Barnmorskor från Svenska Barnmorskeförbundets styrelse och kansli är på plats under Almedalsveckan. De arbetar intensivt med att bevaka barnmorskors och kvinnors intressen i det storpolitiska vimlet i Visby.
Almedalen 2 juli
Almedalsveckan börjar med sol och värme i Svenska Barnmorskeförbundets tält. Under de tre dagar Barnmorskeförbundet finns på plats stannar både barnmorskor och andra till för att prata med förbundets representanter om frågor som berör. Allt från barnmorskor som berättar om sin tuffa situation på arbetsplatsen nu under sommaren till personer som vill visa sitt stöd i fackförbundsfrågan. Och, förstås, autografsamlare.
– Jag vill ha barnmorskors autografer för jag vill att alla jobb ska bli viktiga som barnmorskors. Barnmorskor är viktiga för annars kan inte kvinnor föda barn och föda upp dem, säger Edit Falk, åtta år, och sträcker blygt fram block och penna till Marianne Weichselbraun, ledamot i förbundsstyrelsen.
Med ett brett leende skriver Weichselbraun sin autograf och sedan ber Erica Solheim om att även hon ska få den äran, vilket Edit Falk strålande beviljar.
Barnmorskor är viktiga för annars kan inte kvinnor föda barn och föda upp dem…
Vården efter valet – Hur ska valets vinnare klara av att möta patienternas förväntningar? Det är titeln på seminariet i DN-tältet där Marianne Weichselbraun börjar sitt arbete i Almedalen. Efter en lång stund med synpunkter från den statlige utredaren Göran Stiernstedt, följt av regionala politiker och rikspolitiker, som alla kör fast i frågan om vårdköer och inte lyckas besvara frågan hur man ska möta patienternas förväntningar, konstaterar Marianne Weichselbraun:
– Man pratar tyvärr inte alls om barnmorskor och det är ett misstag eftersom barnmorskan så tydligt arbetar med folkhälsofrågor i ett livsperspektiv för kvinnor.
Innan hon lämnar tältet för att gå till nästa evenemang passar hon på att överlämna Svenska Barnmorskeförbundets nya kunskapsunderlag, om barnmorskans samtal, kompetens och betydelse för levnadsvanor och hållbar livsstil till Göran Stiernstedt.
Efter lunch håller Sveriges Kommuner och Landsting (SKL)seminariet: Rätt kompetens lyfter vården. I publiken sitter Barnmorskeförbundets ordförande Mia Ahlberg, Marianne Weichselbraun och kanslichef Kajsa Westlund. Från panelens sida lyfts bland annat task shifting som ett verktyg för att lösa bemanningsfrågan. Många olika perspektiv lyfts men en avgörande pusselbit saknas:
– Barnmorskor nämns inte alls, däremot specialistsjuksköterskor. Det är ett problem att blanda ihop barnmorskor och sjuksköterskor. Barnmorskor har ju ett medicinskt ansvar och ett omvårdnadsansvar för den normala graviditeten och förlossningen vilket ställer helt andra krav på vårdens organisation. Därför behöver barnmorskor tillfrågas i alla frågor som rör de områdena, säger Mia Ahlberg.
Barnmorskor nämns inte alls…
Panelen, som bland annat består av statssekreteraren Agneta Karlsson, (S), Anders Henriksson 2:e vice ordförande i SKL samt anestesiläkaren Jonas Åkerlund är ense om att task shifting är bra och viktigt. Marianne Weichselbraun noterar dock att panelen inte har med någon representant från de yrkesgrupper, sjuksköterskor och undersköterskor, som ofta är de som ska ta över uppgifter vid task shifting.
– Om det är de som ska lösa problemen så ha med dem i panelen, säger hon.
Resten av dagen fortsätter i samtal, lyssnande och nätverkande. Det finns många frågor att belysa och bevaka för barnmorskor detta valår.
Almedalen 3 juli
Dagens första evenemang behandlar den laddade frågan om sena aborter, där Barnmorskeförbundet har en viktig röst i samarbete med SFOG. Seminariet anordnas av Statens Medicinsk Etiska Råd (SMER) och hålls inne på Creperie & Logi.
Redan titeln: Barn med livstecken efter sena aborter – ett etiskt dilemma, ger en signal om laddningen.
– Titeln i sig beskriver hur svår den här diskussionen är, eftersom rent juridiskt är det så att från och med 22+0 föds det alltid ett barn, oavsett levande eller dödfödd. Innan dess är det ett foster. Därför måste vi utgå ifrån när aborten utförs, det vill säga när den oåterkalleligt påbörjas, vilket är senast vecka 21+6.
Då behöver vi aldrig ha de diskussionerna och vi håller oss inom lagens gränser, säger Mia Ahlberg.
Under samtalet blir två skilda uppfattningar tydliga. Från professionens sida, med stöd av juridisk bedömning från Socialstyrelsen, menar man att aborten är utförd när första pillret tagits. Därför är eventuella livstecken efter framfödandet inget som ska föranleda åtgärder. Medan paneldeltagare från SMER framför tankar om att livstecken kan innebära livsduglighet. Och att barnet, enligt juridisk definition, i så fall ska ha rätt till meningsfull vård liksom alla andra.
