Följ professorbloggen #Barnmorskansdecennium år 2022. Här bloggar legitimerade barnmorskor som är professorer och berättar om det som engagerar och tankar om professionen, barnmorskeriet, kvinnors och barns hälsa, srhr och egen forskning.
Graviditeten ur ett filosofiskt perspektiv
Vi barnmorskor försöker att sätta ord på hur det känns att vara gravid och föda. Vi beskriver vad som händer i kroppen, hur det kan upplevas i stunden och tiden efter. Ibland tar vi ordet existentiell i vår mun för att understryka att födandet är det viktigaste i livet. För vi är alla födda, även om inte alla föder. Men det är inte lätt att hitta orden när upplevelsen är så individuell. I boken jag är himmel och hav beskriver filosofen Jonna Bornemark samma ordbrist. För henne tog det tre graviditeter och att själv skriva i poesins form för att komma nära sin egen verklighet. Först då fanns en grund att även tänka filosofiskt. Resultatet är en originell bok där poemen är utgångspunkt för spännande tankar.
Graviditeten är en plats bortom alla platser, skriver Bornemark. Det är ingen behållare och kan inte definieras enbart i medicinska termer. Det är ett landskap där ett nytt liv formas, där den gravida är omgivningen och skyddet, men också gränsen för fostrets rörelser. Det är ingen neutral plats, ”jaget tar emot dess vågor av känslor”. Den ökade känsligheten under graviditeten är inte enbart en psykisk reorganisering för att kunna ta hand om ett barn utan mer än så, tror Bornemark. Känsligheten är del av ”en öppenhet för det andra, innanför det egna”. Landskapet består av ett ur-ja till livet.
Ingen graviditet är den andra lik, men det finns vissa strukturer som är gemensamma. Dit hör spänningen mellan att vara en eller två, var det ena börjar och det andra slutar. Bornemark hittar på ordet dugaj för att illustrera hur du (fostret) och jag (den gravida) är två och samtidigt intimt sammanbundna i en kropp.
Med ordet ensamman illustreras spänningen mellan att vara ensam och tillsammans. Ensamman är en sida av landskapet och en plats av gemenskap bortom den gravidas sociala relationer i världen utanför. Det kan vara en plats att vila i, men riskerar också att ”separera den gravida erfarenheten från den sociala världen och göra den inlåst och rastlös”. Bornemark menar att platsen bortom alla platser, landskapet och ensamman osynliggörs i det medicinska språket. Det blir något irrationellt, biologiskt och emotionellt. Ensamman kan då bli en erfarenhet att dölja för att kunna framstå som förnuftig, sammanhållen och självständig. Men kanske är pendeln på väg att svänga, spekulerar Bornemark. Erfarenheten är kanske en styrka om man vill komma livet nära.
Graviditetserfarenheten ses oftast som en kvinnofråga, att ”det är en erfarenhet utan kunskap om annat än att vara gravid”. Det kan förklara dess mystifiering, tror Bornemark. Den gravida kvinnan kan vara framburen, nästan helig, men också instängd i sin erfarenhet. Mystifieringen kan innebära att den som inte kan föda känner sig utesluten och den som väljer att inte föda anklagad. Det är en erfarenhet vi inte bara kan välja, även om den medicinska tekniken gjort det lättare. Graviditetserfarenheten kan alltså inte helt kontrolleras, vilket är särskilt frustrerande i ett kontrollsamhälle. Om vi inte kan förstå graviditetserfarenheten är det ingen idé att vi bryr oss om den, kan man tänka i ett sekulariserat samhälle. Bornemark vill bryta mystifieringen och öppna horisonten:
Om vi istället uppfattar graviditetserfarenheten som en horisont kan vi ständigt verbalisera ny kunskap samtidigt som de ord vi formulerar aldrig uttömmer världen. För så fungerar graviditetserfarenheten. Alla gravida har varit gravida, men varje gravid har sin berättelse. Alla födande har fött, men varje förlossning skiljer sig från andra. Öppnar vi denna olika likhet öppnar vi för ständigt nya horisonter, inte för ordens slut. (Sidan 56)
