Följ Sanna Engberg som bloggar om hur det är att gå tredje terminen på barnmorskeprogrammet. Nu har hon tagit barnmorskeexamen.
Del 3: Från en pyjamas till en annan
GUUUUUUUUD jag kan inte beskriva med ord hur genuint lättad jag är. För 10 veckor sen klev jag, tillsammans med min gravida kompanjon, in i en period bestående av skrivande, analyserande och huvudvärk. Det känns som att jag klev in i en bubbla och i en pyjamas, en sitta-på-en-stol-och-skrivar-pyjamas.
Ja, precis det gäller examensarbetet. Vi var förberedda på ytterligare sena kvällar och helgarbete, men tro det eller ej, det blev faktiskt den lugnaste delen av hela barnmorskeutbildningen. Vi har ätit peppakakor, druckit mängder av kaffe och te, och det vi faktiskt har fått slita med var att få ihop en text på ”bara” 8 000 ord. Att avhandla ett ämne korrekt och få med allt viktigt men utan att överskrida ett visst antal ord är en konst.
Vi bestämde oss tidigt att skriva om det vi anser vara något av det absolut viktigaste under en förlossning, nämligen Oxytocin. Jag är nöjd med vårt arbete och jag känner att vi lyft ett viktigt ämne.
Det har varit så intressant att följa alla kurskamraters examensarbeten, alla har borrat i väldigt intressanta ämnen. Anna Fredriksson och Hedvig Persson i min klass la till exempel ner sina hjärtan och själar i att beskriva det viktiga ämnet obstetriskt våld. Ett många gånger dolt fenomen och något som kanske inte lyfts fram så mycket inom förlossnings- och graviditetsvård/mödrahälsovården, så jag uppmanar er alla verkligen till att läsa och begrunda examensarbetet ”Obstetriskt våld – en begreppsanalys”.
Barnmorskeexamen
Examensdagen har tidigare känts långt borta men så var den plötsligt bara här. Efter år av pandemi och distansundervisning var det äntligen dags att få träffas, och dessutom att få bära klänning, bara en sån sak. Vi var tre tjejer från klassen som skulle dela rum i Umeå inför högtiden. Tre tjejer som hade med sig totalt 21 klänningar. Ja, precis, ungefär 7 klänningar per person. Vi hade tydligen haft lika svårt att bestämma oss alla tre.
Jag tog den gula och kände mig som en liten fågelunge som nu ska ut och flyga med egna vingar. Det blev tre intensiva dagar och vi lärde känna varandra djupare. Det är redan spikat, om exakt ett år så ska vi ha reunion i Sundsvall.
Och som min kurskamrat Natalie Safrani nedan beskriver i sitt fina avslutningstal, vi har verkligen bestigit berg.
”Bästa barnmorskor!
Biljoner böcker, biljarder bokstäver, beundransvärda bedrifter.
Bemött brustna blodpumpar, blivande barn-ägare.
Bidragit befolkningen betryggande backning.
Belyst brudars blixtkraft, bistått barnafödande. Behärskat bristande bjudningar bravurartat. Beprövat benböj, bäckenpress- blandad baluns.
Bearbetat brinnande blygdben, bajs, brustna blygdläppar.
Berömt bleka barnafäder. Burit bedrövade barnamödrar. Beskådat bebisar byta bostad.
Bedårande barn, blåa, bleka, bruna, beigea, behårade, bara, beniga, bastanta.
Bevittnat bebisar bestiga bröstvårtor. Blivit bestörta, blivit berusade, blivit barnmorskor. Besegrat barnmorskeutbildningen, blixtrande bragd, BRAVO!”
Ny barnmorska
Jag är peppad och stolt över mitt val av yrke. På självaste nationaldagen, måndag den 6 juni börjar min inskolning på BB. Jag har i skrivande stund ännu inte fått besked om lön, men det är väl egentligen Region Norrbotten i ett nötskal.
Jag trodde inte att det skulle vara så viktigt för mig att strida för lön och förutsättningar, men inser att det var det. Jag har verkligen kämpat för mina villkor som ny barnmorska. Jag har radat upp argument efter argument om varför jag efter en krävande utbildning bakom mig och nu ett ansvarsfullt arbete framför mig, faktiskt är värd en högre lön än den som jag erbjudits. Inte bara jag är värd det, vi är värda mer i lön.
Det vi hittills fått igenom är en längre och mer realistisk period för inskolning, det är förstås toppen men hur det går med att få upp lönen det återstår att se. Jag funderar om andra yrkesgrupper tvingas kämpa lika mycket när det gäller villkor och lön som vårdens folk tvingas göra?
Nu har jag hängt den gula klänningen på en galge och snart kliver jag in i en ny form av pyjamas, landstingspyjamasen.
Sanna Engberg
