbart. Numera finns evidens för att satsningar på barnmorskor är kostnadseffektivt och räddar liv vilket bör användas för att påverka politiker. Förra veckan lanserades ny evidens som publicerats i Lancet Global Health och stärker evidensen i den tidigare publicerade Lancet serien Midwifery Care (2014).
Lanseringen och paneldebatt kan ses på Webcast.
I år är det barnmorskans år. Det behövs utbildade och kompetenta barnmorskor om världen ska uppnå de globala hållbarhetsmålen 2030. Det behövs legitimerade barnmorskor för att bedriva mödra- och förlossningsvård, sexuell och reproduktiv hälso- och sjukvård i Sverige. Vilka gemensamma utmaningar finns det i Sverige? Norden? Europa? Och globalt?
Utmaningarna är många och ser olika ut beroende på kontext, det finns inga universella lösningar. Varje land måste kartlägga sina egna utmaningar och behov. Varje land behöver starka ledare som driver landets agenda framåt strategiskt, systematiskt och uthålligt. Barnmorskor ska vara frontfigurer i utvecklingen av sin egen profession och vi kan ta gemensamt ansvar genom att bygga meningsfulla internationella partnerskap i arbetet för att uppnå de globala hållbarhetsmålen.
En gemensam utmaning är att utveckla modeller för barnmorskeledd vård och att få igenom satsningar och investeringar för att skala upp det som fungerar, det som kvinnor behöver, det som ger barnmorskor en dräglig arbetsmiljö. Evidensen finns där, ifrån olika kontexter, men viljan att investera och satsa för att uppnå jämlik vård saknas. I Sverige och i andra länder.
Framtidens barnmorskeutbildning, hur ser den ut?
En stor utmaning vi har är att bygga en utbildning som ger studenterna en chans att utveckla alla kompetenser som ingår i kompetensbeskrivningen. Vi ska vara rädda om vår breda kompetens utifrån ett livscykel perspektiv, som är unikt globalt, men vi behöver även kritiskt granska om det är hållbart med endast 18 månaders utbildning till barnmorska. Förutom att utveckla kompetenserna som kliniskt verksam barnmorska ska studenterna, som är på avancerad nivå, även ta nästa steg och fortsätta utveckla generella kompetenser som kritiskt tänkande, analys och reflektionsförmåga. Allt integreras och byggs in i utformandet av kurser men det finns ett behov av att undersöka en förändring av barnmorskeutbildning och det ligger på regeringens bord att initiera precis som utredningen av specialistsjuksköterskeutbildning.
________________________________________________________
Midwifery Network Webinar: Developments in Midwifery Education
4 November 2020
______________________________________________________
Barnmorskan professor Marie Klingberg-Allvin har bloggat på barnmorskan.se under #barnmorskansår2020. Läs mer under Barnmorskan bloggar: Professorsbloggen – med globalt engagemang.
___________________________________________________________
