Det första året efter förlossningen innebär en stor omställning för de flesta kvinnor. Det är välkänt att graviditet och förlossning kan leda till olika kort- och långvariga symptom från bäckenbotten, vilket kan påverka kvinnors livskvalitet.
Den 6 december 2019 presenterade jag min avhandling; Pelvic floor complications after vaginal birth – Short- and long-term consequences for primiparous women in Sweden, på Karolinska Institutet. Mitt intresse för forskningsområdet började när jag bodde i Belgien tillsammans med min familj under perioden mellan 2001-2005. I Belgien fick jag möjlighet att uppleva och lära mig hur väl uppföljning, som är både behandlande och förebyggande, kan fungera för alla kvinnor efter förlossningen. Detta hade vi i Sverige inte alls uppmärksammat eller diskuterat vid den tiden.
Uppföljningen av kvinnors hälsa har stora brister i Sverige och måste förbättras liksom tillgången till stöd och vård efter förlossningen. Det finns även en stor potential till förbättring när det gäller att skapa bättre kontinuitet i vårdkedjan för den vårdpersonal kvinnor möter i samband med graviditet, förlossning och eftervård.
Det är väl känt att graviditet och förlossning kan leda till olika kort- och långsiktiga symptom från bäckenbotten, vilket kan påverka kvinnor livskvalitet. Det finns begränsad kunskap om kort- och långsiktiga besvär efter förlossningen vad gäller hemorrojder, smärta vid bristning, urin- och avföringsinkontinens och tarmtömningsbesvär och hur det kan påverka kvinnors hälsa och livskvalitet.
Tidigare forskning har mest fokuserat på större skador, skador på analsfinktern med ett kort perspektiv, snarare än på den majoritet av kvinnor som har en okomplicerad vaginal förlossning och får mindre eller måttligt stora bristningar. Detta är anledningen till att jag valde att fokusera min forskning på kvinnans upplevelse och symptom efter förlossningen.
Det övergripande syftet med mitt doktorandprojekt var att undersöka och utvärdera bristningar efter en förlossning och konsekvenserna för kvinnor efter första barnets födelse, fram till 1,5 år efter förlossningen. Avhandlingen bygger på 597 förstföderskor som deltog i MIMA-projektet (Midwives management, during second stage of labour). MIMA är en modell som innebär ett långsamt framfödande genom spontan krystning i en förlossningsställning som möjliggör flexibilitet i bäckenet i kombination med att kvinnan föder fram barnets huvud på en värk och barnets kropp på nästkommande värk.
Studie I syftade till att undersöka förekomst och kvinnors upplevelser av hemorrojder tre veckor och 1,5 år efter förlossningen i förhållande till handläggningen under utdrivningsskedet. Mina resultat visar på att ett långsamt framfödande kan minska förekomsten av hemorrojder tre veckor efter förlossningen, adj OR 0.6 (95 procent CI 0.4-0.9). Hälften av de kvinnor som hade symptom tre veckor efter förlossningen hade kvarvarande besvär 1,5 år senare. Kvinnorna upplevde sina upplevelser av hemorrojder som ett svårt och långvarigt problem som påverkade deras livskvalitet efter förlossningen. De kände sig försummade och avvisade av hälso- och sjukvården när de sökt vård för sina besvär.
Studie II syftade till att undersöka förekomst av perineal smärta relaterat till perineal bristning, tre, sex och tolv månader efter förlossningen. Vidare studerades vilken vård kvinnor fick vid efterkontrollen. Studien är en kohortstudie där 461 kvinnor deltog. Resultaten visar att svårighetsgraden av perineal skada påverkade förekomsten av perineal smärta under det första året efter förlossningen. Tre månader efter förlossningen hade cirka 62 procent (2c) respektive 44 procent (2a+2b) med måttlig skada, perineal smärta. Vid sex månader efter förlossningen hade förekomsten av smärtan minskat men fortfarande beskrev 39 procent (2c) respektive 22 procent (2a+2b) av kvinnorna med måttlig skada att de upplevt smärta. Efter ett år upplevde en av tio kvinnor med mindre måttlig skada (2a+b) att smärtan kvarstod. För en av fyra kvinnor genomfördes ingen vaginal undersökning och de fick inga råd avseende övningar för att stärka bäckenbotten i samband med efterkontrollen.
___________________________________________________________
Bristning av första graden |
Bristning i labia, perineala huden och vaginalväggen med ett djup på mindre än 0.5cm |
Bristning av andra graden |
Grad 2a: del av perinealkroppen (0.5-2cm) och < 4 cm in i vagina |
Grad 2b: hela perinealkroppen utom sfinktrar eller > 4 cm lång vaginal bristning |
|
Grad 2c: hela perinealkroppen utom sfinktrar och > 4 cm lång vaginal bristning |
Nytt svenskt klassificeringssystem www.backenbottenutbildning.se
___________________________________________________________
Studie III och IV syftade till att undersöka förekomsten av urininkontinens (UI), samt tarmtömningssvårigheter och anal inkontinens (AI) relaterat till faktorer kopplade till förlossningen och dess inverkan på kvinnors dagliga aktiviteter, liksom inverkan på psykisk hälsa och välbefinnande 9-12 månader efter förlossningen. Totalt 410 kvinnor deltog i studierna. Resultatet visar att tidigare kända riskfaktorer, förlängt utdrivningsskede, barnets huvudomfång och födelsevikt, inte påverkade förekomsten av UI. Studie IV visade att för kvinnor med bristningsgrad 1 och 2 kan tarmtömningssvårigheter, anal- och gas inkontinens 9-12 månader efter förlossningen vara jämförbara med de symtom som kvinnor som drabbats av analsfinkterskada upplever. Kvinnorna rapporterade att tarmtömningsbesvär, AI och UI påverkade deras vardagsaktiviteter, vilket hade samband med deras psykiska välbefinnande.
Sammanfattning
Symtom från bäckenbotten drabbar många kvinnor oavsett förlossningsskada. Det är viktigt att hälso- och sjukvården uppmärksammar dessa symptom oavsett grad av bristning och förlossningens förlopp. Genom att belysa förekomst och upplevelse av kvinnors symtom efter förlossningen har avhandlingen Pelvic floor complications after vaginal birth – Short- and long-term consequences for primiparous women in Sweden ökat insikten om att kvinnor bör tillfrågas om olika former av bäckenbottendysfunktion under graviditet, eftersom symtom kan uppstå både under graviditet och postpartum. För många kvinnor kvarstår symptomen 1,5 år efter förlossningen, vilket visar på stort behov av mer kunskap och värdet av att utveckla uppföljningen av kvinnor det första året efter förlossningen.
___________________________________________________________
Pelvic floor complications after vaginal birth
Short – and long-term consequenses for primiparous women in Sweden
Susanne Åhlund Karolinska Institutet 2019
___________________________________________________________
