Årets tvärprofessionella Robsonmöte i Göteborg den 13 mars, där barnmorskor och obstetriker samlas för att diskutera och fördjupa sina kunskaper med fokus på kejsarsnitt i Sverige, var extra välbesökt i år. Över 100 personer deltog på plats och lika många följde mötet digitalt. Det stora deltagarantalet visar tydligt det nationella engagemanget för tvärprofessionellt samarbete Mötet anordnas av representanter från Robson‑ARG, och SBF:s vice ordförande Charlotte Elvander ingick i arrangörsgruppen.
Robson är ett klassificeringssystem som används för att kategorisera gravida i tio grupper utifrån förlossningsstart, graviditetslängd, fosterläge och tidigare kejsarsnitt. Hanna Friberg och Linda Hjertberg presenterade landets kejsarsnittsfrekvenser i de olika Robsongrupperna nationellt och lokalt. Under 2025 var den övergripande frekvensen närmare 20 procent och kontinuerligt stigande sedan Graviditetsregistret började registrera år 2014, men med stora variationer inom grupperna och mellan landets 45 kliniker. På Graviditetsregistrets hemsida finns siffrorna presenterade för respektive klinik.
Lotta Elvander använde mentimeter för få klarhet i vad åhörarnas tankar var kring de stigande kejsarsnittsfrekvenser och avslutade med ett tankeväckande aspekt:
– I kategorin Robson 1 har vi förstföderska med spontan start i fullgången tid med ett foster i huvudläge. För varje kvinna i kategorin Robson 1 där förlossningen istället avslutas med kejsarsnitt, bör den redovisas som 1,5 kejsarsnitt i statistiken. Detta för att ett primärt kejsarsnitt innebär att även nästkommande graviditet med hög sannolikhet slutar i ett kejsarsnitt.
Eva Rydahl, Barnmorska, PhD, från Danmark som har fördjupade kunskaper inom medikaliseringen av förlossningsvården, föreläste om vad hon anser ligger bakom dagens siffror i Norden. Norden är fortfarande bäst i klassen, men även ökar medikalisering med sämre utfall för mödrar och utan förbättrat utfall för barnen. Eva Rydahl refererade till Peter Conrad som är sociolog och hans definition av medikalisering vilket innebär att ”medikalisering är den process där problem eller tillstånd som tidigare sågs som sociala, moraliska eller ”normala” mänskliga variationer börjar definieras och behandlas som medicinska problem, alltså som diagnoser som ska utredas och behandlas inom sjukvården”. Detta illustreras tydligt av att den normala spontana fysiologiska födseln är på väg att försvinna.
– Endast 12 procent av förstföderskorna i Sverige har en födsel utan obstetriska interventioner och komplikationer, vilket innebär att förlossningen startat spontant, fortlöpt spontant utan värkstimulerande dropp eller epidural, inget klipp, vaginal (icke-instrumentell) födsel utan stor blödning, bristning grad 3-4 eller barn med låg Apgarpoäng (Apgar <7 vid 5 minuter), berättade Eva Rydahl.
Efter lunchen presenterade Vivi Lundberg, barnmorska, och Monica Krantz, obstetriker, från Helsingborg om hur de lyckas att hålla nere kejsarsnittsfrekvensen under 14 procent. De beskrev ett väl fungerande teamarbete, en individualiserad vård, mycket närvaro hos de födande och att födandet får ta tid.
Efter Helsingborg presenterades en fallgenomgång från Norrköping där tiden inte styrde processen. Istället fick den födande bestämma utifrån sina behov och önskan trots många riskfaktorer rent medicinskt. Fallet beskrev en veckas lång induktion som slutade med en vaginal födsel med ett välmående barn trots initial önskan om planerat kejsarsnitt. Den födande var mycket nöjd efteråt och önskar föda nästkommande barn vaginalt.
Dagen bjöd på många inspirerande berättelser och erfarenheter och avslutades med diskussion och tankar kring fortsatt arbete med frågan. Flertalet deltagare beskrev att de fick ny inspiration för att fortsätta arbeta med att få till en gemensam målsättning på sina kliniker, ett gott teamarbete och att våga ha tålamod med induktioner.
Bland åhörarna fanns viceordförande Erica Solheim samt styrelseledamot och universitetslektor från Lunds universitet Li Thies-Lagergren.