Mia Ahlberg påtalar att bedömningen om livsduglighet görs under graviditeten och utifrån graviditetsveckan – innan aborten beviljas – inte utifrån eventuella livstecken efter framfödandet.
– Vi diskuterade en del som handlar om livsduglighet, men för att debatten ska hamna helt rätt så måste man också lyfta kvinnans rätt till sin egen kropp och egenbestämmande, vilket vi i Barnmorskeförbundet gör, säger Mia Ahlberg.
Under seminariet fanns det en tydlig samstämmighet mellan Svenska Barnmorskeförbundet och Svensk Förening för Obstetrik & Gynekologi, som representeras av en stringent Helena Kopp Kallner:
– Vi har en säkerhetsmarginal när det gäller livsduglighet med nuvarande abortgräns. I vecka 21+6 föds inga barn som är livsdugliga utan omedelbara åtgärder, säger hon.
Mia Ahlberg påtalar även de etiska aspekterna och vikten av att tydligt skilja på abortvård och neonatalvårdens omhändertagande av extremt för tidigt födda barn. Utifrån respekten för kvinnans val och rättigheter får det aldrig vara någon tvekan om vad som gäller menar Ahlberg.
Dagen övergår i kväll under glatt mingel där barnmorskor, politiker och personer från civilsamhället avhandlar livets frågor under avslappnade former.
En av minglarna är den legendariska barnmorskan Gudrun Abascal som har kommit till ön för att delta i ett seminarium tillsammans med Mia Ahlberg. Arrangemanget och kvällens sista uppdrag för Barnmorskeförbundet är Centerkvinnornas: Hej syster du förtjänar din barnmorska!
När vi stänger ner fungerande verksamheter så skapar vi oro hos kvinnor och vi tappar ett kompetenskapital som vi inte har råd att förlora i Sverige.
Under seminariet tas bland annat frågan om valfrihet och alternativa vårdformer upp som ett sätt att skapa större trygghet.
– När vi stänger ner fungerande verksamheter så skapar vi oro hos kvinnor och vi tappar ett kompetenskapital som vi inte har råd att förlora i Sverige. Och vi skapar en onödigt dyr vård, säger Mia Ahlberg och fortsätter:
– Man måste orka tänka tanken att det finns andra sätt att organisera vården när det gäller att ta hand om de oväntat svårt sjuka. Det finns alternativ i andra länder som har visat sig fungera, man kan till exempel ha ett barnläkarteam som åker ut till mindre kliniker när det behövs.
Almedalen 4 juli
Efter en trivsam kväll i ett beduintält på Östergarnslandet vaknar styrelsemedlemmarna till en morgon med nya uppdrag. Erica Solheim börjar sin dag med att intervjuas av Metro om sommarsituationen för barnmorskorna i Jönköping. Därefter är det dags att grilla SKL.
Har vi en förlossningskris när det gäller trygghet för kvinnor?
Mia Ahlberg går direkt på den hetaste frågar: har vi en förlossningskris när det gäller trygghet för kvinnor?
– Vi är inte bra på frågan om kontinuitet för födande kvinnor, trygghetsdelen, det kan man konstatera, säger Hans Karlsson och ger sedan en längre, svepande bild av frågan. Hans Karlssons perspektiv tycks sakna en problemformulering kring just barnmorskebristen, där han (SKL) synes vara rejält oeniga med professionen kring vilken verklighet som råder ute i vårdverkligheten.
Varför pratar man inte om barnmorskor utan om bemanning?
Efter en stund betar Mia Ahlberg av en fråga som många barnmorskor funderar över:
– Varför pratar man inte om barnmorskor utan om bemanning?
– Vi kan inte låsa oss i en profession, gör vi det kommer det bli omöjligt att lösa situationen för oss. Jag måste balansera ärligheten och möjligheten, säger Hans Karlsson och Mia Ahlberg replikerar sylvasst som den forskare och barnmorska hon är:
– Jag tycker att det inte är riktigt ärligt, eftersom man kan räkna på detta väldigt väl och sätta upp mål för hur många barnmorskor som behövs för att ge bästa vård. Idag har vi en situation där barnmorskor med lång erfarenhet väljer att lämna vården. När man har en så riktad satsning på förlossningsvården så borde man kunna göra en riktad satsning där barnmorskor finns med i ekvationen.
– Jag har stor respekt för det du säger, men det blir svårt för oss att lösa det. Jag kommer inte lova dig fler barnmorskor men se till att barnmorskan arbetar med det hon är utbildad för, svarar Hans Karlsson.
Mia Ahlberg följer resolut upp tråden och ger några exempel på vad kompetensväxling kan få för effekter samt påpekar hur noga man följt kompetensväxling när det gäller läkaruppgifter, något som tycks mindre angeläget när barnmorskeuppgifter delegeras. En aktuell händelse är när en undersköterska mäter bilirubinvärde på en bebis (en barnmorskeuppgift) men på grund av bristande kunskap missförstår provsvaret vilket leder till men för bebisen.
