Det är förbluffande att barnmorskeprofessionen, trots att yrket utan tvekan är världens äldsta, fortfarande är ifrågasatt, nedvärderad och tystad.
Trots växande och mycket tydlig evidens på hur livsviktigt det är för alla kvinnor att ha tillgång till en barnmorska under sina reproduktiva år, kämpar barnmorskor i alla länder – i Sverige som i resten av världen – för att kunna arbeta på ett sätt som vi idag vet är en rättighet och det bästa för alla kvinnor. Kampen pågår både för kvinnors och barns överlevnad och för att få in ett rättighets- och kvalitetsperspektiv i vården. Kampen pågår globalt.
En självständig yrkesgrupp
Under sex år har jag arbetat för UNFPA, FN:s Befolkningsfond. Först i Bangladesh och sedan i Laos. Trots att länderna skiljer sig åt har frågeställningarna och utmaningarna – men också framgångarna – i stort sett varit desamma.
Bangladesh har med sin enorma befolkningsmängd, pragmatiska inställning och politisk turbulens lyckats etablera en yrkeskår av barnmorskor baserat på en kursplan som följer internationell standard (ICM), ökat gruppen av kompetenta barnmorskelärare och övertygat regeringen om att skapa allt fler tjänster för barnmorskor i vårdsystemet. Även i Laos, ett glesbefolkat land vars utmaningar består av bristande infrastruktur och minoritetsgrupper med stora språk- och kulturutmaningar, sker stora framsteg mot en självständig yrkesgrupp.
Ett lyckat mål
Inget av de två länderna hade tills för drygt tio år sedan utbildade barnmorskor. Det blev därför millenniemålen och den höga mödradödligheten som drev diskussionen och påverkansarbetet med starkt stöd från Sverige till att båda ländernas regeringar åtog sig att genom utbildning och tjänstetillsättning nå ett mål om 3000 barnmorskor (Bangladesh) respektive 1500 (Laos) till 2015. Löften som blev startskott för de nationella barnmorskeprogram som sedan utvecklades och ledde till att båda länderna 2016 kunde fira att de lyckats nå sina mål.
Utan dessa ansvarsfyllda åtaganden hade utvecklingen av barnmorskeprofessionen inte fått den skjuts och erkännelse som följde med regeringarnas mål. Regeringarnas löften startade utvecklingen av nationella strategier för hur barnmorskekåren skulle verka, hur barnmorskorna skulle utbildas, var och hur de skulle arbeta och vilka lagar och förordningar som skulle reglera professionen. I båda länderna har även barnmorskeförbund startat som del av strategierna.
Att etablera en ny profession inom hälso- och sjukvård tar lång tid – det är investeringar som tar decennier och vi kommer inte att se resultat förrän om många år. Det har dock redan skett enorma framsteg under de drygt tio år som gått. De första initiativen handlade om siffror – antal barnmorskor. Nu har diskussionen gått över till att handla om kvaliteten på barnmorskornas utbildning och arbete, om kvinnors rätt till kompetenta, motiverade och reglerade barnmorskor. Rättighetsperspektivet och kvinnors rätt till en respektfull vård har tidigare inte varit på den globala agendan, men nu börjar man äntligen prata om hur kvinnor blir bemötta och kvinnors röst i hur och var de vill föda bli allt tydligare. Rätten att helt enkelt bestämma över sin kropp och barnafödande får större plats.
Stora utmaningar
Arbetet kring barnmorskeutvecklingen bygger till stor del på de globala dokument och evidens som kommit under sista åren. The Lancet Series Midwifery och State of the Worlds Midwifery (2014) har spelat en stor roll i utformningen av barnmorskeprogrammen för FN och många länder. Likaså de standards som ICM och WHO producerat, speciellt WHO Midwifery Educator Core Competencies (2014) som statuerar den kompetens som barnmorskelärarna behöver för att höja och nå kvaliteten på utbildningen. I båda länderna har lärarnas brist på kunskap och klinisk erfarenhet varit en stor utmaning och internationellt samarbete har varit en av flera lösningar för att öka denna kompetens. I Bangladesh utbildas numera en grupp lärare genom ett samarbete med Högskolan i Dalarna och i Laos etablerades ett South South Cooperation med ett universitet i Thailand.
FN:s utvecklingsarbete arbete går i huvudsak ut på att samarbeta med regeringar.
Mitt arbete som sakkunnig barnmorska på UNFPA har därför mestadels inneburit att vara rådgivare, baserat på de styrdokument och den evidens som finns, och därefter stödja regeringarna i att implementera de nationella barnmorskeprogrammen tillsammans partners. Andra organisationer och givare, både kollegor inom FN såsom WHO men även välgörenhetsorganisationer, spelar en stor roll och det är viktigt att vi alla samarbetar mot samma mål. Något som är lättare sagt än gjort. Politik och prestige gör att alla vill se snabba resultat, vilket ofta utmanar samarbetet med regeringen.
Motvind för arbetet
Nu har världen gått in en ny era med de globala Sustainable Development Goals, SDG:s, där tillgång till kompetenta barnmorskor spelar en oerhört viktig roll för många av de 17 målen. Att kvinnor har tillgång till en barnmorska är avgörande för målen år 2030. Regeringar har gjort nya åtaganden och det är viktigt att utvecklingen fortsätter. FN, andra organisationer och givare måste därför fortsätta samarbeta för att bibehålla och fullfölja det arbete som pågår.
Tyvärr arbetar vi alltmer i motvind. Det är ont om pengar, sakkunniga och den politiska vinden blåser inte till barnmorskans fördel. Vetskapen om hur viktigt barnmorskeengagemanget är även i exempelvis preventivmedels- och fistulaprogram måste till för att det ska bli förändring. Det finns enormt mycket att göra för barnmorskor inom många andra områden än graviditets- och förlossningsvården.
Sverige – ett land i framkant
Trots att jag under så många år lobbat och arbetat för barnmorskor, i framförallt Laos och Bangladesh, ser jag att Sverige går bakåt med den kompetensflykt och dränering av barnmorskor som pågår. Sverige ses utan tvekan som föregångsland när det gäller barnmorskeprofessionen och våra politiker har ett stort ansvar för att vi barnmorskor ska kunna arbeta och utvecklas kontinuerligt utifrån evidens och för kvinnors bästa. Att investera i en stark barnmorskeprofession i ett väl fungerande sjukvårdssystem är den bästa investeringen ett land kan göra.
Inget land – inte ens Sverige – har råd att inte ha en stark yrkeskår av barnmorskor. Därför måste vi göra våra röster ännu starkare – för barnmorskor och för kvinnor.