En annan struktur som gäller alla graviditeter är spänningen mellan passivitet och aktivitet, mellan det som bara händer och det jag själv kan göra. Bornemark myntar ordet paktivitet för att illustrera hur båda fenomenen kan verka samtidigt, som i följande beskrivning av förlossningens utdrivningsskede:
Vågen överväldigar mig – suddar nästan ut ”mig” – men likafullt måste detta ”jag” jobba med den. I krystvärkarna blir den paktiva rörelsen som allra kraftigast. Sällan är jaget så samlat, närvarande och koncentrerat. Sällan är jaget så aktivt i en enda rörelse, men en rörelse som inte är jagets egen. Sällan är jaget så paktivt. (Sidan 166)
Av bokens mer filosofiska resonemang vill jag lyfta fram avsnittet om livets logik. Det är ingen lätt text att sammanfatta, men jag gör ett försök. Bornemark utgår från fostrets förmåga att uppleva skillnader, exempelvis av smaken på fostervattnet. Om den tidigare äppelliknande smaken försvinner kan idén om smaken leva kvar trots att själva förnimmelsen är borta. Om äppelsmaken återkommer skulle fostret känna igen den. Fostret har därmed skapat en ny vadhet genom att skilja något från något annat. Det är en förmåga som inte finns i sinnena, men skulle kunna finnas där, skriver Bornemark. Hon kallar det fantasi, enligt 1400-talsfilosofen Cusanos. En rörelse uppstår när fantasin påverkar sinnesförnimmelserna så att nya förmågor uppstår genom att något behålls från det gamla men vrids i en ny riktning så att något nytt skapas. Fantasin fortsätter in i det rationella ratiot där vadheter sätts i relation till varandra, kategoriseras och bildar mönster. Livets logik formulerar den flytande rörelsen där det ena blir till något annat. Detta i kontrast till identitetslogiken som ”för en stund fryser denna rörelse och gör en ordnad, överskådlig och ratio-orienterad värld möjlig”.
Båda dessa logiker behövs. Den ena för att förstå livet och den andra för att fatta beslut. Ett exempel är abortfrågan, en av de svåra etiska frågor där det två logikerna krockar. Rörelsen från embryo via foster till barn är flytande, medan den juridiska gränsen för legal abort är digital.
Även följande beskrivning av en förlossning känns som en flytande våg, som ett uttryck för livets logik:
Födandet är en våg som har sitt ursprung någonstans långt bortom det jag förstår som jag. En våg jag en gång kom ur, den dag jag föddes, och som då personifierades av min mamma. En våg som rör sig över generationerna, den ena ur den andra. Denna våg kastar sig i födandet över mig, vänder ut och in på min kropp så att det nya livet kan få egna konturer i en värld. (Sidan 165)
Graviditeten och livets blivande är inte ologisk eller irrationell, inte en ren känslodimma eller hormonsoppa, skriver Bornemark. Det är en logik som kanske ligger närmare verkligheten i allmänhet och det levande i synnerhet; ”Kanske är grundproblemet att verkligheten är analog medan språket ofta är digitalt?”.
Även om graviditetserfarenheten är odemokratisk genom att den inte kan delas av alla, så är den en kunskapskälla för alla som vill undersöka livet och dess rörelse. En förutsättning är att erfarenheten inte stängs in och begränsas till det individuella.
Jonna Bornemark visar att en filosof kan öppna dörrar och släppa in barnmorskor och gynekologer till en värld bortom det medicinska paradigmet. Men viktigast är att boken kan inspirera kvinnor som vill få barn att beträda en resa med djupt existentiella dimensioner.
Ulla Waldenström
Barnmorska, professor emerita
___________________________________________________________
jag är himmel och hav
En filosofisk undersökning av graviditet, liv och jagets gränser
av Jonna Bornemark
ISBN 9789179651831
Volante
___________________________________________________________