– Vi måste förstås säkerställa att en förändring är bra, säger Hans Karlsson och förklarar vidare:
– Visar det sig att det blev bra så kan man förstås fortsätta med det, men om det inte blev det måste man ju hitta andra lösningar.
En förklaring som väcker frågor om hur de styrande ser på barnmorskekompetens och även på hur de ser på att vård runt kvinnors och barns reproduktiva och perinatala hälsa ska bedrivas, genom trial and error eller evidensbaserat?
Mia Ahlberg håller fast vid frågan och den heta stolen hettar till:
– I en platsannons där man söker undersköterskor till Kvinnokliniken i Umeå anger man arbetsuppgifter som att sköta förråd och arbeta med amning och anknytning. Hur tänker du om det?
– Spontant tänker jag att undersköterskor kanske inte ska sköta förråd, säger Hans Karlsson.
Mia Ahlberg replikerar:
– Vad tänker du om att man vill anställa undersköterskor för att göra sådant som amningsstöd och anknytning?
– Det tänker jag är uppgifter som barnmorskor naturligt gör, jag reagerade på flera saker men jag kan inte sakfrågorna, säger Hans Karlsson.
Mia Ahlberg påpekar att amning och anknytning inte är något som barnmorskor gör naturligt, däremot är det delar i professionens kompetensområde. Hon lyfter att en lösning skulle kunna vara att ha tillräckligt många barnmorskor för att göra de professionsspecifika uppgifter som garanterar en trygg och patientsäker vård.
I publiken finns barnmorskan Sanna Gidlund som arbetar som koordinator på förlossningen på Danderyds sjukhus i Stockholm. Hon blir frustrerad över Hans Karlssons svepande svar på Ahlbergs frågor. För henne finns ingen tvekan om att det är kris i förlossningsvården.
– Vi behöver fler barnmorskor, det är kärnan. På Danderyd har vi inte full bemanning och vi har stängt förlossningsrum nu i sommar. Men förlossningsvården är inte bara i kris på sommaren, det är generell. Jag och mina kollegor är oerhört lojala men gränsen är nådd! säger Sanna Gidlund.
Hur ska ni garantera att det ni lovar fullföljs, att pengarna går till rätt saker så att det blir bra för de födande?
Senare på dagen är det dags för RFSU-seminariet: Hur förbättrar vi förlossningsvården? Inledningsvis delar RFSU:s ordförande Hans Linde ut pris till Födelsevrålets Naima Agnaou, som därefter tillsammans med Gotlandsbarnmorskan Anna Kral ger sina respektive bilder av situationen. Innan de lämnar över till politikeravsnittet ställer de varsin fråga till politiken:
– Hur ska ni garantera att det ni lovar fullföljs, att pengarna går till rätt saker så att det blir bra för de födande? säger Naima Agnaou.
– Hur ska ni lösa problemet med att rekrytera och behålla barnmorskor? frågar Anna Kral.
Upp på scenen stiger ansvariga politiker från fyra av Sveriges regioner för att svara på frågor om situationen i förlossningsvården i sina respektive regioner.
Moderatorn ber dem ange siffror för faktorer som: sjukskrivna barnmorskor, vakanta barnmorsketjänster, rekryteringsbehov framåt och semestersituationen. Svaren skiftar men exempelvis har region Skåne 15 procent vakanta barnmorsketjänster medan Örebro har noll. I Stockholm är 17 stycken barnmorskor sjukskrivna längre än 90 dagar och i Västerbotten måste barnmorskorna tänja på sina semestrar för att sommarbemanningen ska klaras.
I slutet av seminariet fäller Andreas Svahn, regionstyrelsens ordförande i Örebro (S) en anmärkningsvärd kommentar:
– De föräldrar jag träffar är ofta nöjda, så vi alla, även media, har ett ansvar att inte sprida onödig oro och rädsla.
Ett uttalande som kan tolkas som att de problem som barnmorskor signalerar utifrån att de konkret befinner sig i förlossningsvården, borde tystas ner för att inte skrämma föräldrar. Frågan uppstår om det kan finnas anledning för politiker att lyssna mer på professionen och forskning än på enstaka familjers upplevelser när de bildar sig en uppfattning i frågan?
Barnmorskeförbundets ordförande Mia Ahlberg får sista ordet:
– Det är roligt att höra att ni kommer hit med hög kunskap och med ett batteri av åtgärder. Det är också roligt att ni använder många av Barnmorskeförbundets lösningar, exempelvis: En födande, en barnmorska. Men jag vill problematisera några saker. När ni säger att det kostar att satsa på förlossningsvården och att det måste vägas mot andra vårdbehov, då blir jag orolig. Jag vill påminna om att det vi pratar om är basvård och om man bemannar med högre barnmorskebemanning så kan den i slutänden vara kostnadseffektiv.
