Vattenfödsel erbjuds till kvinnor med lågrisk förlossningar i våra nordiska grannländer och i ett hundratal länder runtom i världen. Det framhålls som ett alternativ som bidrar till smärtlindring och en positiv förlossningsupplevelse.
Från 1990-talets början fram till nyligen, har vattenfödsel inte erbjudits på sjukhus i Sverige. Det gör att erfarenhet hos vårdpersonalen kring denna vårdform är begränsad. I dag efterfrågar kvinnor att få föda i vatten, men vattenfödsel är ifrågasatt på vissa håll, främst av skäl som rör barnets säkerhet. Meta-analyser som sammanfattar resultat från observationsstudier (studier utan lottning), där utfall för barn födda i vatten jämförs med barn vid konventionella lågriskfödslar, har dock inte visat några skillnader.
Det övergripande syftet med mitt avhandlingsarbete var att utvärdera vattenfödsel i svensk kontext. I de olika delstudierna jämfördes vattenfödslar med konventionella födslar bland annat vad gäller bristningar, interventioner (oxytocinstimulering och amniotomi), Apgarpoäng, inläggning på neonatalavdelning samt kvinnornas förlossningsupplevelse. För att få djupare kunskap om kvinnor upplevelse av att föda i vatten intervjuades 20 kvinnor om sina erfarenheter. Vidare undersöktes vårdpersonalens erfarenhet, kunskap och attityder kring vattenfödsel.
Vid jämförelsen av kliniska utfall mellan vattenfödslar och konventionella okomplicerade födslar (n=612) framkom att antalet grad II bristningar var något lägre bland kvinnorna som födde i vatten, adj OR:0,6 (95 procent CI 0,4-0,9). Bland utländska studier på området är associationen mellan bristningar och vattenfödsel inte helt entydigt, men tendensen är att bristningarna är färre och mindre i vatten. Barnmorskan har inte samma uppsikt över mellangården i vatten, men värme och avslappning kan vara gynnsamt. Användning av värkstimulerande dropp och amniotomi utfördes i mindre utsträckning bland de kvinnor som födde i vatten. I de genomförda studierna med sammanlagt 827 barn sågs ingen skillnad avseende Apgarpoäng, behov av andningsstöd, överflyttning till neo eller barnets temperatur. Dock var navelsträngsruptur vanligare vid vattenfödsel. Detta kan innebära en risk om inte barnmorskan omedelbart klampar navelsträngen. De genomförda studierna är dock för små för att kunna dra några slutsatser vad gäller barnet.
I en av delstudierna användes enkäten Childbirth Experience Questionnaire för att jämföra förlossningsupplevelsen mellan kvinnor som fött i vatten och de som haft en okomplicerad konventionell födsel (n=215). Kvinnorna som födde i vatten angav en något högre grad av ”egen kapacitet”, samt en något lägre grad ”professionellt stöd” än de som inte födde i vatten. En tolkning av detta är att de upplevde barnmorskans roll mindre central, när de kände sig stärkta i sin egen förmåga att föda. Ytterligare frågor visade att kvinnorna som födde i vatten skattade en högre känsla av kontroll och lägre nivå av smärta vid barnets framfödande.
Kvinnorna som intervjuades beskrev, förutom en känsla av smärtlindring och avslappning, en upplevelse av att vara stärkta och självständiga under födandet och att vattnet bidrog till trygghet och gav dem möjlighet att skärma av omvärlden. Att ligga i ett badkar gjorde också upplevelsen mer hemlik och mindre klinisk och förlossningen beskrevs som naturlig, bekväm och privat.
För att undersöka vårdpersonalens erfarenhet, kunskap och inställning till vattenfödsel utformades en enkät som skickades ut via mejl till barnmorskor, obstetriker/gynekologer och neonatologer. Svaren (n=1609) visade att barnmorskor hade större erfarenhet av, och kunskap om, vattenfödsel än läkare och att de ofta fått den erfarenheten vid tjänstgöring utomlands. Barnmorskorna skattade fler fördelar och färre risker för både kvinna och barn vid vattenfödsel – jämfört med läkarna. Bland barnmorskorna svarade 71 procent att de tyckte att vattenfödsel ska erbjudas i Sverige, medan 14,9 procent bland läkarna svarade ja på den frågan.
Många barnmorskor angav att de först ville ha introduktion och riktlinjer, innan de ville handlägga en vattenfödsel på egen hand.
Take home message
Vattenfödsel var associerat med färre grad II bristningar och färre interventioner samt resulterade i en mer positiv förlossningsupplevelse i form av högre skattad ”egen kapacitet”. Kvinnor som födde i vatten upplevde det som ett stärkande, tryggt, hemlikt och naturligt sätt att föda. Barnmorskor har mer erfarenhet och kunskap, samt är mer positivt inställda till vattenfödsel än läkare. De upplever dock ett behov av introduktion och riktlinjer.
___________________________________________________________
Avhandling: To give birth in water Hanna Ulfsdottir Karolinska Institutet
____________________________________________________________________________
Hanna Ulfsdottir blev barnmorska år 2001 och började som universitetsbarnmorska på Karolinska universitetssjukhuset i augusti 2019. De senaste fem åren har hon undervisat på barnmorskeprogrammet på Sophiahemmet Högskola. Hanna Ulfsdottir har tidigare arbetat på SÖS förlossning samt Södra BB.
___________________________________________________________
